Elovena Virrpanna

Mars 10th, 2010 | Posted by elovena

Alla sätt är bra utom de dåliga, det vet ni säkert. Nu har jag provat ett nytt sätt att förflytta oönskad snö. Som av namnet höres så är där en presenning inblandad, nämligen längst under. Man mockar och skottar och öser snö och -klimpar på presenningen och så drar men den till ett annat ställe och så tömmer man den och återgår till punkt ett. Mycket enkelt och genialiskt!  Jag tänkte mig att jag fixar nog bort en hel del kubikmetrar när jag kommer igång.

Först gällde det att hitta en presenning av lämplig storlek. Husbonn trodde att det torde finnas en som icke är i användning i vedlidret. Han sa han minns inte hur stor den är, och jag beslöt klippa av ett hörn åt mig om den är sådär 20 meter lång. Men nej, den var precis lagom 2 x 3 meter ca, och med såndär camouflagetryck på ena sidan, så ni vet det var svårt att hitta den nu när det är barmark… hrmm, eller nåt.

Så öste jag friskt på en försvarlig hög av det vita fluffiga och klimpiga. Här ska jobbas! Det är som i Afrika dethär, kvinnorna sliter i sitt anletes svett och karlarna, vad gör de? Sitter inne och pratar och dricker kaffe. Grrrrroooofff…. och denhär – lite afrikanska kvinnan i sin stickamössa, högg i ännu värre bara för att kararna är så lata. Så! Nu var det en stor hop på min presenning, då är det dags för flytt till ny destination.

Med sina snöiga hemstickade… nääe, nålbundna vantar, högg hon tag i presenningens två hörn och samlade ihop dem till ett stadigt grepp. Och så drog hon. Drog och DROOOG för allt vad hon var värd, för kung och fosterland och länsmans kusins kattungar, men …. ingenting hände.

Alltså!!!  Hallååå??

Snö, fluffig, lätt snö på en hal presenning; hur kan det väga som värsta sandlasset???

Nu blev hon ilsk och funderade på att ge upp men just då kom en av karlarna som hunnit dricka sitt kaffe. Han såg på sin mor, den nästan lite afrikanska, hårt arbetande, böjda och trötta och nötta kvinnan, och så tog han utan ett ord tag i presenningen och drog den till andra sidan av gården. Det såg lätt ut. Men… men… ??? Nåh, jag får göra lite mindre lass då bara, tänkte kvinnan när hon såg den armstarke ynglingen försvinna genom dörren till garaget.

Så tog hon hälften mindre snö på bröd… på presenningen i fortsättningen och orkade sådär med en ursinnesansträngning släpa dyng… den till andra drivan. Där gällde sen att ösa upp snön på den redan över meterhöga vallen. Efter cirka tio lass var hon genomsvettig och totalt slutarbetad och kastade skyffeln ifrån sig. Det syntes knappt var hon farit fram, men kanske man nu får ut bilen ur garaget utan att köra i snövallarna vid sidorna.

Hon gick in och där satt den Äldste ännu vid sin kaffekopp. Roat tittade han på den afrikanska hårt arbetande kvinnan.

–Har du varit och simma? Du ser ut som ett troll i huvudet… Fick du bort allting?

Fast hon inte ens såg åt hans håll så visste hon att han flinade.

–Jåå, sa hon med näsan i vädret medan hon passerade köket, klart det - allting är borta.

Men det var inte snön hon tänkte på utan energin som som hon hade för en halv timme sen. Det var liksom lite kodspråk detdär. Sånt förstår inte karlar, bara afrikanska kvinnor som jobbar och sliter när gubbarna latar sig.  :p

Read Users' Comments (7)

Mars 10th, 2010 | Posted by elovena

God morgon.

Jag stapplar ut i köket och tittar ut genom fönstret. Knappt jag förstår vad jag ser: det har snöat igen. Minst fem centimeter ny fnöskig snö täcker fågelbräde och studsmatteram som står mitt på gräsmattan. Jag överväger att hoppa jämfota av ilska, men eftersom det inte finns nån annan som kan se det än Kurre Ekorre så ids jag inte. Han har annat för sig, äter av fågelfröna, och tar ingen notis om mig hur som helst. Bäst jag sparar min energi till dagens snöröjning.

Igår höll jag på i flera omgångar med att flytta på snömassor, både tunga och lätta.

