Elovena Virrpanna

Mars 17th, 2010 | Posted by elovena

Urkig överraskning fick minstingen just.

Efter den långa speltimmen, längre än vanligt, tog vi en tur till en affär och hittade ett par vinterskor som hon behöver. Eftersom båda flickorna var lite småhungriga ville de ha nåt ätbart för hemresan, och eftersom man troligen blir törstig av chips tog minstingen dessutom en såndär 2 dl saftförpackning med sugrör på sidan.

–Int behöver du nå saft, försökte den större hindra.

–Nåmen nog får du ta, tyckte mamman…

I bilen öppnade hon och tog nån klunk i mörkret. Sen sa hon med halvt kvävd röst:

–Mamma jag tror inte jag ska dricka denhär saften… jag fick en konstig klimp i munnen…!  Och minen i den söta nunan förvreds i en grimas av avsky.

Hemma skar vi upp förpackningen och såg små klungor av simmande ”grodrom” som när man rörde vid dem med sugrörsändan blev till fasta klimpar. Jag har fotat ävjan och ska skicka in bilderna till tillverkaren.

Och jag tror inte vi ska köpa såndär saft mera. Bläää…….  

Read Users' Comments (1)

Mars 17th, 2010 | Posted by elovena

Ja, gomorron, om jag ska skriva nåt inlägg nu på förmiddagen så måste det ske nu. Efter att RuseBusan anlänt går det inte, då får jag hålla ögonen på henne varenda sekund. Undrar vad det skulle bli för krumbukter i texten om jag tittade på lillhunden medan jag skriver? 

Jag är så NÖJD över att båda flickorna är friska idag också, ingen magsjuka. Snart vågar jag hoppas de klarat sig undan smittan helt, och DET vore ju verkligen ett under! På eftermiddagen är det speltimme för båda violinisterna, då har jag en chans att strosa omkring i butikerna igen medan jag väntar. Numera går det till så, att jag letar efter lågkolhydratprodukter. Jag går och plockar ner intressanta paket ur hyllan och lusläser innehållsförteckningen. Har de mycket kolisar åker de tillbaka. Några dyker ner i min korg. Godishyllan seglar jag förbi med näsan i vädret. Låtsas inte se den så finns den inte. 

Jag har nu försökt komma över mina söta morgonmål också. En lång tid har jag velat ha varm choklad och smörgås att inleda dagen med… inte så bra enligt en LCHF:are. Nu blir det té, osötat. (Om Zwei kan så kan jag å)  Och så blir det nån konstig sammansättning av skinka, ost, avocado, saltgurka… vad som råkar finnas. Och så kan det bli en liten kopp mix- yoghurt, så osötad som möjligt, men riktigt naturell går inte ner ännu… jobbar på det.

I kylen finns ett paket Halloumi-ost som jag skaffat på ovannämnda sätt. Man ska visst grilla eller värma den/det??? Jag har ingen aning om hur det ska gå till, kan nån berätta? Allt ska provas nu. För jag ser att dethär inverkar på midjan på rätt sätt.    Dessutom mår jag bra och har slutat leta efter sötsaker i skåpet.

Men nu, håll i er, för nu ska jag hämta in RuseBusan. Dags, och slut på friden…..  

Read Users' Comments (2)

Mars 16th, 2010 | Posted by elovena

Gemensamma elevantagningen är i full gång. Det gäller att försöka ta sig en studieplats som man gillar.

Hos oss är det ena flickan som av hela sitt hjärta vill in till musikgymnasiet. Hon har därför samlat ihop rekommendationer — eller heter det referenser –av sina lärare; den som hon spelat piano med, den som hon spelat fiol med, den som leder kören där hon sjungit, och fått så fina vackra ord att visa upp.

Och så ville hon att JAG skulle skriva ett papper som bevisar att hon verkligen gått på alla dehär musiktimmarna.

