Minderåriga invandrare utnyttjas som billig arbetskraft?
Igår diskuterade Helsingfors kretsen SFP:s sk Kasnäsmanifestet som baserar på den svenska varumärkeskonsulten Hans Täckenströms ritningar.
För mig gav Täckenströms anmärkningar om Svenskfinland och den (finlands-) svenska folkrörelsen endast flera aha-upplevelser. Redan länge har jag påpekat att den stora frågan inte är vad du tittar på utan vad du ser. Men när osäkerheten i de finlandssvenska organisationer är stor blir det allt svårare att identifiera sig med en folkrörelse som t ex SFP. I stället för att framhäva vad man har åstadkommit och att koncentrera sig på lösningsorienterade frågor odlar man gärna problemorienterade kulturer, agerar hellre reaktivt än proaktivt.
Det som saknas bland ankdammens invånare är lusten och glädjen att vara finlandssvensk. Är finlandssvenskarna för bekväma? Koncentrerar man sig mest på att förvalta arvet, på internt skitsnack och på avundsjukan? Täckenström konstaterar med rätt att Stefan Wallin har ärvt ett folk (-rörelse) i utförsbacke.
Då jag i mitt första anförande i partistyrelsen över tre år tillbaka gjorde klart att jag på inga villkor vill jobba för ett parti som inte kan tänka sig nå 10 % av väljarna, fick jag som tack mycket förundran och skratt. Man känner ju sina tyska ”besserwissare”. Nästan fyra år senare hittar jag mina ord i det nya manifestet: ”Kan SFP uppfylla de 10 krav som finns i manifestet, kan vi bli ett tioprocentparti.
Men kan vi? Två invandrare, bland dem en äkta blatte, var med i Korsnäs. Varför hade blatten ingenting emot kraven att SFP vill utnyttja den kompetens och potential som finns bland invandrarna. Hoppas bara att partiet inte vill utnyttja minderåriga invandrare som billig arbetskraft, som det sker i många andra länder.
En annan tes hävdar att SFP vill attrahera samt integrera invandrare i partiarbetet, även i de styrande organen. SFP har två ministrar som jobbar bland annat med mångkultur. För att kunna vara trovärdig borde vi hitta åtminstone en invandrare i ministrarnas närhet. Men var finns de och varför finns de inte? Det är inte första gången jag efterlysa dem.
Det påstås att finlandssvenskar är defensiva, konflikträdda och fega, men väldigt skickliga på kompromissar. Vi invandrare har inte råd med kompromissar som lovar mycket och förverkligar litet. Inte endast bland invandrarna finns en viss oro och vilsenhet. Tack vare Täckenström finns den nya historiska vägen nu på kartan. Men det kräver vårt eget beslut att följa den.