Ett av projekten var att böka ner den halvt rasade snön från lidertaket där snöscootern brukar stå. Snön hade börjat söka sig nerför taket men stannat upp eftersom biltältet står intill, så nu tryckte den tjocka tunga massan mot presenningsväggen. Upp klev jag på den meterhöga drivan mellan lider och tält och började mocka. En del slängde jag bakåt, en del framåt, men det mesta skuffade jag helt sonika ner invid brädväggen, allt för att skona presenningen så den inte ger efter för snöns tryck. Vid nästa kliv framåt försvann plötsligt halva virrpannan. Hennes vänstra ben sjönk ner en knapp meter invid tältväggen eftersom det visade sig finnas ett tomrum under snölagret. Vi ska inte upprepa vad hon sa när hon kämpade sig upp igen.

På kvällskvisten tog hon sig an drivan som bildats framför garagedörrarna när yngre generationen skuffat taket rent. Det var inte annars så svårt men frågan börjar osökt tränga sig på: vart ska man göra av allt??? Hela gårdsplanen börjar bestå av trånga gångar med enorma drivor på sidorna.

Nu kommer det mera snö, och jag som inte har nån exclusiv lillskuttu mer. Den som hade varit så passlig för just denhär sortens snö!  Å andra sidan har jag inte sett till nå myror heller, så… kanske jag inte behöver dendär skuttun  när allt kommer omkring. Hoppas de sökt sig till nån som är mera vänligt inställd till rasen ifråga. För deras eget bästa. 

Read Users' Comments (2)

Mars 9th, 2010 | Posted by elovena

Husbonn och jag gick i en affär, det händer sig;  men väldigt sällan förstås.

Vi gick förbi en ställning med snöskuttuna. Då kom jag precis ihåg att jag behöver en sån, en som är lite mindre och behändigare än den storstora som är i klass med en traktors framskopa modell större. Inte för att jag räknas till de småvuxna och späda, men det är ändå jobbigt i överkant med en stor skopa när drivorna närmar sig tre meter på höjden.

–Titta, dendär skulle vara söt! Alldeles passlig för en fammo med svaga krafter i armarna!

– Dendär, den håller ingenting. Sönder innan du hinner börja ens.

–Nämen int väl?? Jag skulle bara putsa bort såndär lätt pudersnö från gångarna. Och titta, den har hjul undertill! Det går jättelätt att skuffa med den, titta! Och om det är såndär ihoptrampad snö så kan jag lossa den först med järnspade. Och denhär kostar bara 11,60! Jätteförmånligt!

– Den håller inget, den brakar sönder på en gång om man ens försöker flytta lite snö med den.

———————————————

Såja, då var saken avgjord, och eftersom han är en gentleman av första… nåja, tredje klass då, så bar han den fina snöskuttun genom hela butiken, betalade den och bar den ut till bilen.

Sen stod den här ett par dagar och väntade på den lämpliga snön. Och mitt lämpliga humör och intresse.

Men sen gick det så att vi blev tvungna att hastigt och lustigt få bort snön från garagetaket, för spärren som ska hindra ras därifrån började ge efter i ena änden och situationen såg hotfull ut. I samma veva gav jag mig iväg på ett uppdrag, uppmanandes husets unga karlar å det strängaste att vidta säkerhetsåtgärder så ingen trillar ner medan jag är borta. Det gjorde de inte förstås. När jag kom tillbaka klev den ena omkring på plåttaket med stora snöskuttun i högsta hugg. Framför garaget fanns en driva på minst en meter, stora snöklimpar i alla former. Bland dessa låg också nånting svart som hade ett skaft.

– Där har du din fina nya snöskuttu. Den höll två sekunder och så sprack den all världens väg i bitar. Vad var det för skräp ni köpt???

– Nå den var förstås inte menad för såhär extrema förhållanden! Utan mera som… för inomhusbruk, eller så. Höhh.    Dit for den då.   :/

Read Users' Comments (4)

Mars 9th, 2010 | Posted by elovena

De är överallt, de kryper och klättrar och pilar fram där man minst anar det!

De kryper på kokhällen, de gömmer sig under burkar och fat, de klättrar uppmed kylskåpets innerväggar. De är superäckliga och jag mördar dem kallblodigt så mycket jag hinner men ändå kommer det nya hela tiden. De kallas pissmyror och det är just vad de är… små och envisa och ovälkomna. Varför har de valt mitt hus, är det så trivsamt just kring min kokhäll och i mitt kylskåp??? Hur taskig tätningslist kan vi ha när de tar sig in också dit??

