Historiskt i Slesvig-Holstein. Sedan 1100-talet har regionen Slesvig turvis hört till Tyskland, turvis till Danmark och det har alltid funnits en dansk respektive en tysk minoritet på bägge sidor av gränsen. Nu sitter den danske minoritetens representant även i delstatens regering, något som aldrig skett tidigare. För första gången någonsins har den danska minoriteten en egen representant i den tyska delstatens regering. Det ger en bra orsak att besöka ministern Anke Spoorendonk. Vi träffas under Kieler Woche, världens största segelsportshändelse.
Anke Spoorendonk tillsammans med artikelskribenten Gerd-Peter Löcke
Minroritet är vem så vill. Detta påstår Anke Spoorendonk, Slesvig-Holsteins nya justitie- och Europaminister.
Minister Anke Spoorendonk, Svenskfinland,h örs det nu danska i parlamentets och myndigheternas korridorer?
- Knappast. Det finns helt enkelt ingen anledning att förutsätta att allt arbete skulle lyckas på danska. I Finland har ni ju både finska och svenska som officiella språk. I denna konstitutionella bemärkelse är danska inget påtagligt språk hos myndigheterna i Slesvig-Holstein. Vår rätt som minoritet resulterar i mindre grad i konkreta paragrafer i lagboken. Det handlar mer om på vilket sätt minoritetspolitiken upplevs.
Ni har alltså ingen konstitutionell rätt att använda ert minoritetsspråk hos myndigheterna?
- Nej. Det har vi inte. Jag säger detta med en viss försiktighet, för alla nationalspråk inom EU kan anses som officiella språk i motsats till övriga minoritetsspråk – som till exempel frisiska som inte har någon officiell status. Och enligt artikel 5 i vår konstitution har Slesvig-Holstein och de lokala myndigheterna en skyldighet att skydda och främja danskarnas och frisernas nationella minoriteter. Därför är vårt parti, SSW, till exempel befriat av röstspärren på fem procent för partier i delstatsval.
Finns det övriga regelverk som skyddar den danska minoriteten?
- Viktigast för oss är den så kallade Bonn-Köpenhamn -deklarationen från 1955 som garanterar den dansktalande minoriteten kulturella och språkliga rättigheter i Slesvig. På grund av deklarationen godkänns även minoriteternas olika skolexamina både i Tyskland och i Danmark.
I Svenskfinland är omstruktureringen av skolsystemet ett omdiskuterat tema. Hur fungerar era danskspråkiga skolor?
- Norr om kanalen, som förbinder Östersjön med Nordsjön vid Kiel, har vi 49 danska skolor. Trots att skolorna drivs av föreningen ”Dansk Skoleforening for Sydslesvig” klassificeras de inte som privata språkskolor. Läroplan och betygsättningen är densamma som i de tyskspråkiga skolorna och vi tar del av samma budget. Men eftersom flera skolor är mycket små, deltar även den danska staten i finansieringen som i praktiken står för den så kallade minoritetsandelen. Kostnaderna för saneringen av byggnaderna och investeringarna i utrustningen brukar inte ingå den offentliga tyska budgeten. Det skulle vara omöjligt att upprätthålla en mindre byskola endast med de offentliga tyska medlen.
Vilka andra sociala tjänster har den danska minoriteten?
- Här vill jag framhålla att alla medlemmar av den danska minoriteten är tvåspråkiga. Vi är nog en mera öppen minoritet skulle jag säga. Vi har inga behov att dra oss tillbaka i våra ghetton eller att vistas endast bland våra egna. Många äktenskap ingicks och ingås fortfarandet av parter med olika språklig bakgrund. Då blir tvåspråkigheten en självklarhet. Men det finns även människor som av andra skäl vill bli medlemmar av minoriteten. Många vill helt enkelt att deras barn ska lära sig danska, besöka en dansk skola eller på annat sätt engagera sig i det danska samhället.
I Finlands huvudstadsregion noterar vi att antalet svenskspråkiga stiger samtidigt som den proportionella andelen sjunker. Står ni inför samma problem? Hur ser ni på era egna rötter?
- Vi är 50 000-60 000 av Slesvig-Holsteins totala befolkning på 2.4 miljoner. För den danska minoriteten som öppen grupp är den egna identiteten avgörande. ”Minoritet är vem som det vill” står det i Bonn-Köpenhamn -deklarationen. Det kan handla om att bara klargöra att jag vill tillhöra den danska minoriteten med alla konsekvenser.
På många hållsärskilt i södra Finland brukar barnen tala svenska bara i skolan och finska med sina grannar och kompisar. Hur är det här?
- Också här har vi barn som anser att tyska är vardagsnormen. Ofta ser inte föräldrarna heller nödvändigheten av att tala danska med sina barn. De skulle gärna se att barnen umgås med varandra på danska men anförtror gärna den uppgiften åt dagis- och skolpersonalen.
- Frågan om mina danska rötter däremot är inte så lätt att svara på eftersom förhållandena mellan Tyskland och Danmark för det mesta varit konfliktbelastade med många krig och övriga tvister. Själv ser jag mig som dansk med tyskt pass, är alltså tysk medborgare. Tyvärr finns det många som inte förstår att man kan vara det: dansk med tyskt pass. I synnerhet mina vänner i Köpenhamn förstår inte alls vad jag talar om.
Utan att se på de historiska händelserna i regionen är det svårt att förstå den danska minoriteten, konstaterar Anke Spoorendonk.
- Efter andra världskriget hade den danska rörelsen stor framgång hos ett stort antal personer som inte mera ville tro på en demokratisk framtid i Tyskland. De återupptäckte sina danska rötter och började tänka ”danskt”. Därför lever vi vårt samhälleliga liv på ett så bestämt sätt. Men samma vitalitet har jag stött på på Åland. Också där önskade många att hela Åland åter anslöts till Sverige.
Hur skulle det kännas för dig att bekanta dig med det finlandssvenska samhället?
- Jag har redan träffat många finländare på olika möten. Jag har träffat svenskspråkiga som talar dålig finska, men också finskspråkiga som inte talar svenska alls. Jag har många gånger försökt tala svenska med dem, men har aldrig riktigt lyckats. Egentligen borde alla medborgare vara tvåspråkiga, de svenskspråkiga likaväl som de finskspråkiga. Men jag tycker att vi inte direkt ska jämföra de språkliga minoriteterna i Slesvig och i Finland. Jag kan väl förstå hur SFP värnar om tvåspråkigheten. Våra politiska glasögon är präglade avminoritetsfrågor, genom dem betraktar vi världen omkring oss. Därför uppträder vi som parti för det mesta på tyska. Det är endast internt vi jobbar och umgås på danska. Om man konsekvent fortsätter på samma linje så når man en punkt, där man inte bara jobbar med minoritets- eller språkfrågor i bokstavlig betydelse utan med samhälleliga frågor i allmänhet.
Anke Spoorendonk besöker gärna Svenskfinland.
- Helst skulle jag kunna komma redan i höst. Bara vi hittar ett passligt sammanhang. Jag är ju både justitie- och Europaminister. Samarbete inom Östersjöområdet är ett mycket angeläget ämne att tala om. Gärna skulle jag även besöka Hanaholmen där jag kunde träffa olika representanter för det finländska samhället.
Text: Gerd-Peter Löcke
Foto: Oliver Breuer
