Jordeport, hjärteport öppna din hamn…
öppna din hamn,
öppna din hamn.
Himlaport, källors ort vattna min famn…
vattna min famn,
vattna min famn.
Monika E(arthmother) Pensar
P.S. Något om Nefesh
Regnbågsparadiset…
Kanske är det undergång på gång?
Kanske inte.
Inga tvåhövdade kalvar uppenbarade sig dock år 2000 även
om de sägs ha frodats år 999. Jorden gick inte under… varken nu
eller då.
Kvinnor av ädel börd har inte juckat med sina dammsugare
i överdriven mängd, även om den ”farsoten” florerade ett
millennium tidigare med sopkvastar som lustverktyg.
Så det här är enligt österbottniska kriterier legitimt.
Jag delar, således.
Eget material.
Etiskt.
Paradisiskt.
Men observera att 12.12.2012 är det enbart 13 dygn kvar av länken
på nätsidan… och 13 är ett krafttal
inte ett olyckstal.
Vintern omhuldar oss med sin mjuk vithet.
Så varför inte gå vidare? Se vidare…
Trots avgrunder skrivna i datum.
Detta är rött (ber inte om ursäkt).
Varmt.
Ostyrt.
Må det vara så.
Tack vare avslappnade redaktörer.
Så välkommen att sträcka på dig
i bön eller meditation…
Med ett tv program, ett avsnitt.
Med trumman, tårna i sand.
Betrakta, delta i mitt Himlaliv.
Se här… så här.
http://arenan.yle.fi/tv/1712866 … KROPPSTEOLOGI
Trots allt… himla liv!
Monika E(arthmother) Pensar
To taste the raindrop
before it has fallen
to the ground…
Is all about licking
apples…
Before they fall.
Monika E(arthmother) Pensar
So, my first thought was – what is a sepulchra?
I have been chewing on this scenery for a year and a day now, amazed by the fact that Weeping Willows in latin are named Salix Sepulchra. And now in springtime when these trees are all yellow of honeydust and truly golden, even this dark hearthed woman gives her thanks to the Spirits and Ancestors of every tree bosom and blessed place of landscapes forgotten and ever loned for.
I will try to follow the Tree People, climbing out… growing roots and branches under, over and beyond the black gate of iron.
Monika E
Foto: S.G…
Det sägs att Gud har en ryggsida.
Det fördolda, det vi inte så lätt
bekänner som heligt…
Gud i skapelsen.
Guds kött.
Materia på mödernet.
Guds höftben i berggrunden.
Guds bördiga sköte, jorden.
Guds kropp och blod,
haven, skogarna
regnen, källorna.
Det sägs att Gud har en ryggsida
som Moses såg då han gömde sig
bakom klippblocken i öknen Sinai,
för ansiktet kan ingen
människa se
och överleva.
Moses såg det han såg… och återvände
strålande.
När är det vi strålar, om inte då vi berört
ryggsidan, vilat mot den, vandrat i den
och lyssnat till den?
Guds moderliga kropp är den uthärdliga sidan av det heliga. Skaplesen är Mater Mediatrix – famnvägen till det vi annars inte förmår greppa. Moder Jord, Madonnan Maria och alla de andra mulliga matronorna är ryggsidan där kotor och nervbanor spirar som ett Livets Träd. Och det är i den famnen Jesu sargade kropp lades, för att uppstå igen. Det är ur den famnen vi har att hämta den kunskap och vishet som vi behöver för att överleva, som människoras.
Växternas vishet.
Vattnens vishet.
Vindarnas vishet.
Bergens vishet, grottornas, kullarnas.
Höjderna och djupen – alla årstiders alla anleten.
De som vårdat ryggar och smekt kotor, oljat hudar och hälsat vindar och väderstreck välkomna – de som vördat jorden, har med grymma följder stigmatiserats som häxor, noader… gudlösa flygfän. I folktro har det sagts att just kommande påsknatt flyger häxorna och demonerna vilt omkring, för att hindra uppståndelsen – den natt kampen mellan liv och död sker.
Så rädda vi har varit, för det som ger liv!
