Happiness – is taking things as they are

…att komma igång på jobbet igen efter ledigheten.

I tisdags gav jag upp och bestämde mig för att ta ut en till semesterdag och börja om från idag istället. Nu är klockan tio i nio, idag, och här sitter jag och skriver ett blogginlägg istället. Jag borde redan vara på jobbet, ha startat datorn och vara på väg att hämta kaffe.

Jag förstår faktiskt inte vad det är som gör det så trögt. Jag har egentligen tight om tid med en grej som måste bli klart SNART och ändå är det så svårt. Jag försöker visualisera hur jag sitter där och jobbar flitigt och är nöjd med det – men det gåååår inte. Jag ser bara de där tråktexterna framför mig och undrar hur fan jag ska orka läsa dem och hur i all världen någon annan skulle orka läsa min text sen? Jag tänker att jag ska se på min text med nya ögon, låtsas som det inte är jag som skrivit den och försöka uppbåda något slags upptäckarglädje. Men nej, jag vill bara sitta hemma och slöa framför en film eller med någon fotouppgift.

Hrmmmf. Nu jäklar blir det till att bita ihop. Gå till jobbet, slå på datorn, hämta kaffe och heja KORT på alla efter ledigheten och sedan ska jag låsa in mig på mitt rum och stirra på texten.

Jag minns en dokumentär om ABBA där Björn och (eller var det ‘eller’?) Benny berättade om hur de tvingade sig att sitta vid pianot dag efter dag och klinka igenom sina låtar och vips så kom det någon ny snutt… sent på eftermiddagen efter en till två dagars påtvingat klink.

Så ska jag göra idag!