–UÄÄÄÄÄKH!!  Lät det när dottern såg mig lyfta en kopp och myllret under den fick fart. Jag ska medge, det kröp lite längs min ryggrad också av obehag, dock  inte av små myrfötter… Har de så mycket vett i skallen ändå att de försöker gömma sig, de små liven? Tyvärr, alla djurrättsaktivister, denhär virrpannan skonar inte pissmyror, dem får jag livet av också utan tillhyggen. Snabbt och effektivt, men det är förstås lättare om man ens har en lämplig trasa till hands.

Måste in till stan och köpa Baygon eller nåt sånt, dethär håller inte. Funderar på sirapsfällor tills dess.

Har de nå vänner och beskyddare bland mänskorna månne. Inte här i huset.     Uschigt…

Read Users' Comments (12)

Mars 9th, 2010 | Posted by elovena

Vad betyder skriftligt? Är det skriftligt om man skickat e-post? Eller betyder det att man ska vara så gammalmodig att man präntar ner nåt på ett papper, viker det och stoppar i ett kuvert, limmar fast och klistrar på ett frimärke och för det till posten? Och sitter och rullar tummarna i två tre dagar tills man kan anta att mottagaren fått det?

Anledningen till denna fundering är….

knappt jag förmår tänka på det utan att bli arg. Igen. Ifjol denhär tiden ringde 030303 och ”kollade om det blivit förändringar” för vårt företags del. Jag sa vi ska inte vara med i ert register mer. Jaha, nå har du anmält det i tid, det måste göras två veckor före perioden går ut? Står i det finstilta.

–NNNNNNNGGGGGHH…………………………!!!!!!!!!!   

Ska skona er från alla detaljer om århundradets raseriutbrott. Men alltså, jag skrev e-mail och sa upp kontraktet. Trodde det var ok med detta. Döm om min bestörtning när samma firma IGEN ringde igår. Eftersom jag inte då på stubinen kunde kolla vilken ”nummerfirma” det gällde  sa jag inget om e-posten. Men nu undrar jag, anses det månne gälla eller borde jag ha skickat ett pappersbrev ännu?? Nåt svar av dem tror jag aldrig att jag fått.

Man blir aldrig kvitt dedär blodiglarna. Och jag fattar inte hur nån vill jobba åt en firma som har såndär hänsynslöst tillvägagångssätt! Det kommer att gå likadant denhär gången också, jag blir tvungen att betala för nåt jag inte behöver och aldrig har velat ha. Bara för att de inte ska kunna hota med rättsliga åtgärder. Jag hoppas HOPPAS det äntligen är den sista och inga fler dyker upp… och ett sånt motbjudande rykte de får på dethär sättet. USCH.

Så ringde telefon igen en gång i morse. Det hann isa till inom mig när jag fick höra att det var en annan dito firma, som ”ville kolla om det blivit förändringar”. Men när jag sa vi ska inte vara med längre så frågade hon bara artigt efter orsaken och så sa hon okej, jag kruxar i här och tar bort er och så är saken ur världen.

Så enkelt, så problemfritt. Tänk vilken skillnad!!!

Read Users' Comments (3)

Mars 8th, 2010 | Posted by elovena

Jag försöker här komma på vad det kallas på riktigt vacker fin svenska detdär att plåma. Det kan finnas läsare här som inte ens vet vad det vill säga när man plåmar, men om jag berättar om min första bravad idag så tror jag det framgår.

Jag blev tvungen att hämta en skiva nånslags styrox ur en lada som används som lager. Nu var det inte annars nåt problem, skivan var varken stor, tung eller annars svår att manövrera och den rymdes ganska bra i min bil också. Men ladan befann sig en bit från vägen. Den plogade vägen. Och ingen har varit till ladan på hela denhär snörika perioden.

Jag funderade mycket på olika sätt att gå tillväga. Snöskor och skidor var ett par möjligheter men eftersom sträckan ändå var bara några tiotals meter kändes det lite onödigt. Istället satsade jag på klädseln. Främst skodonen och benkläderna var de som genomgick en ordentlig kontroll. Så ovanpå jeansen iklädde jag mig ett par prassliga byxor som inte blir våta fast man häller vatten på dem. Sen drog jag ett par präktiga hemstickade ullsockor utanpå. Och så stuvade jag ner dessa mina ben i husbonns största stövlar, vars skaft nådde mig nästan upp till knäna. För en gångs skull var jag riktigt belåten över att inte ha spinkiga ben, för nu blev det så tätt så inte en kvarts snöflinga kunde göra inbrott i stövelskaftet.

