Vulvans Spådom

Teologi – erotiskt, etiskt, poetiskt…

Vulvans Spådom 110

oktober26
The Fall

To taste the raindrop

before it has fallen

to the ground…

 

 

Kukkaismäki, Finland 19-21.10.2012

 

 

Is all about licking

apples…

 

 

 

 

Before they fall.

 

 

 

 

Monika E(arthmother) Pensar

www.bloggen.fi/earthmother

Vulvans Spådom 108

augusti12

Å så mitt hjärta mjuknar och blir sårbart…

av att bära en liten varelse jag sett både

gungas i modermagen och födas…

Foto: "Teaching children about the natural world should be seen as one of the most important events in their lives." --Thomas Berry, The Dream of the Earth
Miten läheistä ja
ainutlaatuista
tämä
doulana oleminen…
Hetken kantaminen
naista
ja
lasta
Jatkumon
tuntoa
syntyyn
vuosituhansien
varrelta.
Heihin
jotka
ovat
kylvettäneet
ihmisalkuja
ja
ihmisloppuja,
siunanneet ja
pitäneet
hyvänä
Maaemoa
meissä.
Monika E Pensar
(Foto, bildlayout & importör av bärselen:
Babyidea Ltd, www.mamidea.com)

Vulvans Spådom 107

augusti2
Att kyssa tiden – kvällen 17.07
Puss, puss puss puss puss… så vi pussade min Pappa Bo Gunnar på båda kinderna samtidigt, jag och hans livsdam. Han log och skulle ha skrattat också om han orkat – vände kinden åt våra håll, en svag rörelse med huvudet. En timme senare tog han sitt sista andetag.
Tack till sjukhusets onkologiska avdelning i Vasa, möjligheten att sitta i den nattro som dödens närhet ger – klä Pappa i mjuk vit flanell, plockar rosor ur buskagen att placera på det vita täcket och umgås med Kära Pappa tills solen började gå upp över stan och han svalnat bort, riktigt på riktigt… Adjö.
”Allting är en spegling och speglingen är allt” ur en sommarvisa av vasapoeten Jarl Hemmer, som sedan sjöngs under Cirkelceremonin för Bo, passar så väl in som kommentar på fotografiet från Ytterstholmen i Monå, taget av Pappa. Ceremonin rotade oss och honom i en gemenskapscirkel runt kistan, fredagen den 27 juli 2012. Alla stod vi där hand i hand. Nära. Runtom. Medan jag och hans tre barnbarn placerade årstiderna på kistlocket. Ett tjärljus för Våren, en strandsten för Sommaren, en blåbärskvist för Hösten och en kal vindpinad grå gren för Vintern. Naturelementen fann vi på Ytterstholmen… Där hav och himmel möts. Och vi möts.
Foto: "Allting är en spegling och speglingen är allt" ur en sommarvisa av vasapoeten Jarl Hemmer.
Detta är övermåttan nog. All skrämsel för vad som kommer sedan, kan dra åt pipsvängen. Och varje religion och ideologi som täcks ha dödsrädsla som ledkärna i sina dogmer. Vet hut! Sorg och saknad har sin plats, sin rättmätiga plats redan fullständigt utan de maktlystna kosntruktionerna av hotfulla vyer bortom livet.
Vi återbördade Dig Pappa, till Livets Famn. Ingen exkludering. Vi är alla innanför den stora Gemenskapen. Din närhet efter att du vandrat vidare, känns. Men även saknaden.
Dotter Monika E Pensar

Vulvans Spådom 105

april7

Guds ryggsida

 

Det sägs att Gud har en ryggsida.

Det fördolda, det vi inte så lätt

bekänner som heligt…

Gud i skapelsen.

Guds kött.

Materia på mödernet.

Guds höftben i berggrunden.

Guds bördiga sköte, jorden.

Guds kropp och blod,

haven, skogarna

regnen, källorna.

Det sägs att Gud har en ryggsida

som Moses såg då han gömde sig

bakom klippblocken i öknen Sinai,

för ansiktet kan ingen

människa se

och överleva.

Moses såg det han såg… och återvände

strålande.

När är det vi strålar, om inte då vi berört

ryggsidan, vilat mot den, vandrat i den

och lyssnat till den?