Det är ju vi som motarbetar uppståndelsen
genom att demonisera jordekunskap,
rubba ekologisk balans, utarma
miljö, utrota kroppar i krig och
upphöja den rationella
andligheten som
höjer sig över
allt vad
rygg
heter.
Om häxor flyger i natt
så är det för att väcka
jorden till liv, för att
ryggraden ska räta
på sig och
skaka av
sig
förnedringen.
Foton: Love Handles – Guds ryggsida och Kroppens uppståndelse, Eva Tordera. Menshäxan, Fredrika Biström. Övriga, MEP.
Text och på bild: Monika E Pensar, www.bloggen.fi/earthmother. Med önskan om Påskasola på Jorda… åt oss jordevandrare…
Den äldsta av stigar – altaret
Teologen och pastorn Dietrich Bonhoeffer (1906-1945) tillbringade sina sista månader i koncentrationslägret Buchenwald. Han odlade den skapelseteologiska tanken om att söka paradistillvaron, återanknyta till det ursprungliga. I nazismens grymma grepp blev han avrättad på krigets, våldets och övermänniskotankens altare. Människokött brann dygnet runt som rökelseoffer och blodsoffer, för en diktator som gjort sig till Gud över udda personligheter och raser.
“I paradiset behövs inga altaren”, skrev Bonhoeffer. Men i markerna mellan lustgård och himmelrike, bygger vi våra altaren antingen för ljus och fred eller för maktlystnad och kontroll.
Boningen
I Gamla Testamentet är altaret platsen för gudsnärvaron. I helgedomen som Gud vill att Moses bygger, ska det finnas brännofferaltare och rökelsealtare. Det första tempeltältet beskrivs i detalj utfört av skickliga hantverkare, med material som rödfärgade getskinn, delfinhudar, purpurröda, violetta och karmosinröda tyger, ädelmetaller, träsnide, oljor och rökelseörter och flera olika altaren.
“Och han gjorde den heliga smörjelseoljan och den rena välluktande rökelsen, konstfärdigt blandad”… (2 Mos 37: 29).
Texterna räknar upp komplicerade funktioner vid altaren; gemenskapsoffer, eldoffer, skuldoffer, syndoffer. Den judiska kabbalamystiken tolkar helgedomen som en karta för människans sökande efter Gud, de olika områdena i templet som andliga och själsliga landskap i oss själva. De olika färgerna i tempeltygerna, de olika utrymmena och ädelstenarnas och metallernas konsistens kan ses som skikt i vårt inre mikrokosmos och samtidigt som byggstenar av makrokosmos. Från det här är inte steget långt till tanken i Nya Testamentet om att människan (kroppen) är Guds Andes tempel. Steget är inte heller långt till en djupare interreligiös förståelse av kroppens mentala och själsliga lager, som i hinduism beskrivs som energikällor (chakran) i djupa färger, purpur, orange, gult, grönt, turkost, lila och guld och med korrelerande stenar.
Altaret
Att se människan som en gudsbyggnad och t.ex. ceremonitält, tempel, kyrkor, mandalor (cirkelsymbolik i buddhismen) och även trummor – som är vanliga i naturbaserade religioner bl.a. hos samer, indianer – som kartor över platser för det Heliga, är något genuint mänskligt. Den kristna kyrkan beskrivs också som en enda kropp. Även lakotaindianernas trumma, samernas och druidreligionens trumma är både karta över världsalltet, men också över oss själva som människor. Cirkeltrummans heliga center, trummans mitt, är mötesplatsen mellan oss och det gudomliga. Alla religioner verkar ha ett altare, eller flera – ett fokus, ett centrum – som samlar tron i förtätad form. Altaret är en genuin uråldrig form och plats för trosuttryck, något som vi byggt i alla tider som markörer. Men vad ska vi med altaren, om Gud trots all sin åga, inte vill ha offer?
“Jag är trött på alla era offer. Jag har fått nog av brännoffer, av bockar och av det feta från gödda djur. Jag har ingen glädje av blodet från tjurar, lamm och getter… lär er att göra det goda, det som är rätt och rättvist. Uppmuntra de förtryckta, ställ upp för faderlösa och änkor” (Jesaja 1:11,17).