Så var det dags, körde till stället där jag tänkt inleda min snökenvandring, stannade bilen och steg ur. Ett djuuupt andetag och så stegade jag med dödsförakt rakt ut i drivan.  Plumps! Foten åkte ner i snön till knät. Trampade runt lite för att göra det stadigt, och så var det dags för andra foten; plumps, samma sak. Så framskred min vandring steg för steg i sakta mak. För varje steg måste jag trampa bottnen stadig innan jag vågade flytta över tyngden; lössnö kan vara förrädisk och minst av allt ville jag dyka ner till näsan i eländet. Med lite taktisk planering insåg jag snart att jag kan välja en rutt med ställvist bara halvmeters snödjup, eftersom snötäcket inte låg jämntjockt utan varierade lite. Det blev en liten kringelikrok, men jag klarade mig utan mankemang fram till ladan, tog det jag skulle ha och begav mig på återväg. Då gick det förstås lättare eftersom jag hade färdiga hål att stiga ner i, och eftersom skivan jag förde med mig utgjorde lite stöd mot drivan så det var lättare att balansera.

Lätt andfådd nådde jag vägkanten och min bil där jag stuvade in bytet, borstade bort all överflödssnö och körde hem. En virrpanna ger sig inte, och nog gick det bra mycket fortare såhär än att köra in till stan och köpa en ny skiva.

Det var ett plåmas som hette duga. Men va heter det på riktig svenska?  Man kan väl inte säga vada i snö, det beskiver inte hur mödosamt det är. Att vada, det är sånt man gör i strandkanten där små 5 cm vågor leker kring tårna. Eller vad tycker ni, mina läsare?

Read Users' Comments (13)

Mars 7th, 2010 | Posted by elovena

Trots att virrpannan inte kände sig helt utvilad i morse har vi firat Lillens mamma som blivit klar med sin utbildning i dagarna. Jag ska inte kalla barnbarnet Tintin mer eftersom jag sett att den numera finns en blogg(are) med detta namn. Man kan ju ha flera namn, som alla kära barn. Vi såg på fotografier där hos pojken också. Hans absoluta favoritfoto var ett där han satt högt uppe i en traktorhytt. När vi pekade och frågade vem det var som höll i ratten svarade han utan en sekunds tvekan ”Ukko”  dvs Gubben. Däremot kallade han sig själv Vauva (=Babyn) när han såg på ett foto där han satt i farfars famn. Så det kan variera, detdär med hur man vill se sig titulerad.    Kanske han till och med har så logisk läggning att han insåg att en baby inte kan styra en stor traktor pga brister i ålder och visdom.

Det är fortfarande ljust ute och klockan är 17.30. Har ni märkt detta?

Härifrån har två Hurtbullar gett sig ut och vindsurfa på havsisen. Jag kunde inte låta bli att förmana den yngre och mera oerfarna: Se nu till att bromsa innan du hamnar i Sverige. Man vet inte hur starka vindarna kan vara där ute, jag tycker det sveipar ordentligt till och med här mitt i urskogen. Det gör mig förstås ingenting, jag har tänkt tillbringa kvällen inomhus. Om jag är duktig imorgon så ska jag angripa den höga drivan utanför mitt sovrumsfönster. Några decimeter ska jag väl få bort av den så jag ser bättre ut, om jag står på tårna. Fotomodeller brukar alltid ha höga klackar, för då står de på tårna, och då ser de bättre ut. Dethär har jag räknat ut alldeles själv.

Read Users' Comments (2)

Mars 7th, 2010 | Posted by elovena

Efter en natt med mycket hackig sömn har vi söndagen här.  *pust!*  Annorlunda kan man lugnt påstå att natten var. Jag tillbringade den nämligen på tumis med Busan. Vi  ”sov”  i huset där hon egentligen bor, men där husse nu är utflugen. Det blev så många köldgrader utomhus så jag förstod att Busan inte kan tillbringa hela natten ute i sin bur (trots uppvärmd koja), hon är ännu så liten. Den bästa lösningen tycktes mig att jag sover där med henne… öh, ja inte i kojan utan i huset. 

Eftersom det lilla huset stått tomt en vecka var där ganska svalt, och jag frös som en hund (???) vid läggdags hur jag än grävde mig djupare under täckena. Mina nya skor beslöt jag för säkerhets skull lyfta upp undan de små sylvassa valptänderna… Det var säkert ett smart beslut för under nattens gång har jag lyssnat på olika sorters gnagareljud. Det låter lite olika beroende på vad man gnager på. Ett tag var jag säker på att sängens ben höll på att förkortas i rask takt, men efter en dykning och kontrolltitt under sängen insåg jag att där fanns en annan träkäpp som var roligare att bita i. Utan att orka titta efter nån mer gång så hoppades jag innerligt att hon låter bli att bita i datorsladden…

Det hördes mycket prassel också, papper och tidningar går konsumera på olika vis. Hon bekantade sig med nyheterna på sitt eget sätt, om ni förstår hur jag menar.