Guds moderliga kropp är den uthärdliga sidan av det heliga. Skaplesen är Mater Mediatrix – famnvägen till det vi annars inte förmår greppa. Moder Jord, Madonnan Maria och alla de andra mulliga matronorna är ryggsidan där kotor och nervbanor spirar som ett Livets Träd. Och det är i den famnen Jesu sargade kropp lades, för att uppstå igen. Det är ur den famnen vi har att hämta den kunskap och vishet som vi behöver för att överleva, som människoras.

Växternas vishet.

Vattnens vishet.

Vindarnas vishet.

Bergens vishet, grottornas, kullarnas.

Höjderna och djupen – alla årstiders alla anleten.

De som vårdat ryggar och smekt kotor, oljat hudar och hälsat vindar och väderstreck välkomna – de som vördat jorden, har med grymma följder stigmatiserats som häxor, noader… gudlösa flygfän. I folktro har det sagts att just kommande påsknatt flyger häxorna och demonerna vilt omkring, för att hindra uppståndelsen – den natt kampen mellan liv och död sker.

Så rädda vi har varit, för det som ger liv!

Det är ju vi som motarbetar uppståndelsen

genom att demonisera jordekunskap,

rubba ekologisk balans, utarma

miljö, utrota kroppar i krig och

upphöja den rationella

andligheten som

höjer sig över

allt vad

rygg

heter.

Om häxor flyger i natt

så är det för att väcka

jorden till liv, för att

ryggraden ska räta

på sig och

skaka av

sig

förnedringen.

 

Foton: Love Handles – Guds ryggsida och Kroppens uppståndelse, Eva Tordera. Menshäxan, Fredrika Biström. Övriga, MEP.

Text och på bild: Monika E Pensar, www.bloggen.fi/earthmother. Med önskan om Påskasola på Jorda… åt oss jordevandrare…

Vulvans Spådom 92

september30

Det finns inga måsten

Androgyn bön under bearbetning, beskrivning nederst…

 

Final Count Down. Foto: M E P, 2006.

Cozy Domestics. Foto: M E P, 2006.

”Mummy”. Queeros verkstad, våren 2008. Foto: Eva Tordera.

Mitt Linne Lusta. Foto: M E P, 2006.

Himmel och Hav. Heaven and Oceans. Taivaan kosteudet, syvyydet ja lakeudet. Foto: M E P, 2006.

I prefer the Red Egg instead of the Bleeding Cross. Livsägget fram om korset. Punamultamuna… rakkaani. Nordiskt ekumeniskt kvinnoforum – NEKK – 2006.

…………………………………………………………………………

 

Kroppsbönen – böneorden, rörelserna:

 

Moder vår———– Fader vår (höger hand välkomnar, vänster hand välkomnar).

Som är i Himmelen (trygghetsrörelsen händerna korsade över bröstet).

Helgat vare Ditt namn (hurraställning, judisk lovsångsställning med händerna upp mot världsalltet).

Tillkomme Ditt rike (höger himmelshand överst, vänster jordehand underst, vi samlar händerna som vingar runt imaginär planet mellan handflatorna, jordens rundning).

Ske Din vilja så som i himmelen———— så och på jorden (himmelshand mot hjärtat, jordehand mot underlivet, bärande rörelse från Gudaföderskans ikoner där hon bär barnet Jesus mot sitt sköte med vänster hand, han lutar mot hennes hjärta, hon visar på honom med sin högerhand).

Vårt dagliga bröd giv oss idag (rörelse som när vi tar emot nattvardsbröd med båda händerna).

Och förlåt oss våra skulder (dubbelrörelse, händerna knutna, armarna korsade ovanför ansiktet… händerna öppnar sig och sänker sig korsade över bröstet, trygghetsrörelsen).

Som vi förlåter dem oss skyldiga äro (korsade armar sänker sig utåt med öppnade handflator, utgivande, inbjudande).

Och inled oss icke i frestelse (knyt höger hand mot pannan, sänk ansikte och slut blicken).

Utan fräls oss ifrån ondo (öppna ögonen, lyft ansiktet uppåt, knytnäven från pannan sjunker, upprättelse, vi får stå avslappnade och raka och sanna, som vi är skapta).

Ty riket är Ditt (höger himmelshand mot hjärtat, håll handen kvar).

Och makten (vänster jordehand mot underlivet).