Där fick jag nåt att grubbla på. Hur ska jag skriva? Hur ska jag vackert få fram vilken förträfflig tös jag har och hur lämplig hon vore som elev i just denna skola? Hur idogt hon tränat och övat, oförtröttligt, också efter långa skoldagar. Nåja, jag fick ihop några rader som vi båda kunde samsas om.

Då föreslog minstingen att hon också kunde skriva några rader. Och så gjorde hon det. Såhär:

XXXXXX är en jättetrevlig syrra men vaför går hon inte med på att laga apelsinris åt mig? 

Och ibland hoilar hon sina sånger så man inte orkar höra på. Fast hon hjälper mig ibland också med fiolläxan.

Hälsningar från en lillasyster  ZZZZZZZ

Nåja. Det sista stycket kom inte med sist och slutligen, så få se om det blir nåt nu då…

Tycker ni vi borde ha infogat det?

Read Users' Comments (5)

Mars 16th, 2010 | Posted by elovena

En kombination av ensamboende, insulinbehandlad diabetes och svår, smittsam  magsjuka (noroviruset) är ingen trevlig sak. Men det verkar vara på bättre sidan nu så jag pustar ut, och HOPPAS av hela min själ att ingen annan insjuknar, och att abiturienten hålls frisk… åtminstone tills skrivningarna är över.

Annars är allting bra här och nyaste vantarna har sett vinterdagens ljus.

Tack alla för era varma tankar.  <3

Read Users' Comments (4)

Mars 16th, 2010 | Posted by elovena

Idag gnager en oro den yngre virrpannan och skojandet är långt borta.

Men vi ska vänta och se, hoppas och be. Kanske allt blir bra.

Ha en bra dag, ni som kan.

Read Users' Comments (9)

Mars 15th, 2010 | Posted by elovena

Här sitter jag då igen en gång, nyligen uppkravlad ur min sköna säng. Påpälsad som en liten bisamråtta sitter jag här och biter mig fundersamt i läppen och tittar koncentrerat på tangenterna. Vad ska de skriva idag? Har inte så noga kontroll över dem, de gör som de vill för det mesta.

Fortfarande har jag lite kvar av högen från i lördags, men det ordnar sig nog med den saken. Sen har jag en annan hög, papper och tidningar. Den blir större och större för var gång nån hämtar in posten, och jag oroar mig för hur många obetalda räkningar jag kommer att hitta när jag börjar gräva i den. Nåååh, det ordnar sig nog med den saken också.

Jag försökte hålla en morgonpalaver med Irma, ni vet sådär som de gör på sjukhus när nattsköterskorna ska gå hem och morgonskötorna kommit. Vid skiftbytet, så hette det ja. Skiftespalaver? Åh så mycket fint jag lär mig här. — Hmm. Nå, nu är denhär min Irma väldigt tystlåten, så det blir mest jag som pladdrar. Det är synd om såna som är väldigt tystlåtna om de tvingas vara i mitt sällskap. Men de brukar inte se lidande ut ändå, så jag antar de flesta förstått utrusta sig med öronproppar. Det är tur för den andra virrpannan att hon jobbar på ett ställe som säkert ordnar med gratis öronproppar vid behov.  :p

Minus tjugofem visar det, ska man hoppa eller studsa. Lika bra man ger upp hoppet, så nu kan ni väl inse den bittra sanningen ni också: det blir ingen vår i år och ingen sommar. Det ska vara arktiskt kallt året om. Det gör inte mig så mycket, jag kan ju sitta inne och sy på mina vantar, dra för gardinerna så slipper jag se eländet, och så tar vi en cd med fågelsång och låtsas som om det inte inverkar aaaaalllls på humöret. Jippi jaj jeijjj….. säkert finns det fördelar med året-om vinter men man kan bara inte se dem, antagligen för att de är under snön.

