Igår var det 1 maj och Beltane. Efter en trevlig fest med vänner kvällen innan hade vi picknick vid gamla Vasa ruiner igår på dagen. Det var en solig men blåsig dag. Vi lyckades dock hitta en relativt skyddad plats i solen vid ruinväggarna. Efter ett tag gick några av oss avsides till en plats inne i ruinerna och höll en spontan Beltane ritual. Jag och Varin hade tagit med ritualredskap. De andra som deltog var Aurora och hennes man, Selena och herr A. Tillsammans lade vi alla upp altaret på marken: Rosensalt i norr, rökelse (Kanis Näcken fungerad underbart som Beltanerökelse) i öst, Athame i söder och vatten i väst. Mitt på altaret stod hornet med juice och skålen med honungskakor.
Vi började med grounding, centering and merging. Sedan slog jag cirkeln med mitt svärd. Svärdet är i trä, men det är ett stort tvåhandssvärd. Jag har alltid varit nyfiken på hur det är att slå cirkel med svärd men har inte haft möjlighet att prova på det förrän nu. Känslan var kraftig och mäktig, speciellt då cirkeln slöts och svärdet vibrerade lätt i händerna på mig.
Elementåkallan och inbjudandet av Guden och Gudinnan blev tysta och personliga. Varin åkallade luft, jag eld, Selena vatten och Aurora jord. Jag och Varin välkomnade Guden och Gudinnan. Det som slog mig mycket starkt under elementåkallan var att det märks att vi inte är vana att utföra ritual i stor grupp. Elementåkallan blev en tyst process då inga ord utnyttjades. Personligen tycker jag det fungerad bra men på sätt och vis tror jag att det kunde ha varit bra att uttala åkallan högt. Å andra sidan var ritualen så spontan att vi inte hunnit förbereda någonting.
Välkomnadet av Guden och Gudinnan blev likaså en tyst sak. Åter en gång slogs jag av hur väl jag och Varin jobbar ihop i ritualer. Våra handrörelser var inte planerade på förhand, men fungerade trots det totalt koordinerat, som om vi övat in det, eller alltid följde samma mönster. Ibland känns det som om vi fungerar på exakt samma våglängd.
Hur som helst så talade vi härefter lite om vad Beltane innebär, vad högtiden symboliserar och vad den kommande årstiden kan föra med sig. Beltane är en tid då man kan påbörja projekt som man önskar ska få en beständig och långtgående inverkan. Solen står i oxens tecken vilket ger stabilitet och varaktighet till magiskt arbete. Vi talade var och en om våra förhoppningar och förväntningar inför den kommande tiden.
Sedan välsignade vi tillsammans maten och drycken och höjde våra skålar till gudomarna och till varandra. Som en fertilitetsrit, för att få våra drömmar, förhoppningar och önskningar att växa hoppade vi sedan tre gånger över svärdet (som fick tjäna i stället för kvasten) innan vi avslutade ritualen och öppnade cirkeln genom att gå ut i spiral, bilda en cirkel med händerna och sedan släppa greppet om varandras händer.
Jag såg vårens första nyckelpiga igår.
För mig personligen var ritualen en stark andlig upplevelse och jag kände mig både lugn och upprymd samtidigt efteråt. Det var en spontant improviserad ritual och kanske vissa saker i min mening kunde ha planerats lite på förhand. Å andra sidan så har vi alla lite olika ritualvana. Vissa av oss har mer än andra och vissa deltog i gruppritual för första gången. Vissa hade heller aldrig hållit ritual med andra i gruppen tidigare. Att då helt improvisera en ritual, utan en gemensam ritualmodell som grund, är en väldigt krävande sak. Jag tycker därför att ritualen var väldigt lyckad och jag gör gärna om det.
Jag anser att det är enormt upphöjande känsla att delta i ritual med andra. Jag minns hur nervös jag var inför min första parritual när jag precis blivit wiccan, och jag minns hur nervös och blottad jag kände mig inför min första gruppritual. Att dela sin andlighet, som ju är något av det mest sårbara och nakna i en människas själ och hjärta, med andra människor är en otroligt stark upplevelse. Är man ovan kan det kännas påfrestande. Jag minns hur svårt jag hade för det, hur rädd jag var för att blotta mitt innersta jag för andra. Nu har jag kommit till ett skede då jag börjat känna mig bekväm att arbeta i grupp och slappna av, men visst har det tagit tid. Och alltid då jag jobbar med personer jag inte jobbat med tidigare så känns det lite pirrigare. Men gårdagens ritual kändes på något vis trygg och naturlig.
Tack till alla er som deltog och förgyllde min Beltane! Jag lever länge på det här minnet.
