Vulvans Spådom » Vardagsteologi

Vulvans Spådom 106

augusti1

Reality Check

For real.

”If a last goodbye, is a wish for a safe journey – a farwell – back into the shelter and seasons of the Wheel of the Year… then the tenderness of the storm and the warmth of the rocks at the sea, the black feather stranded after heavy thunder and rain – is a first response by means of Natures own Elements. I hope…” (29.07.2010/Monika at Ytterstholmen, Monå)

Words to my Pappa Bo, whom passed away 17.07.2012. And whom I tucked in a woollen white soft blanket and gave some yellow honey scented topsy flowers/yellow button flowers to take along.

Closed the coffin…

Prepared his last journey within a Ceremony Circle of relatives and friends last Friday, 27.07.2012. And sent him back to the all embracing Nature.

I feel you near.

With Love - Your Daughter Monika

P. S. On Facebook I wrote a variation at first…

”My 75 year old Father. I tucked him in a soft white woolen blanket. Put six rosepetals on his chest, three deep green oak branches and three honyscented wild flowers, four small seastones around his head. And closed the coffin”. D. S.

posted under Beröring, Döden, Kärleken, Vardagsteologi | 2 Comments »

Vulvans Spådom 84

augusti3

Navelsträngen

Kraftlinjer. Skönagrönaön, juli 2011. Ley-lines…

Att ta emot Gud, innebär för mig att leva med och inte mot de livsgåvor Gud gett oss, då Hon/Han skapade oss till människor.

… kombinerat med att bli som ett barn, att inte låta sårbarheten inombords dödas även om den skadas, att vårda drömmar och visioner, att lita på att Guds stora kärlek är närvarande på ett ofattbart sätt, redan när vi andas.

Inte först då vi ber.

Att vila i Gud, är att vara navelsträngskopplad. Det är annat än att kämpa med trosföresatser och bekännelser, bevisföring och krav.

Kraftkurvor. Ley-curves. Grönaskönaön, 2011.

Det går att ta emot på så många andra sätt, än munnens bekännelse eller betalning av kyrkoskatten.

Det går att ta emot Gud med kroppen, med muskler och känselsinne. Det går att ta emot Gud med psykets mest fördolda och omedvetna känselspröt.

Det går att ta emot Gud med smaksinne, luktsinne, hörsel, syn.

Preferably The Pine of Life… not Pain. My lungs breathe it in. My body gets rooted. My mind dances. Grönaskönaön, 2011.

Gud är det Heliga, i drömmar, i längtan. Och det går att ta emot också strikt intellektuellt, i fascinationen över heliga skrifters många skiftningar och alla de visa tänkare som producerat material kring evighetsfrågor.

Det går bara inte att begränsa detta att ”ta emot Gud” till en liten skara rättrogna som har exakt samma svar på exakt samma frågor…

Navelsträngens puls är alltid… mer.

Och att ”ta emot” är alltid mer… än vi kan avgränsa, definiera, sätta lock på och etikett.

A Circle of three faces, and Sacred phases. Födandet, som havande. Födandet, som födande. Födandet, som ammande. Kolmoissynty…

Jordemor Monika…

P.S.

Kommentar på Johannes evangelium 1:12-15… och debatten hos bloggaren Hillevi Holmberg – ”alla vi i fred” – på Kyrkpressen: http://www.kyrkpressen.fi/component/option,com_mamblog/Itemid,889/task,show/action,view/id,34227/

D.S.

posted under Andlighet, Drömvärlden, Hen, Kärlekspedagogik, Kärleksteologi, Mångfald, Upplevelseteologi, Vardagsteologi | No Comments »

Vulvans Spådom 75

juni15

Pre som i Präst

Kvinnan var den första Kristusprästen…

Golden Gate… or look what I found in the ostrobotnian waters. Monå 2010.

Crikeln nästan sluten – nästan hel (24.10. 2010).

”Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss”…. (1 Joh 4:12)

Gud älskade världen. Så mycket att Han gav den sin Son, sägs det. Han gav alltså sitt Ord. Genom en kvinna. Genom den plats på kvinnan, som anses vara det största hindret för henne att vara präst, hennes kvinnoportal, hennes och Guds gemensamma stig.

Hur kan kvinnovarandets djupt traditionsenliga essens – muttan – vara ett hinder för att använda munnen? Ord kommer det ju ur båda organen.

Det är ju möjligheten Gud själv valde. Ordets första väg ut. Kantad av kvinnlighet och teologi.

Det är bara inte möjligt att kvinnor inte skulle kunna vara Ordets tjänare, födare.

Och det är avund, som gör att män ser kvinnovarandet som ett hinder för prästtjänst. Och det är rädsla som gör att kvinnor ser kvinnovarandet som ett hinder för prästtjänst. Rädsla… för egen styrka i Kristus. Och rädsla för den Stora Modern – Gud.

The power of transformation and ritual… And ”the transformative power of ritual” (20.9.2010).

So honoured to be Lady of The Harvest. One hour of my miserable life. As Sun sets to wintersleep in the womb of Earth our Mother… my bosom feels heavy and happy, of autumnapples, fruitjuice and of a round bread shared in The Circle of Life (20.9.2010).

Monika…

posted under Behov, Drömvärlden, Druid, Gud, Hen, Modern, Myternas Miljöer, Paradise Lost, Teologiska fördomar, Vardagsteologi | No Comments »

Vulvans Spådom 68

maj15

Rit – ”världen, min kalk och min paten” (Teilhard de Chardin)…

Lejonamieli… Arcada gård i Arabia, Helsingfors.

