Igen. Universums puls,

fylld måne.

Full Moon Celebration of rythms and rimes greater than ourselves, gently floating trough existence. 11.12.2011… water, living light, pine raisins burning at the window, the red egg and her ovaries in the center of life.

En stund.

En vila.

En skapelse, egen.

Matbordet dukat

som altare,

inte för offer

men för

överlåtelse.

Vad vattnet jag

dricker, vänd

mot världens fyra hörn,

gör med mig – överlåter jag.

Vad trumman sjunger,

den jag

väcker med spisens

värme och dova

bultningar mot huden, som hovslag

överlåter jag.

De knäckta äggskalen

överlåter jag.

The Moon Table laid, 10-11 pm, Sunday 11.12.2011… crushed eggshells, gentle living light, fullmoon and the red center of life.

Och det vita,

äggledarna

och livsljuset.

Överlåter…

Åt friden.

Monika E Pensar

www.bloggen.fi/earthmother

Hudförgreningar… Tree Bark from The Weeping Willow. Kaisaniemi, Slut Walk Day 6.8.2011…

Baptister är ok, lutheraner är ok, buddhister är ok… ateister är ok.

Att ställa religioner eller en religions olika förgreningar, fraktioner & falanger mot varandra, leder inte till fred.

En religions eller flera religioners unika drag och nyanser, borde mätas och vägas (om alls) i relation till det som mänskligheten kan samsas över.

Om en hel religion eller en religiös falang manipulerar och fiskar i andras vatten, genom att svartmåla den andra livsåskådningen… ska dessa två vägas och mätas i värde, med ett mera objektivt mätinstrument.

FN`s deklaration om de mänskliga rättigheterna, är ett sådant. Inte fullkomligt givetvis, men något som majoriteten av världens länder kan samsas över. Mer eller mindre lyckat.

Vi behöver inte demolera andras religiösa visioner, med argumentet att den ena versioner bättre bäddar för efterdödens himmelrike än den andra.

Vi kunde hellre fråga oss, hur fungerar den förespråkade livsstilen (tro, etik, rit) just nu?

Stöder den människovärde?

Stöder den fred och dialog mellan olikheter, abstrakt och konkret – oberoende rastillhörighet, religionstillhörighet, sexuell läggning, ålder (barnens och åldringarnas rättigheter till exempel), språktillhörighet, socioekonomiska förutsättningar (arbete, utbildning)?

Det vardagsvackra… trots att jag inte steg i land på ön, utan upp ur sovlägret i stan och ner i världens dammigaste hem. 28.08. 2010.

Brister det här, är det just ett å det samma tycker jag, om efterdöden innebär spel på harpor i ett himmelskt Jerusalem på gator av guld, vandring genom dimmornas dal på evighetens äppelö Avalon, slutet på återfödselns hjul och upphörandet av allt lidande, ett gott möte med mysteriet Wanaka Tanka i förfädernas ångtält eller ett uppgående i det Stora Kosmiska Vita Ljuset och en ny habitus på sommarängarna som Vildsvin eller Hjort.

Det är nuet som gäller. För nuets skull. Och för våra efterkommandes skull. Inte vad som händer mig och dig när vi dör.

… utan vad som händer oss medan vi lever och med våra barn och barnbarn och barnbarnsbarn medan de lever.

Jordemor Monika

… texten ursprungligen på Kyrkpressen-debatt om skriftskoleundervisning i Helsingfors. Om det, klicka på överkurs: Evighetsfrågor om vem är bäst?

Det händer inte alltför sällan att de som blivit ”helade” förlöjligar andra som fått ro på andra sätt… av andra hjälpkällor än Jesus Jesus Jesus. Plus att de som inte blir ”helade” anses vara mindre gudaälskade, fromma eller värdefulla.

Det är nåt fel på oss, liksom. Vi som inte blir ”helade”. Eller som upplever helbrägdagörelse via naturen, solskenet, kyssar, beröring, mossans doft och fiksmåseskri. Eller i drömmar.

Fan, vi är ju gehennabarn, stinkande av otro. Men här är ändå en dröm jag tycker om att återberätta, från januari 2009.

”Jag blev väldigt genomälskad och omsorgsbemött (alltså helad, ja) av min dröm där en stor vit Elefant, konungaprydd välte ner mig från sin trygga rygg i gränslandet mellan skogen och storstads slummen, stegrade sig så jag såg hans elefantfotsulor och kände mig synnerligen liten och utsatt, för att sedan få uppleva Elefanten knäböja sitt vänstra knä, som en kung gör inför sin drottning – av fri respekt, inte rädsla eller underlägsenhet.

Sen måste jag drömma vidare, fortsätta ensam in i det urbana… in i nattens neonkvarter och söka min plats, gå förbi den svarta långa limousinen utanför källaren med nattklubben, för att hitta en soldimmig liten nattöppen och dagklar bod, där orange och vit spindelväv täckte allt… ekologiska menstruationsbindor, tygblöjor, tvålar och oljor av välgörande örter, omålade trälårar med bortglömda människovänliga och miljövänliga vardagsverktyg för liv och lust” (Monikas djurdröm).

Ingen Jesus där inte, eller hur?

Bara den Vita Elefanten, som jag sedan googlade.

Det blev en synnerligen spännande resa i symbolmeningarnas landskap.

Vita kor, bufflar, elefanter, vargar, korpar – albinodjur (och människor) är de annorlunda. De är bärare, ljusbärare. Lakotaindianerna har sin White Buffalo – förfädernas, drömvärldens och det förflutnas starka djurrepresentant från snöstäpperna i norr. Indianerna har den vita kon och den vita elefanten Lakshmi, något som motsvarar judendomens begrepp Schalom - enhetlighet, fred och frid mellan alla olika sfärer av liv, allt från ekonomi till andlighet, kultur och ekologi. I druidreligion har vi Det Vita, den krets av ljus därifrån det inte finns någon återvändo när vi äntligen nått fram, för då är vi hemma. Och vitt kan också vara sorgens färg, den självhjälp som fördjupar och helar i kriser.

Monika

Vintervita, våren 2010.

Winterclothed Weeping Willow, spring 2010.

Hon var här, våren 2010.

Stigen, våren 2010.

Älska Älska

Att vara mänsklig är att vara svag och sårbar. Det gäller också andlighet…

Man kan se det ur en funktionell synvinkel. Det som fungerar utan att skada mig eller andra, är ok. Det ska inte vara fråga om att härska eller frammana nåt slags religiöst monopol på sanningarna.

Själv placerar jag den andliga kapaciteten och det andliga behovet hos oss människor, i samma kategori som förmågan att vara skapande och att njuta av sitt drömliv och sitt sexualliv.

Det handlar om något intuitivt, mycket intelligent men inte intellektuellt.

Må så vara att det är inom-mänskligt och egentligen inte handlar om gud/ar/innor.

Inte ens då, är det svaghet i negativ bemärkelse.

Utan en remarkabel överlevnadsteknik.

… nu menar jag alltså inte fanatism eller enögd tro på att bara man själv har rätt, utan en ”livshållning” som omfamnar människors olika sätt att tackla livet – med ömhet.

Eller som Albert Einstein sade. ”Den skönaste och djupaste känsla vi kan erfara är förnimmelsen av det hemlighetsfulla”.

Sauna 7.8. 2010.

Bastubad 7.8. 2010.

M.v.h. Monika Elisabeth Pensar