Så heter en dikt i en diktantalogi om Uppsala
den dikten lärde jag mig snabbt utantill:
Vetenskapen stillastående
på grund av illamående
– något illamående finnes ej hemma hos Gammalmoran
en flitig sädesärlehona befanns samla
lapphundsull utanför köksfönstret
nu tar ju inte lapphunden av sig yllebyxorna
och ylletröjan förrän till midsommarn
– klok hund –
men något litet kan man alltid kamma loss
till glädje för småfåglarna
Krokusen blommar för fullt
och bin ses glädjande besöka dem
Scillan är på väg
och narcisserna har decimeterlånga blad
än finns snö kvar häran och däran
Moran förlustar sig med vedhuggning