Vid 6-tiden kom den lilla rackaren och försökte riva täcket av mig. Alldeles sant, hon morrade och slet med en aldrig tidigare skådad sisu, och jag höll i täcket för brinnkära livet och låtsades helt medvetslös. I nåt skede kom hon också och hälsade på mig vid huvudändan, så nu har jag fyra tunna revor på hakan…(mårning gullet aijjj!!!!)  Nån borde klippa klorna hennes.

De första minuterna efter uppstigningen gick åt till att putsa golvet efter nattens utsläpp. Där fanns två sorter. Det svåra var att få torka i fred, för den våta slabbiga trasan var enligt fröken Vildbasare otroligt intressant och tilldragande. Den måste undersökas och det på alldeles nära håll. Till slut var golvet ganska rent, men jag är osäker på om jag torkade mera med trasan eller med hundkroppen. De satt liksom så hårt i ett.   

Jag gillar den lilla ettriga vilda omöjliga Busungen men ååh så skönt att hennes egen husse tar över från imorgon!

Read Users' Comments (5)

Mars 6th, 2010 | Posted by elovena

God morgon då igen till en ny vinterlördag. Elden knastrar hemtrevligt i spisen. Det är att komma ihåg att mata den med jämna mellanrum, annar slutar den att knastra och blir oroväckande tyst och svart.

Oroväckande är det också när lilla Ruse-Busan plötsligt är tyst och stilla. Då vet man att a) man får söka efter papper  eller b) hon har somnat nånstans. Hoppas på b denhär gången.     För en stund sen hade hon hicka, den lilla diafragman. Stackan! 

Jag har inte så mycket att rapportera idag, borde hugga i och röja både inomhus (saker + skräp) och utomhus (snö och snö). Återkommer när det har dykt upp nya underliga funderingar i mitt unika huvud.

Alltid kunde man baka nåt, har inte ätit bröd på hela veckan för det var slut (mitt egna) så nu vet jag det går att klara sig utan också. Men noo sku e smaka nu….  

Read Users' Comments (3)

Mars 5th, 2010 | Posted by elovena

Här står jag och steker fd fryst tonfisk plus wokgrönsaker åt husbonn som snart kommer hem på lunch.

Min mobil ringer. En tant frågar om hon ringer olägligt? –Neeejdå, jag försöker bara laga lite mat här…

Oj va bra, tycker hon. Känner du till vitaminerna? Nu har det kommit såna rön till deras kännedom (vad firman hon representerade hette fastnade inte) att dagens kost inte innehåller alla de vitaminer som mänskan behöver. 

Ooo, fasa.  Tänker jag. 

Jå, så nu har de tagit fram ett preparat som innehåller alla vitaminerna plus mjölksyrebakterier, och om man nu är fiffig och beställer dehär och äter dem så kan man vara trygg. Löper mindre risk att få övervikt, hjärtfel, bristsjukdomar och allt vad det nu var.

Låter ju bra detdär, svarar jag glatt. Det puttrar nästan av skratt inom mig.

–Kan vi komma till priset nu, jag har lite bråttom. (Anar hur det kommer att förlöpa).

–Ja, det är som sagt ett kombinerat preparat som blablabla….

– Alltså, HUR MYCKET blir det att kosta per månad per person? (lite mera skärpa i min röst)

Småningom får jag veta att ngt över 30 spänn per person och månad för dessa preparat. Jag ber henne multiplicera med antalet personer i min familj, men hon säger att det kan hon inte räkna i huvudet.  Och det låter inte ännu som om hon skulle fatta vad jag menar.

–Nåja, avrundar jag det hela. Jag tror det i alla fall blir en summa som jag inte tänker satsa i era vitaminer, så vi tar och avslutar här nu, visst? 

Kanske hon först efteråt inser hur huvudlöst det blir när man börjar räkna. En fjärdedel av allt det vi spenderar på mat per månad???? 

Som jag nångång påpekat har vi åtminstone hittills varit ett sällsynt friskt gäng, med eller utan vitaminer å sånt. Så jag tillåter mig betvivla vad jag skulle vinna på att investera i dessa tabletter.

Read Users' Comments (7)