Och härligheten———– i evighet (hurrarörelsen som sedan mjukt övergår i cirkelrörelse, helheten, händerna möts på magen, cirkeln sluts).

Amen (händerna korsar sig över bröstet, som i bönens början och mitt, trygghetsrörelsens Skapare, Befriare och Ande).

 

Vi går lugnt in i den sista rörelsen (att stå raka, älskade och fria) sen vandrar vi vidare och börjar leva…

 

  • Kroppsbönens rörelser och teologi är sammanställd av Monika E Pensar.
  • Kroppsbönen är som ett levande TRÄD – med trädkronans rörelser, stammens ordstruktur och rotsystemets källor av reflexion ur olika kroppsandliga traditioner, bl.a. kontextuell teologi och kroppsmeditation – sådant som utgår från hur livet verkligen är, jordkontakten.
  • Kroppsbönen har jag utförligare men opublicerat beskrivit via illustrationer och layout i samarbete med fotograf Eva Tordera.
  • Rotsystemet är reflexioner från Bibeln, Koranen och bl.a. Mahatma Gandhi. Orden är urtida.
  • Grenverkets rörelser kan uttryckas med och av en eller fler församlade, gärna alla.
  • I gudstjänsten hör bönen hemma inför måltiden av bröd och vin och som ett lyssnande till inkarnationen – ”ordet som blir kött”.
  • Vi:et i kroppsbönen kan om den utförs i en kyrka, bestå av förebedjarna – rörelsespeglarna, mässdeltagarna samt liturg och predikant (den ena gör också rörelser, den andra kan t.ex. uttala böneorden). Gärna så att endast en person uttalar böneorden – alla andra får använda kroppsspråket. För att både göra rörelser och koordinera ord krävs övning och ska inte bli en stressfaktor att prestera.
  • Beprövade sammanhang är Regnbågsgudstjänst eller Kvinnogudstjänst (då med Moder Vår som enhetligt begrepp för det heliga). Bönen övas före mässan, då alla redan samlats – i rofylld tystnad, utan ord. En intro kan behövas – om att ta egen plats, stå stadigt och avslappnat, andas fritt och njuta.
  • Det första intrycket och uttrycket är alltid ditt eget, frihet råder. Bönen fungerar på alla språk, men det främsta språket är det ordlösa… kroppens röst. Rörelserna följer alltid sin egen rytm, även om språkstrukturerna växlar, t.ex. från svenska till finska eller engelska. Rörelserna kan du aldrig göra fel, även om de börjar följa egna spår, istället för detta schema. Lyssna till den väg just dina rörelser tar…
  • Dina rörelser är din sanning - där du kan känna dig fri; andas fritt och stå avslappnad.
  • Kroppsbönen och jag har varit med på NEKK – nordisk ekumenisk kvinnokonferens några gånger: Sigtuna 2006, Island 2008. Genom Kfuk/Nnky har vi varit på Kvinnobåten 2005, på Kyrkodagarna i Lahtis 2011. Kroppsbönen används också i den finlandssvenska Regnbågsmässan under Regnbågsankans årliga helg, allt sedan 2007. Där har den har utvecklats från att vara en böneperformance inför församlad skara, till en interaktiv kroppsbönemeditation som inkluderar alla närvarande. Detta uttryckligen tackvare de församlades uttalade önskan om delaktighet – något som gör mig så sprudlande glad! Tack!
  • Kroppsbönen har förverkligats på engelska i Järvenpää/Träskända på ”Courage to follow the law of love” – europeiskt forum för kristna LGBT-grupper 2009. Eftersom böneorden på engelska och finska har aningen annan följd, men rörelserna ändå följer sin egen grund, blir höger himmelshand över hjärtat den som representerar jord och vänster jordehand över magen den som representerar himmel, vilket faktiskt understryker budskapet ännu starkare – att allt är ett.

Monika

 

www.bloggen.fi/earthmother

Vulvans Spådom 90

september18

Dina drömmar väntar på att du ska bli sann

 

Dela gärna med dig av den goda nyheten…


”I kärleken finns ingen rädsla”.

Välkommen på talko och gudstjänst!

Vi planerar Regnbågsmässa inkommande torsdag 22.9 på Regnbågscafe´, Högbergsgatan 10 D i Helsingfors. Mellan 19 och 21 visionerar vi kring det interaktiva konstverket Livets Cirkel samt hur det och gudstjänstens tema Kärlekens Frukter kan synliggöras i musiken och psalmerna. Och vi övar den traditionella kroppsbönen.