Besöker Kyrkodagarna 2011 i Lahtis. Bland annat lyssnar jag på bokförfattarna till Lars Levi Laestadius – en man sju liv, som utkommit på Kirjapaja på finska enbart, än så länge (LLL – yksi mies, seitsemän elämää). Författarna; prästen och forskaren Risto Pulkkinen och professorn i religionsvetenskap Juha Pentikäinen, nämner Laestadius mer förskjutna, okända, oanvända sidor – hans kvinnliga gudsbild, hans sameidentitet och djupa intresse för samisk mytologi och botanik. Det här är inte något som den laestadianska rörelsen brukar orda om.

Kanske kommer det att förbigås, som så mycket annat fortsättningsvis också…

På Kärlekens Cafe´som Nnky/Kfuk i Lahti ordnar, har jag en timme tid att berätta lite, trumma mycket och lita på att människor har inre rymd där det inte är min eller någons uppgift att möblera om.

Men ”Moder Vår” bönen ljuder fint och runtom förnimmer jag en djup lyssnande tystnad, en intensiv närvaro i frihet… i mig förnimmer jag att jag gör det jag älskar att göra – Regnbågskroppsbön, med och utan ord och trummandet för våra fyra riktningar enligt lakota tradition.

Nordens svala vindar, vinterns skarpa tanke.

Österns uppgående sol, vårens livsgnistor, livsbörjor och eld i oss alla.

Söderns sommarvåta hav och regn, kärleksdroppar, vätskor och flöden.

Västerns höstmognad och mångfaldsfärg, doften av mull och förmultning, livets kretslopp.

Safe and Sound. Heating the Sauna with rythm… Ja erityisen läsnäoleva löyly lietsotaan syntyväksi kumpuavassa hikilämmössä. Biskopsö 18.7. 2010.

Mitt tack till elementen – Monika

posted under Drömvärlden, Kärlekspedagogik, Kärleksteologi, Vardagsteologi | No Comments »

Vulvans Spådom 59

april15

Åsikt & Avsikt

Gränser mellan gott och ont (eller ska vi säga rätt och fel?) går inte mellan religion och religion… eller ens religion och icke-religion (vad trodde du?)… utan som ett svärd genom var och ens hjärta – innersta. Om nu alls någonstans.

Monika

posted under Mångfald, Vardagsteologi | No Comments »

Womb Visions 52

mars6

Know what? In the oldest scripts of New Testament (written in koinée greek) Jesus is saying that He is ”petra”. That means big mountain, big cliff… not just small stones.

Petra is a femininum word. As many words are in languages with gender, when coming to earth connected subjects.

A feminine Stonecliff. Language reveales an interconnectedness, instead of a rivality – as it unfortunatley often has been put – between The Male Saviour and His upbring, Mother Earth.

He has Her rootedness and depths and strength. And when dying, He rests in Her Womb, as in the beginning, and She takes care of and heals for three days and nights. Comforting and sheltering…

Christian doctrine to ”die to be borned again” or to ”lean upon the cornerstone Christ”… I hear it differently now.

It has to do with returning to The Earth. To adjust your body alongside the ground, not to be seated in some church bench. And when dying (also in life, lifecrises) – take off your clothes of pride and imago – and return naked to The Earth. To feel the right dynamics of beeing a part of nature, not the master of it or the master of ones own life, but integrated in a genuine Belonging.

Monika

www.bloggen.fi/earthmother

Bodypaintings on The Rocks. Looks like a hybrid between Doris Lessings prototypes in The Cleft and Venus of Willendorf. My sunoiled bodyremarks remixed black and white negative with a big hint of lila… (17.7. 2010)

posted under Döden, Föda, Gud, Kärlekspedagogik, Myternas Miljöer, Vardagsteologi | No Comments »

Vulvans Spådom 50

februari27

Har vi tid att gå igenom vad vi upplevt, förrän nästa intryck gör ankomst?

Finns det ro att spinna och väva berättelser kring livet?

Vem hinner lyssna?

Ge sitt öra och sin hud åt vindarna, vågorna, jordens magmurmel, himlens och brasornas eldar.

Mitä me olemmekaan, paitsi kahlittuja vesistöjä, huolellisesti kaitsittuja tulia, loppuun käytettyjä ja rajattuja maapalstoja, betonimetsien välissä puhaltavia yksinäisiä tuulenhengähdyksiä? Tyydymme tiimarikynttilään kuivassa kerrostalohuoneistossa, kun voisi olla erätulia. Olisipa edes avotakka… Ja meri.

Lilla Villans Härliga Öppna Spis… ”Nukahdan avoimen tulen tuutulauluun”.

Vem hinner nysta upp sorgesagor och samla garnnystan i en solid korg, eller ett stort förkläde? Spinna, väva, nysta och nysta upp…

For me the Web of Life really is the opposite of World Wide Web. She is a Weaver and a Recycler creating new out of old. Very slowly and unconditionally. As Storytellers do… God ought to join Her and Her Craft instead of leading Wars and celebrate fallic Victories. God The Lord should be teached the technics of making woollen blankets for His many Babies, should be encouraged to kneel on the ground sipping raindrops out of the clefts of Mother Earth and sit down with the many women of our planet, stirring the Fire.