Fågelbloggen

Nu tilltar fågelsången i styrka och sångarna i artantal. Bofinkar och trastar har fått konkurrens av bla lövsångaren, vars sång nu ekar i skogarna. Vår talrikaste fågel är nämligen en mycket aktiv sångare. I morse vandrade jag omkring på Rummelören. Den tidigare holmen erbjuder både lövskog, strandängar, närheten till havsstrand och vass samt öppna gräsmattor vid sommarstugorna. I vassruggarna hördes de första sävsångarna. På holmen ekade näktergalens kraftiga röst ackompangerad av en ivrig taltrast. När jag gick i sakta mak fram längs villavägen, hördes den svartvita flugsnapparen, buskskvättan samt en försiktig rosenfinks visa. Jag lyssnade efter blåhakens sång. Den borde vara på väg norrut dessa dagar, och ibland sjunger även denna Lapplands näktergal för oss sydlänningar. Lyckades även få syn på en blåhake som gömde sig dikesbuskagen, en typisk plats för blåhaken. Men den ville inte sjunga. En fågels ljud fångade min uppmärksamhet. Fick även syn på den några ögonblick. Efter en halvtimme började den sjunga på nytt. Det var den mindre flugsnapparens muntra visa. En sällsynthet hos oss. På avstånd hördes även gökens bekanta läte. Så visst finns det en del att lyssna till nu.
Jan Nygård

”Pleased to see you”, mumlade jag förtjust igår eftermiddag när jag zoomade in en rosenfink som landat i vårt körsbärsträd. Normalt är det rosenfinken som låter den artiga frasen ljuda från busksnår och fält, men igår var den tyst.Först skymtade jag endast det blodröda huvudet – den har också rött på övergump och hals – men efter en stund visade den hela sin färgprakt när den försiktigt tagit plats bland de andra finkarna. En grönfink tittade grön av avund på sin karminröda släkting. Rose Finch, heter den på engelska. Det var årets först rosenfink. I söndags hörde jag göken och idag såg jag de första tornseglarna. Foto: Leif Öling, Oravais.