Medarrangörer är även i år Regnbågsankan, Gemenskap & Johannes församling, samt S.V.E.N. – Svenskt arbete vid Helsingfors kyrkliga samfällighet.

Regnbågsmässan 2011 den 7.10, 21:00 i Johannes kyrka har vi äran och nöjet att få höra dialogpredikan av biskop Björn Vikström och teol.dr. Peter Nynäs. På dragspel Lotta Green, kroppsböneledare Monika E Pensar & co, förbönsansvarig Bengt Mikander, Johan Brandt T Grevnäs & co, musik av gruppen Maja, liturg Tomas Ray, kantor Anna Maria Böckerman.

Fruktinstallationen i kyrkorummet är Johan Finne design och Setas vackra regnbågsrya kommer även i år att ge färg åt vår tillvaro i mässan!

Mässan ordnas femte året i rad och är en del av den finlandssvenska Regnbågshelgen (www.regnbagsankan.fi). Mera info om gudstjänsten och hela helgens program finns på Regnbågsankan.

Tanken är att just du ska komma och ta med något kärleksfullt att sätta i det interaktiva cirkelkonstverket, en symbolsak, något från naturen eller från din vardag… för att vi tillsammans kan forma en mångfald av det meningsfulla i livet. Färdigt på plats 7.10 finns skördekorgar med frukt, honungsljus, strandstenar, salt och sand…

Predikanter tidigare år har varit Monica Heikel-Nyberg & Mårten Björkgren (Diakonianstaltens kapell 2007, dialogpredikan), Karl af Hällström (Domkyrkans kapell 2008), Heidi Jäntti (Johannes kyrka 2009) och Tomas Ray (Johannes kyrka 2010).

Kultur och livsåskådningstidskriften Ad Lucem (www.adlucem.fi) har predikningarna från Johannes kyrkan publicerade i sina höstnummer. För ett exemplar, kontakta gärna Ad Lucem.

 Hoppas vi ses!

Monika E Pensar, genom planeringsgruppen…

Vulvans Spådom 84

augusti3

Navelsträngen

 

Kraftlinjer. Skönagrönaön, juli 2011. Ley-lines…

 

Att ta emot Gud, innebär för mig att leva med och inte mot de livsgåvor Gud gett oss, då Hon/Han skapade oss till människor.

 

… kombinerat med att bli som ett barn, att inte låta sårbarheten inombords dödas även om den skadas, att vårda drömmar och visioner, att lita på att Guds stora kärlek är närvarande på ett ofattbart sätt, redan när vi andas.

 

Inte först då vi ber.

 

Att vila i Gud, är att vara navelsträngskopplad. Det är annat än att kämpa med trosföresatser och bekännelser, bevisföring och krav.

 

 

Kraftkurvor. Ley-curves. Grönaskönaön, 2011.

 

Det går att ta emot på så många andra sätt, än munnens bekännelse eller betalning av kyrkoskatten.

 

Det går att ta emot Gud med kroppen, med muskler och känselsinne. Det går att ta emot Gud med psykets mest fördolda och omedvetna känselspröt.

 

Det går att ta emot Gud med smaksinne, luktsinne, hörsel, syn.

 

 

Preferably The Pine of Life… not Pain. My lungs breathe it in. My body gets rooted. My mind dances. Grönaskönaön, 2011.

 

 

Gud är det Heliga, i drömmar, i längtan. Och det går att ta emot också strikt intellektuellt, i fascinationen över heliga skrifters många skiftningar och alla de visa tänkare som producerat material kring evighetsfrågor.

 

Det går bara inte att begränsa detta att ”ta emot Gud” till en liten skara rättrogna som har exakt samma svar på exakt samma frågor…

 

Navelsträngens puls är alltid… mer.

 

Och att ”ta emot” är alltid mer… än vi kan avgränsa, definiera, sätta lock på och etikett.

 

 

A Circle of three faces, and Sacred phases. Födandet, som havande. Födandet, som födande. Födandet, som ammande. Kolmoissynty…

 

Jordemor Monika

 

P.S.

