Som jag skrev i förra inlägget så hamnade jag att åka till akuten på söndagsförmiddagen. Hade då kämpat med slemmet i flera timmar utan att få bort det och syresättningen i blodet hade gått ner. Ambulanskillarna tyckte det var bäst att jag åkte in.
Då vi kom dit fick vi höra direkt att det var hundra andra före oss och förstod att här var inte en als-patient högt prioriterad. Jag ville ha hjälp med att få tvätta bort bajset men det tog flera timmar innan någonting hände. Hade önskat sitta på en toalettstol men en sådan fanns inte att få fram på hela sjukhuset, ingen hade tid att söka heller. Sen satt jag i flera timmar med lyftselen under mig så jag fick nya skavsår. Även problem då vi ville ha hjälp att få bort den. Det sades till oss att vi ska inte ringa på om vi inte har några ärenden till dem för de har så mycket att göra.
Jag anser att jag blev illa behandlad av personalen. De såg inte mina behov och de var flera gånger direkt oförskämda mot oss. De kunde inte vänta en minut då vi ringde in nästa assistent då blev de arga smällde dörren och gick ut. Problem även då jag ville ha medicin som jag vet de har där, samma som jag får hemma.
Jag känner mig kränkt av den behandling jag möttes av i söndags. Jag hoppas att de som jobbade den dagen kunde gå hem med ett gott samvete och tycka att de gjort ett bra jobb. Jag har den inställningen att jag är inte sjuk för deras skull för att de ska ha jobb. Men de har valt sitt yrke för att hjälpa mig då jag kommer dit och är sjuk! Får jag inte den hjälpen så har de definitivt valt fel yrke. Vi har alla rätt till vård vare sig vi har en dödlig sjukdom så det går inte att vårda mig frisk eller om det är nån med ett brutet ben som kan vårdas frisk.
Jag hoppas att alla andra var nöjda med den vård de fick i söndags på akuten – jag är det inte!