Tulipanaros att få något inlägg idag.
Men en bild säger mer än tusen ord. Detsamma tycks sägas om blommor. Så då blir det åtminstone tvåtusen. Fast nu syntes ju bara en blomma på bilden, så måste väl pruta lite – 1500. (484)
Men vad säger den?
Jag och namn! Hur har jag blivit sån? 481
Hade fem nya namn att komma ihåg. Tror ni jag minns ett enda?
Kan nog för all del vara släktdrag(-fel?). Pappa kallade alla flickor Johanna och alla pojkar fick heta Kalle. Jag trodde han skojade, men kanske det bara var att han inte mindes.
Winston är ett annat namn, som jag fick veta/kanske jag borde ha vetat, men påmindes om i helgen. Härefter kanske jag bara lägger in namn här?
Gick ett varv runt gården och kollade in vad som hänt under dagen. Bl. a. hittade jag den på bilden.
Sen då jag gått varvet kom jag så passligt till gungan (kanske det heter hammock? – fast utan tak) att solen just hade börjat kika fram bakom stugknuten, så då satte jag mig där. Hämtade t.o.m. handarbetet ut en stund.
Plötsligt hade jag Upp min tunga på min tunga. Här i ett youtubeklipp.
Sånt blir man glad av.
(Googlar man hammock får man mest hängmattor av alla de slag?)
Hamnade att flytta på dem för något år sedan till nya ställen. Jag hann redan söka flera gånger, månne de ska börja synas, men idag då solen sken hade de öppnat opp knopparna så man hittade dem. Till min glädje såg det ut som att de nog ska börja trivas, de hade redan spritt ut sig lite om än glest.
Ha en bra morsdag alla mammor och varför inte också blivande mammor, mammor in spe och alla fäder eller andra som fått axla mamma-rollen – kanske bäst att säga ha en bra dag alla!
Det fick mig att minnas…
Då jag var liten kom det ibland in folk och hälsade och sa: Mora, har du en smörgås?
Sällan man hör folk använda det ordet mera – annat än om orten Mora då.
Lite fina vyer och nostalgi-klipp.
Här (klick) lite nostalgi. Här (klick) en nästan likadan.
Den senare tröskningen av timotej fick mig att minnas, undrar om jag minns rätt? Vi band timotej till skylar. Jag fick en sån timotejfröhus av någon anledning i näsan – långt in. Inte alls trevligt, tills jag fick den att komma ut. Det såg inte heller trevligt ut.
Och sist lite dynamit (klick).
En annan använde inte dynamit utan grävmaskin och grävde en stor grop bredvid stenen som den sen fick rulla ner i. Om jag minns rätt.
Helt kort fick jag en insikt varför jag är som jag är. Den här länken (på det andra inhemska, scrolla ner till den konstiga hönan) förklarar varför jag har käytöshäiriöitä/inte kan uppföra mig. Det torde alltså inte vara ärftligt – det kan ju alltid glädja någon!
Och det har inget med länkkorv att göra, fast den var nog också bättre förr, alltså kilometerkorven.
I morse kollade jag min fb, som vanligt. Jag vill rättfärdiga mig (varför?) med att det är ungefär som en postlåda. Har man en postlåda bör man hämta posten och kolla igenom den alltemellanåt – ganska ofta nog. Om där skulle vara något viktigt och inte bara spam/reklam.
En status som någon av mina ”vänner” hade gillat syntes i nyhetsflödet. En kvinnas dotter hade tydligen fått sin första mens. – (Auch!) Ska man berätta allt?
Sen hittade jag en artikel på yle.fi (klick – på andra inhemska). Det är viktigt att få berätta – också för barnen.
På samma ställe hittade jag också en annan sida där fb (kinesiska versionen weiboi) ställt till det med sin information. Maos barnbarn går – som de menar – inte i sin morfars fotspår. Hon har gift sig rikt och är fortfarande rik och har inte betalt böterna för sitt föräktenskapliga leverne med tre (!) barn som följd. Mycket att ta till sig och försöka förstå!
”Men Maria bevarade och begrundade allt i sitt hjärta…”
Tacka vet jag bloggen!