Fågelbloggen

Denna varma vår och försommar har fört in flere nattsångare från syd. Två av dessa är busk-och kärrsångaren. De påminner mycket om varann till utseendet och anses vara två närbesläktade arter. Kärrsångaren har en sydvästlig utbredning i vårt land och busksångaren en mer sydostlig, eftersom den invandrat till oss under 1900-talet just från sydost. Båda dessa arter anses tillhöra fågelvärldens absolut skickligaste arter bland sångfåglarna.
Hur särskiljer man deras sång från varandra? Jo, den ene har bråttom när den sjunger och sjunger hellst ”snabba bitar”. Den andra föredrar lugnare sånger, inte så mycket fart. Kärrsångaren är den som sjunger med fart. Mycket härmningar av andra fåglar och snabbt tempo är det som gäller. Det kunde jag konstatera natten till söndag i Himango, där en kärrsångare sjöng invid en litet träsk.
Busksångaren föredrar att njuta av sin sång. Samma motiv upprepas många gånger, ungefär som en taltrast. Därefter fortsätter den med ett annat motiv och låter lyssnaren njuta. Ibland har den skalövningar. Det betyder att den upprepar tre eller fyra toner efter varann. Vanligen brukar ornitologer anse busksångaren vara den förnämare sångaren av de två. Men allt har med tycke och smak att göra. Tycker man om fartfyllda låtar, ska man avgjort lyssna till kärrsångaren. Föredrar man ballader, skall man lyssna till busksångaren.
Numera är busksångaren den talrikare av dessa två i vårt land, åtminstone i Österbotten.
Många busksångare sjunger här och där i det österbottniska landskapet, såsom i kanten av åkrar, som jag skrev i ett tidigare inlägg. Kärrsångarna har också varit flere än normalt på våra breddgrader. Och alla har knappast hittats av skådarna. Det gäller ju att söka sig ut mitt på nätterna eller tidiga morgonstunder.
Jan Nygård