12.11.2010
Kyrkan är i hetluften just nu. Det har rapporterats om utskrivningar och konservativa åsikter. Monika Pensar-Granroth är en av dem som tycker annorlunda. Och hon vill ha in mera sex i religionen.
Monika vill med det här fotot ställa sig frågan om kvinnor får ha hår på bröstet.
Hon vill föra in sex i kyrkan
12.11.2010
TEXT: CHRISTOFFER GRÖHN
FOTO: FREDRIKA BISTRÖM
Kyrkan är i hetluften just nu. Det har rapporterats om utskrivningar och konservativa åsikter. Monika Pensar-Granroth är en av dem som tycker annorlunda. Och hon vill ha in mera sex i religionen.
Ett samtal med Monika blir lätt personligt. Hon är teolog och sexualrådgivare och sex och religion hör till de mest privata och personliga ämnen som finns. Det här har också Monika fått känna av. En googling på hennes namn ger resultat till sidor där det finns foton på hennes bröst och till radiointervjuer där hon talar om masturbation.
– Jag tycker ändå att den offentliga bilden av mig är sanningsenlig. Men jag är också så mycket annat än den offentliga bilden, som till största delen fokuserar på min konstnärliga sida.
– Jag har tagit mig friheten att via media uttrycka saker som jag tycker är viktiga för mig. Ibland på ett burleskt sätt, ibland elakt och ibland med humor. Förutom att jag är en provokatör kan jag också vara en väldigt försiktig människa privat. Jag är omtänksam och lystrande. Jag är också mamma till tre barn.
Fotot som fick Stig Kankkonen att reagera och stänga av Monikas blogg på Kyrkpressen. Ingen finlandssvensk tidning har tidigare vågat publicera det.
Målade sina bröst
Men det är provokationerna som väckt uppmärksamhet. Det tidigare nämnda bröstfotot publicerade hon på sin blogg på Kyrkpressen, vilket ledde till att bloggen stängdes av. Fotot togs under förra årets Prideparad. Hon hade låtit måla sina bröst i regnbågens alla färger och marscherade omkring barbröstad på gatan.
– Jag inser att jag gick över en gräns. Jag gjorde något som är tabu, då jag som en medelålders kvinna visade ett foto på mina hängande bröst och min utstående mage. Vissa har tyckt att det var äckligt och det har förstås sårat mig. Men jag vill inte ses som en martyr. Jag vill flytta fokus från hur jag blev behandlad till varför jag blev behandlad på ett visst sätt.
Kyrkpressens dåvarande chefredaktör Stig Kankkonen sade att bröstfotot bättre passar i en herrtidning än på en Kyrkpressen-blogg. Och efter en tv-debatt med honom kände sig Monika utmanad, då han tog citat från hennes blogg ur sitt sammanhang.
Hur är relationen med honom i dag?
– Jag vill inte bli vän med honom på Facebook. Jag tycker det är obehagligt att låtsas vara vän med alla i Ankdammen. Jag är ändå stolt över det jag gjorde.
Har uppfattats som lösaktig
Monika försöker också få människor att inse att kvinnor har rätt att tillfredställa sig själva, utan männens hjälp.
– Det måste finnas någon som sätter ord för de här sakerna. Själv talar jag helst om självsex. I den teologiska debatten ser jag mig själv som någon som skuffar det dominerande synsättet åt sidan och sedan kan andra följa i mitt spår.
Det att hon som kvinna i offentligheten pratar om sex och visar upp sina bröst har också väckt intresse hos männen.
– Det har ibland uppfattats som att jag skulle vara lösaktig. Heteromän har visat intresse som blivit lite väl personligt. Jag tror man vill uppfatta kvinnan som lösaktig eftersom man då i fantasin kan få det man vill utan att behandla henne respektfullt.
Och sedan går resonemanget över till religionen igen. Monika har tagit det som sin uppgift att visa hur sexualitet och religion hänger ihop, trots att man på konservativt håll vill hävda annat.
– I Gamla testamentet beskrivs Jerusalem som en kvinna med många älskare, då staden öppnar upp sig för många olika kulturer. Gud känner sig därför sviken, och för att straffa Jerusalem förgrep sig Gud på staden.
– Religionen reflekterar alltid hur ett samhälle ser ut. Och då för flera tusen år sedan var värderingarna sådana att mannen hade rätt att bestraffa kvinnan.
Förstår de som går ur kyrkan
Monika är född 1967 och inledde sina studier i teologi 1986. Hon har inte blivit färdig med teologistudierna, men tog en examen i sexualrådgivning 2001. Till vardags jobbar hon på ett daghem.
– Jag drömmer om att bli präst, men tror inte det skulle gå eftersom jag har så annorlunda åsikter. Jag skulle vilja ha mera svängrum i kyrkan och anser att ceremonierna i kyrkan kunde anknyta till födseln, den första mensen och klimakteriet hellre än till de traditionella ceremonierna. Kyrkan borde ta fasta på kroppen istället för på kyrkoårets olika händelser.
– Min vision är att uppleva en kvinnogudstjänst som bryter mot alla former vi är vana vid.
Monika döptes först i tonåren eftersom hennes egna föräldrar inte hörde till kyrkan.
– De var 60-talsradikala och hade dåliga erfarenheter av religion. Ibland känns det som att jag för min pappas kamp mot kyrkan eftersom han inte såg något positivt med kyrkan och religion överlag.
Själv hör Monika fortfarande till kyrkan men har också förståelse för dem som skriver ut sig.
– Jag förstår fullständigt de som röstar med fötterna. Och ibland känner jag mig osolidarisk för att jag ännu är med. Jag känner mig smutsig av alla destruktiva värderingar. Kyrkan är nu tvingad att vara tydligare i rättvisefrågor, man har varit för långsam att ta ställning i frågor som gäller sexuella minoriteter.
– Men vi måste också komma i håg att kyrkan inte bara är de konservativa. Ett socialt kapital försvinner om kyrkan går i graven. En mer nyanserad bild av kyrkan behövs. Kyrkan har haft många viktiga uppgifter, till exempel i form av familjerådgivning som utvecklades via kyrkan efter andra världskriget. Och oberoende av kyrkan har vi alltid andliga och spirituella behov.
Tror du på Gud?
– Jo, det gör jag men varje gång jag ska definiera Gud misslyckas jag. Gud gör att summan av ett plus ett är tre. Gud är för mig livsgnistan i allting. Och religion handlar inte bara om att tro på Gud. Gud handlar om vårt eget psyke, om meningsfullhet i livet. Och oberoende av om man tror eller inte ska man leva så som det känns rätt. Det gäller att hitta det goda i livet.
