Åhå!
Det ser ut att folk läser om jag skriver. Var just och klickade på min flagcounter och blev helt perplex över den plötsliga ökningen av mängden läsare för igår. Ser man på! Kanske man skulle skriva nåt då, om det inte är helt i onödan? 
Den känslan infinner sig då och då, ser ni.
Till exempel så kan jag berätta om tejpen från sydeuropa.
Det var så att när dendär grabben som installerade Stig-Arne åt oss kröp omkring på gräsmattan, på kanten av den, så blev han vid några tillfällen tvungen att skarva ledningen som styr roboten. Som stänger in den, ska vi säga. Det blev ju så långt att de fick plocka fram nya rullar med eltråd, och så skulle de skarvas enligt alla konstens regler. Jag stod bredvid, med händerna på ryggen och Finlands mest koncentrerade uppsyn över nunan.
Han sprätte av plast-gummi-höljet på 3-4 cm av vardera ändan som skulle skarvas. Sju tunna koppartrådar spretade fram. Han delade dessa i 3+4 st i vardera stumpen. Han tvinnade ihop dem i två stabbar, la dem sidledes så det skulle bli en så tunn skarv som möjligt. Så tog han fram tejprullen. Rev av en bit, det behövdes ingen sax.
– Det är viktigt att det är bulgarisk tejp, förklarade han.
– Jaha? sa jag och försökte se mycket intelligent ut (svårt). Det ska jag komma ihåg.
Efteråt deklarerade jag med viktig uppsyn åt husfolket att det måste vara bulgarisk tejp i skarverna. Om tråden går av måste vi ju kunna själv åtgärda skadan, och jag hade nu fått nödvändig skolning och visste bäst, det hade inte de andra. Pilutta dem, nu har jag en chans att briljera. 
– Bulgarisk??? frågade elutbildade sonen klentroget. Är du säker på att han inte sa VULKANISK?? och hans anletsdrag började se oroväckande roade ut.
– BULGARISK!! Så sa de… nog…. sku jag tro åtminstone!!
Nå. Inte fick jag briljera denhär gången hellre för sonen förklarade tålmodigt att det som avsågs var vulkanisk tejp som smälter fast och bildar ett tättsittande hölje runt trådarna. Om en stund ser man inte ens var tejpkanterna gått, fick jag veta.
Aha. Ahaaaa. Nå, okej då.
…..
Det enda som nu bekymrar mig är om jag kanske gick och sa högt nånting om det bulgariska åt den främmande killen?? Jag hoppas jag inte gjorde det… men är inte säker. Om jag gjorde det så fnissade han säkert hela vägen tillbaka till affären, men han får ett plus för att han orkade hålla sig sålänge jag var bredvid.
Det är inte så lätt att höra allting rätt när örona e småå! 
Jo, det är kul när ens barn rättar till en – svårt att smälta ibland. För egentligen vet ju mamma bäst!
.
SVAR: Just det! Mamma håller reda på allting och kan och vet bäst. Men också i den förnämsta datorn kan det uppstå nåt litet missöde ibland… väl?
.
SVAR: Verkar som om logiken inte spelar nån roll i sammanhanget. Kanske den är tillverkad av vulkan-aska… eller nåt?
Bra att du håller reda på typer som kryper omkring på gräsmattan. Troligtvis yttrade han sin bulgariska tejp, när han hade tejpen i munnen och därför blev det fel stavelse. Men som husmor bör man bjuda på lite underhållning i form av felsägningar åt dessa hantverkare som kryper för ens fötter.
Ojdå. Det kanske blev lite klent på den fronten då, bortsett från bulgariskatejpen. Fast jag på senare tid har blivit babbligare och det händer att flickorna (särskilt den yngsta) himlar med ögonen åt mig i butiker när jag börjar prata helt ovidkommande saker med folk bara för att jag tror det är nåt KUL. 
.
SVAR: Är det min husmoderliga plikt??
Hehee. Påminner mig om när min väninna var tämligen nyinflyttad hit från Spanien. Svenska kunde hon då inte såå väldigt bra. Hon höll på och målade om i sin lägenhet och gick till färghandlarn och sa att hon ville köpa ”lång-kofta”. Färghandlarn blev väldigt konfunderad. Han sålde ju inga kläder och absolut inte lång-koftor. Efter mycket om och men frågade han vad hon skulle ha lång-koftan till. ”Ta bort färg,” svarade hon. ”Ahaa, menar du LACKNAFTA?” frågade färghandlarn. Ja, det var det förstås. Det blev många goda skratt!
Det skulle ha varit rätt jobbigt att få bort färgen med en långkofta eller vad tror du? Tur att det klarnade vad hon skulle ha den till. Hur ser förresten en långkofta ut, är det en maxilång stickatröijo? Jag har ingen sån men istället han jag en som är så stor och bred så hela familjen skulle rymmas i den vid behov. Jag känner mig lite slank när jag har den på för det finns MAAASSOR av extra. Med hela familjen inuti den skulle jag säkert känna mig som en höna med alla kycklingarna under vingarna. 
.
SVAR: Uips…!
Jag skulle absolut använda bulgarisk tejp! Vad annars?
Men jag skulle nog inte avslöja detta knep för någon som inte riktigt förstår… det gäller ju att välja rätt åhörare. 
Men jag BET inte i den…
.
SVAR: Det blev nog lite kinkigt och en lång stund var jag rädd för en situation där jag bleve tvungen att skarva Arnes tråd på egen hand. Men jag har nu klarat det, och vetdu vad. Dendär bulgariska vulkaniska tejpen var precis som lakrits, en tunn lite klibbig lakritsrem, som villigt böjde och bänglade sig som jag ville.
Tänk om du skulle bege dig till affären och fråga efter bulgarisk tejp:)
Det skulle ge upphov till likadana skämthistorier som jag hörde i ungdomen; man skickade iväg hjälpgossen för att fråga efter rumpdraiji. 
.
SVAR: Jaa-a, suck.
En långkofta är en maxilång stickatröijo med knappar eller blixtlås fram, de kommer ju och går i modet, för tillfället är de nog helt borta tror jag. Tihii, jag tror min väninna fått slita ett bra tag för att få bort färgen med långkoftan. Jag ska tipsa henne om den bulgariska tejpen. Hon är i fixartagen hela tiden så lite bulgarisk tejp kan hon behöva.
Man vet aldrig vilka användningsmöjligheter det kan komma fram när nån med lite fantasi får nys om denna exclusiva product. Titta va fint det ser ut när man stavar med C! Hebbe skulle vara alldeles till sig. 
.
SVAR: Jadå! Bulgarisk tejp är nästan kulinarisk. Den ser ut att vara det, åtminstone. Lakrits!