Stigen
Vi behöver symboler och former, gärna skapade i kreativ anda. Det är inte ovanligt med hemaltaren och egenhändigt gjorda fönster till evigheten – ikoner. Så för att kombinera gudsordet om att äntligen få slut på offer – vi behöver inte offra oss eller andra, för Gud, för Gud har redan offrat sig för oss – och Bonhoeffers längtan till altarfria paradis, där gudskontakten kan vara direkt och omedelbar, så ska vi inte ge upp altaret, den mänskliga historiens och förhistoriens äldsta religiösa manifest. Hellre kan vi då bekräfta vårt behov att stadfästa tro, hopp och kärlek med altare. Det är tillåtet att formge något som uppmuntrar de förtryckta, ställer upp för faderlösa och änkor istället för representerar religiöst förtryck och ideologiska repressalier. Ett altare av sådan art kan vara något mycket personligt istället för strömlinjeformat av kyrkoarkitektur. Och det både kan och bör innehålla försonande element, mellan religioner.
Monika E Pensar, texten finns även som artikel med bild i medlemstidningen Näkyvä Nainen, Finlands Kfuk/Nnky, www.ywca.fi, årets första nummer 1/2012 med temat Ikä – Åldrar.
Bildtext: Ljus i mörkret. Bordsaltare byggt inför min pappas svåra operation. Stearinljus, rökelse, saltflingor, en shamanfilt, vita stenar som tecken på det nya (Uppenbarelseboken 2:17) i form av både cirkel och korsvägar och den vita elefanten Ganesha ur indisk mytologi, som även kallas Kämpen som forcerar hinder (Obstacle Breaker).
Weeping Willow at the crossing of Alexandersgatan and Mariagatan. August 2011.
”Inte ligga med annan man som med en kvinna”… annars… döden.
Javisst.
Men det finns ju andra ställningar och öppningar också.
Klappat och klart.
Så varför haka upp sig?
Jag skulle inte heller ligga med en annan kvinna som med en man, utan vara totalt närvarande och medveten om att kvinnan är en kvinna.
Ett annat dödsstraff som GT förespråkar, är om en man ligger med en kvinna så att han kommer i kontakt med hennes ”blods källa”. Alternativet till dödsstraff finns också nämnt. Nämligen fördrivning ur folket. Exkludering alltså. Grymt.
Trädförgreningar… Tree Bark from The Weeping Willow. Kaisaniemi, Slut Walk Day 6.8.2011…
Det är knepigare. Tror inte vi tar det så allvarligt nuförtiden om snoppen blir mensblodig. Om man vill vara på den säkra sidan dock och undkomma Guds straff, kanske oralsex är att föredra.
Åtminstone smakar det säkert passligt hälsosamt. Och säkert.
Som järntabeltter. Men med bättre glid.
Eller vad tycker du om dödsförbudet att ha samlag under kvinnans blödning?
Låt oss vara petnoga. I båda exemplen, är inte sexuell kontakt totalförbjudet, men vi kan anta att Gamla Testamentet föredrar en annan form av intim aktivitet än den traditionella, under måntidsblödningar och i kärleksmöten samkönade emellan.
Vilket i och för sig är ganska radikalt, nu när jag riktigt tänker efter. Variation är alltid bra. Vi ska inte köra ner oss i rutiner på sexualitetens områden, utan våga tänka om.
Och att smaka blod – med vördnad och kärlek – är ju inte vår kristna tro främmande eller hur?
Mother Tree…
Nå än sen då?
Jo, allt detta skrivs med anledning av aktuell diskussion under Tomas von Martens blogginlägg – Att älska syndaren men hata synden - på Kyrkpressen mellan nån ”Robban” och mig, där Robban skriver så här:
”Jag vill endast förtydliga mig något: Vi kan man gå till 3 Mos 20:13 och titta på vad som gällde angående homosexualitet. ”Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.”Inte för att jag på NÅGOTVIS förespråkar dödsstraff men utfrån detta drar jag den slutsatsen att Gud ser rätt så allvarligt på synd. Åter igen vill jag trycka på att homosexualitet INTE är en värre synd än andra. Men det är med den som med all synd att det finns förlåtelse och upprättelse i Kristus för den som ångrar sig och ber om förlåtelse”…
M.v.h. Monika
Välkommen även till Monika E Pensar på Facebook.