Inte nog med det, nu är jag också ensam vårdnadshavare av Ruse-Busan idag. Och på onsdag. Och på fredag. Vet att det finns de som skulle vara överförtjusta över detta uppdrag. Det är jag också. De första fem minuterna. Men sen blir det mest att sucka och smågräla på det omkringsprudlande nystanet. Till hennes försvar ska sägas: hon har slutat bita mig i händerna; alltid något. 

Read Users' Comments (6)

Mars 14th, 2010 | Posted by elovena

Puh! Jag ska nog ta mig upp ur denhär högen ännu… nu har jag redan fått huvudet ovanför ytan så jag börjar få en överblick över situationen. Sleven är bra att ha som antenn ifall jag behöver kalla på hjälp…

Read Users' Comments (4)

Mars 13th, 2010 | Posted by elovena

Alltså hallå där, nu blir det bokstäver igen, men ett par gånger har jag skrivit osynlig text, som spökskrift. Kursorn flyttar sig i takt med att fingrarna klattrar över tangenterna, men inga ord kommer fram. What??? Har ni upplevt detta spökeri?

Men nu när jag synbarligen kan uttrycka mig igen så vill jag påpeka en viktig sak som ni säkert undrar över.

NEJ jag har inte skidat på skaren.

Bara så ni slipper fundera på om jag gjort det eller möjligen tänkt göra det, inte. Enligt virrpannornas inbördes avtal sköter Vandris mestadelen av utomhusaktiviteterna, och det med besked. Jag tycker det är en ytterst fördelaktig uppdelning för bägge parter, för då får vi båda fria händer till sånt som vi helst sysslar med, och i mitt fall blir det: skapande verksamhet till exempel i soffhörnet där jag syr på min vante (dock inte spyr, observera Ima).

Så mycket sittande blir det ändå knappast idag, för jag upptäckte nyligen ett hörn av huset som inte på långa tider blivit ordentligt uppstädat. Det är den sk grovingången där omaka sockor, vantar halsdukar mössor KLÄDER skor och stövlar samsas med sånt som är på väg ut till pappersinsamling eller annanstans plus alla verktyg som fortfarande dräller här inne efter omändringen. Och en kubikmeter andra saker som jag inte vet vart de hör. Jag tror jag ska ta mig an eländet och vifta duktigt omkring mig idag… det kan inte bli värre. 

Får se om det finns tid för mera bloggande, det kan hända jag inte kommer mig igenom kaoset sen jag väl börjat. Får ta mobilen med och ringa efter en grävmaskin om läget blir riktigt akut. Men oroa er inte, nån dag är jag tillbaka, glad och nöjd över resultatet.

Read Users' Comments (8)

Mars 12th, 2010 | Posted by elovena

… är jag. Ingen snöskottning idag, men jag försöker genom att hålla ugnen varm påverka snösmältningen och vårens framfart. (Hjälper sånt?)  –Först gjorde jag på nolltid ett slags chokladmuffins. Det fanns ingen kanel hemma och det behövdes för den genuina smak som Husbonn vant sig vid, så han rök iväg som en oljad blixt till bybutiken och kom flängande med tvenne påsar i sista sekunden innan jag hann stänga ugnsluckan. Om ni tror att jag kastade in kanelen ovanpå muffinsen så må ni tro det då. 

(SÅ GÄRNA skulle jag förära er ett foto här nu men sii det går inte för min dators Paint-program har fått spunk och det går inte att förminska färska foton som jag lärt mig. På andra datorn går det antagligen, men där sitter jag mera sällan. Få se när jag har tid med alla bilder jag tänkt ta in. När jag blir pangsjonäär.)

Sen var det dags för en sats matbröd — planerat i två dagar men inte kommit igång.

Nånting blev fel med degen, för nån lösare sörja har jag aldrig sett. Hur mäter du Elovena, eller mäter du alls (Nä) eller har du helt enkelt blivit gnidig med mjölet på äldre dar??