 

Kommentar på Johannes evangelium 1:12-15… och debatten hos bloggaren Hillevi Holmberg – ”alla vi i fred” – på Kyrkpressen: http://www.kyrkpressen.fi/component/option,com_mamblog/Itemid,889/task,show/action,view/id,34227/

 

D.S.

Vulvans Spådom 82

juli14

Exorcism

 

Grundelement ger och tar, givmilda och grymma. Tulen kasvojen edessä ulkosalla on ilkosillaan sielua myöten.

 

Schaaaas… förslagsvis gå och vattna pelargoner

och se den röda solen sjunka i havet, kyss någon

fast den egna handryggen och säg…

 

”Jag älskar mig själv och jag älskar livet och

mänskligheten och i morgon ska jag knäböja

med min panna mot marken och känna Gud

dofta mull och leka med daggmaskar och vila

i jordens sköte ett ögonblick”.

 

Jordemor Monika

Överkurs, klicka Kyrkpressen: Pastor Matias Roto har under sin rubrik Prästvigningen för 40 år sedan, där han även berättar om sin dotter som är präst, ärtat upp Skandinaviens mest opedagogiska präster – ”den svarta pedagogikens prästerskap” (mitt skällsord, men med tack till barnpsykologen Alice Miller).

 

 

Vulvans Spådom 72

maj30

Honung

Om nu Gud kommer som en vindpust för någon, ett honungsdrypande modersbröst för någon eller som en uppstånden jude, en korsfäst handled att tråtta in sitt finger i för någon eller som en vandringsmans fotsteg i paradiset eller som blodets reflektion i nattvardsbägaren, som rent och rått ljus eller som en doft av cederträ… vad är skillnaden?

För Gud alltså?

Att sätta definitionsbegränsningar på Gud, är bara sånt punktfiffleri att jag inte står ut.

Det är ju så att de som har definitionsföreträdet, har makten.

Det är makten man vill ha… genom att nedvärdera andras existentiella försanthållanden som dåliga, osanna.

Och varför skulle inte människor utan gudstro eller personlig specifik sådan… få uttrycka och verkställa sina andliga behov?

Alla har ju sådana behov. Även om inte alla har en Gud som livskumpan. Somliga kanske har två, eller sju gånger sjuttio. Eller 10 minus.

 Monika

 

Vulvans Spådom 68

maj15

Rit – ”världen, min kalk och min paten” (Teilhard de Chardin)…

Lejonamieli… Arcada gård i Arabia, Helsingfors.

Besöker Kyrkodagarna 2011 i Lahtis. Bland annat lyssnar jag på bokförfattarna till Lars Levi Laestadius – en man sju liv, som utkommit på Kirjapaja på finska enbart, än så länge (LLL – yksi mies, seitsemän elämää). Författarna; prästen och forskaren Risto Pulkkinen och professorn i religionsvetenskap Juha Pentikäinen, nämner Laestadius mer förskjutna, okända, oanvända sidor – hans kvinnliga gudsbild, hans sameidentitet och djupa intresse för samisk mytologi och botanik. Det här är inte något som den laestadianska rörelsen brukar orda om.

Kanske kommer det att förbigås, som så mycket annat fortsättningsvis också…

Kärlekens Cafe´som Nnky/Kfuk i Lahti ordnar, har jag en timme tid att berätta lite, trumma mycket och lita på att människor har inre rymd där det inte är min eller någons uppgift att möblera om.

Men ”Moder Vår” bönen ljuder fint och runtom förnimmer jag en djup lyssnande tystnad, en intensiv närvaro i frihet… i mig förnimmer jag att jag gör det jag älskar att göra – Regnbågskroppsbön, med och utan ord och trummandet för våra fyra riktningar enligt lakota tradition.

Nordens svala vindar, vinterns skarpa tanke.

Österns uppgående sol, vårens livsgnistor, livsbörjor och eld i oss alla.

Söderns sommarvåta hav och regn, kärleksdroppar, vätskor och flöden.

Västerns höstmognad och mångfaldsfärg, doften av mull och förmultning, livets kretslopp.

Safe and Sound. Heating the Sauna with rythm… Ja erityisen läsnäoleva löyly lietsotaan syntyväksi kumpuavassa hikilämmössä. Biskopsö 18.7. 2010.

Mitt tack till elementen – Monika
« Older Entries

Bloggen.fi