Livets Blad, 23.8.2011.
|
den 7 oktober · 21:00 – 22:30
|
|
|
|
|
| Plats |
Johannes kyrka
Högbergsgatan 12
Helsingfors, Finland
|
|
|
|
| Mer info |
Femte året i rad firar vi Regnbågsgudstjänst tillsammans under den finlandssvenska Regnbågshelgen. Årets gudstjänsttema är ”Kärlekens Frukter” och dialogpredikan hålls av biskop Björn Vikström och teol.dr. Peter Nynäs. Liturg är Tomas Ray.
Mässan är ett öppet forum för frid och nytänkande, teologisk reflexion och innerlig gemenskap. Alla åldrar och kön är välkomna. I år skapar vi ett interaktivt konstverk i mässan, så ta med dig något kärleksfullt att lägga ned i Livets Cirkel – ett ljus, en bild, ett minne, en dröm, en sak, en rad, något gudagott, en bit natur. För musiken står gruppen Maja och kantor Anna Maria Böckerman, på dragspel Lotta Green. Förbönsansvariga är Bengt Mikander & Johan Brandt T Grevnäs, kroppsbön leds av Monika E Pensar med grupp. Vårt syfte är känsla av delaktighet och medskapande, ro och anknytning till livet, med fokus på mänskliga rättigheter oberoende kön, gender, sexualitet. Varmt välkomna! Ta med dina nära och kära… Fruktpyramiden i kyrkorummet är Johan Finne design. Setas regnbågsrya ger färg åt tillvaron. Efteråt bjuder Regnbågscafé på nattmat & musikprogram i huset bredvid kyrkan. Arrangörer är Regnbågsankan, Gemenskap, Svenskt arbete vid Helsingfors kyrkliga samfällighet och Johannes församling. Hela Regnbågshelgens program finns på www.regnbagsankan.fi/aktuellt Dela gärna med dig den glada nyheten! Foto av regnbågsryan vid altarrundeln, Regnbågsmässa 2010: Fredrika Biström.
|
I will lower my hands into dark healing layers, and plant some tulipbulbs from earthlovers four countries down south-west, close to the atlantic ocean.
Looking West, at the Sundown. An Isle of Green, somewhere in the finnish Archipelago Sea/Baltic Sea 2011. Foto JG.
Looking back now at a week of peace, dreamsleep in a big jurt tent, english rain – waterdrops and akorns falling night and day – the hot healing bonfire in nighty woods.
I cherish this all in memorychambers of my body. And what more… this something hard to express in words, but found in ritual words – togetherness. Light and deep mutuality, hand in hand with fellow humans in a circle of breath and stillness on the move, as a part of natures own lungcapacity and organical connection with the whole.
The Jurt for sleep and dreamhealing. Druidic Natural Healing Retreat 4-10.9.2011. At Sun Folk Naturist Center, St Albans/England.
Belonging and feeling small and taken care of, at the same time… is a blessing. I feel a humble ”hum” hinted to in other words also. Meaning earthbound, bended towards earth. As in humus, as in humanity. Cleared and close to Her we stand, being microscopical details inside Earthsky.
Dreamtime Jurt from inside. Sleeping in an Circle provides privacy and togetherness.
Returned back to ordinary life, work, doings, I also tune in, not forgetting but rather living ”In love and peace. Hand in hand, hearth to heart”…
Meditating The Willow – my After Work Pleasure, while waiting for the tram. Alexandersgatan in Helsinki 23.8.2011.
Monika
… on Fb Monika E Pensar, blogging as www.bloggen.fi/earthmother.
Den första människa som Gud valde som sin teologiska budbärare att genomgå och vidarebefodra det inkarnerade Ordets sakrament, var en kvinna.
Behöver jag säga mer?
V-Day 2008, Helsingfors. Em Ett, Monika & Mutta Ylva Maria Design, Ingrid, Minerva, Jenny, Jonna, Beatrice, Fredrika… m.m.
Monika