I alla fall blev det bara nio bröd och det är mindre än jag brukar få av den satsen. Men jag är inte färdig än: nu ska jag ännu baka oopsie-bröd för andra gången. Det är ett ”bröd” som smakar nånting mittemellan stekt ägg och pannkaka, innehåller bara ägg och smältost. Ett LCHF bröd. Jag läste om det på Helenas blogg häromdan och beslöt prova. För fast jag  naturligtvis inte tänker avslöja det för nån, allra minst för er, så ligger det till så att jag i smyg LCHF:ar. Andra dagen till ända och finemang går det. Knappt jag minns hur nåt sött smakade, blää blää.    (Låtsades detdär).

Man kan göra låtsas-pizza med oopsie-bröden som stomme, och redan DET gör tillvaron ganska ljus fast man blir tvungen att säga farväl till mångt och mycket. Får nu se hur länge det känns motiverat, man vet aldrig med en virrpanna.

Tjolahopp, nu har jag inte tid att sitta här och dega. Ska göra deg, nämligen. 

Read Users' Comments (4)

Mars 12th, 2010 | Posted by elovena

Mårn, nu har jag tänkt göra ett TAPPERT försök att skriva ett nytt inlägg.

Igår vetni… då gick det inte, jag var såå slutarbetad som sånadär slavkvinnor bara kan va. Som sagt, jag fick ligga rätlång på soffan med armarna hängande utanför (fick såga ett hål i ryggstödet för ena armen; varför tänker inte sofftillverkarna på oss slavkvinnor?) och där låg jag hela dan som en trasa. Svaga kväkande ljud steg från soffan när jag behövde betjäning.  :p   Ibland sydde jag lite på mina nyaste vantar förstås… och när jag höll på med maten så skrev jag ett inlägg här om att jag inte får bränna potatisen, och medan jag satt och skrev så brändes den i bottnen, så då tyckte jag det var ologiskt att publicera det inlägget. Som inte stämde. Köttet i grytan i ugnen (en kvarts älg) hade också torkat ganska ordentligt på ytan så det var som en skosula. Men man kan inte begära så mycket av en som har sjukledigt, speciellt inte om hon har mycket annat att göra plus nya vantar på gång.

Husbonn åt i alla fall och tyckte det var gott. Han hade föreslagit för en yngre generation att de kunde röja lite snö, och en av dem nappade på uppdraget. En ung nästan-afrikanska. Verkligen, hon var duktig!!! Hon höll på i fyra timmar, oljuget, och nötte bort en rejäl bit av en driva genom att häva loss stora stycken av dem lodrätt med järnspaden och sen dra dem på stora snöskuttu till andra sidan av gården där traktorn kommer åt.

På kvällen ville Husbonn så bjuda sina slavarbetare ut och äta, och när de yngre fick bestämma destination blev det en slags burger-restaurang. Själv valde jag ur menyn en sallad med tonfisk och det var verkligen fräscht och gott, jag blev som ny. De andra  fick sen hålla i mig i båda armarna när vi åkte förbi snöhopar stora som trevåningshus, för jag hade sån lust att rusa dit och börja sprätta och skotta. –Nåja, på hemvägen fick vi oss en dos Kalevala i bilen. Det var den andra yngre afrikanskan som inte har gjort ett jota utomhus — för hon tokläser till ett prov i sitt fadersmål. Det handlar om Lönnrot och Rune Berg och … vem annan var det, kanske Zweistein. Hon måste få en tia i detta provet, sa hon, för medelvitsordet måste upp och goda råd är dyra. Så där i bilen rabblade hon upp hela halva Kalevala-storyn för oss, och jag som aldrig fattat ett dugg av detdär klabbet satt bara och gapade. Men det syntes ju inte i mörkret förstås. 

Så slutade den dagen när Elovena inte bloggade. Hon hade ingen blogginspis men nu känns det bättre igen. 

Det är kallt igen så man förfryser öronen ren när man ser på termometern, men ”Solen stiger över stan, ler så gott i grannens gran”… så nog börjar den jobba snart, värre än i Afrika.

Read Users' Comments (7)