decemberbarn

Googlade lite och titta vad jag hittade. Någon som bloggat om mig…

”Nog har man gamla bloggar alltid. Helst dem som har varit med om i flera år. Ibland kan det vara kul att läsa gamla bloggar men ändå vill ha färska och nya nyheter vad som händer och sker. Ibland kan man få tips när man läser gamla bloggar också. I inspirations rubriken så står det gamla bloggen punkt fi, det är ju finland. Kan tyvärr inte finska så jag kommer inte läsa dessa bloggar. Men om det finns att man kan över sätta dessa blogga med annat språk så kan man läsa dem. Denne som bloggar är nog december barn. Född kanske på julafton. Grattis i efter skott ..dem som fyllde år i december. Fast det var ju ett tag sen ju. Eller skal man säga ett grattis i för väg. Alldeles för tidigt födelsedag hälsning. hihi. Vilket som. ”

http://www.pointblog.se/camilla/gamla-bloggenfi-decemberbarn

Tydligen någon som inte läst några bloggar härifrån…inte många som skriver på finska på bloggen.fi…
Och december är inte bara julafton, finns 30 andra dagar att välja mellan, den 9:e t ex

I dag är det 5 år sedan jag skrev mitt första inlägg. För det mesta har det varit roligt att blogga, men ibland har det känts som ett måste. Är det måste så får man kanske fundera om det är värt.
Skulle vara så roligt att läsa den gamla bloggen som försvann vid bloggkraschen juni 2010. Om jag har förstått det rätt, går det att hitta den och flytta tillbaka inlägg för inlägg. Det kan vara så att det inte alls stämmer också, bara något som jag helt och hållet missuppfattat. Jag och dagens teknik och finesser går inte riktigt hand i hand.
Försöker lära mig lite hela tiden vad gäller datorer, ibland lyckas det och ibland inte. Det jag kan har jag lärt mig genom att sitta och testa och pröva. Och det jag ännu inte kan får jag försöka klura ut efter hand.
Att jag överhuvudtaget sitter här vid datorn och bloggar, mailar, är med på fb, laddar upp bilder skulle skulle jag inte trott på för tio år sedan. Jag skulle ALDRIG skaffa mig en dator. Ändå var jag ganska tidig med att få orsak att använda dator, fick t o m vara på datorkurs när bageriet skaffade dator och jag hade hand om brödbeställningarna.

Vädret kan man inte klaga på nu. Snart går vi ut och njuter, bäst att passa på innan myggen invaderar skogsbacken.
Hade tänkt olja in terassen i går kväll just på grund av att det blir olidligt att göra något sådan med myggen surrande runt öronen. Men döm om min besvikelse när jag öppnar burken. Det hade lämnat ungefär hälften kvar från i fjol som jag tänkte använda. Har gjort så förut, utan problem. Det var ungefär som att röra i en kastrull havregrynsgröt. Undras om det går att blanda i lackbensin? Eller så är det väl bara att köpa nytt, det har nog tillverkaren sett till…

Jag kommer inte orda desto mera nu. Kommer att ta en bloggpaus på obestämd tid. Det kan hända jag får abstinens, och då måste jag bara skriva ett inlägg eller två. Med en sommarledighet på 7 veckor kan det hända att jag vill berätta något ibland. Eller så blir det en total händelselös sommar så jag får vara glad att jag inte är tvungen att skriva ett blogginlägg varje dag.
Vi kanske hörs någon gång, eller t o m ses.
Ha en fortsatt bra vår och sommar!

Vilken härligt frisk vårdoft det är där ute nu när det stilla regnet faller. Sniffade i mig när jag cyklade hem från kvällsjobbet. Borde gå ut en sväng och bara njuta av vårkvällen, även om den är regnig. Ingenting går upp emot en kväll i maj, om man inte behöver frysa vill säga. Det är bara halva maj kvar, så man borde njuta till 200 % varenda dag.
Jag har inte varit ute på en promenad på fyra veckor, alltså det är för bedrövligt helt enkelt. Cyklat några gånger till gravgården har jag gjort, men annars har jag bara vandrat fram och tillbaka på gården, och förstås till kvällsjobbet och affären. Och allt är bara på grund av att jag dängde mitt knä i golvet. Borde kanske fått vila mera, men hur vilar man ett knä när man jobbar 11 timmar/dag med sådana arbetsuppgifter som kräver att man går 95 % av tiden.
Men nu har jag bestämt att mitt knä får vara bra nu, fr o m i morgon när jag är ledig på kvällen ska jag gå en låååång promenad.

I dag har jag sått tagetes och två sorters krasse, senare än vanligt. Men jag hoppas att det blir varma sköna dagar nu så de spricker och växer snabbt.
Tagetes brukar jag ha i en zinkhink, och de blommar långt in på hösten.
Krassen som blir ca 30 cm ska jag ha i blomlådor på terasstaketet och den som blir 2 m har jag tänkt ha i amplar.
Varje år tänker jag att jag inte ska köpa några plantor, det räcker bra med det som finns färdigt i blombänkarna samt det jag sår. Men likadant är det alla år, innan midsommaren har jag ändå varit några varv till plantförsäljningen och handlat, i år ska jag inte det

Det här räfsandet blev en långroman den här våren. Är inte klar än, men det är inte mycket kvar. Ska försöka avsluta i morgon. Och då gör jag ingenting mera förrän det är dags att ta fram gräsklipparen (som inte fungerar

En bra dag önskas till alla mammor!
Min egen mamma firar jag den sista söndagen i maj, när Sverige har sin mors dag.

Året var 1987. Räv och minkfarmare la ut gift i mat åt måsarna för att minska antalet. Det resulterade i att det damp ner döda måsar lite här och där, bl a på grannens gård. Tre av våra kattor hade varit och smaskat av den goda ”matbiten”.
Två av dem fick jag att repa sig, hade en medicinspruta som jag gav dem vatten med. De låg som de skulle varit berusade i duschrummet en halv dag innan man märkte att de började kvickna till.
Den tredje hade tydligen fått mera av giftet i sig för han hade dött vid grannens.

Ville blev inte ens 1 år. Han var född utomhus så vi hade haft ett himla sjå att få honom att acceptera oss.
Men vi hade kommit så långt att man fick ta i honom utan att han fräste.
Han hade så fina och intensiva teckningar. Vi har varken före eller senare lyckats få en liknande katt, bara ljusare nyanser.
Och så hade han Sotis som hade tagit sig an honom och var liksom hans ”handledare” här bland människorna.
De lekte och hade så roligt utomhus och sov alltid tillsammans här inne.
När Ville hade dött så sörjde Sotis, han var helt apatisk i flera veckor. Livet blev sig inte likt för honom efter den 10 maj 1987.

För några veckor sedan träffade jag en bekant som tog en kattunge härifrån för tio år sedan. Hon berättade att han är i prima skick.
Det känns bra att han fått vara med så länge, ingen av hans syskon finns kvar längre och inte mamman heller.
Hittade här en bild på syskonskaran med sin mor Wilma.
Fr v Mercedes, Molly och Morris. Det är Morris som lever och mår vidare… han fick ett nytt namn när han flyttade.

Dagen började med att jag väcktes av telefonen 7.15. Nog är det väl som själva den, telefonen ringer aldrig på morgnarna när jag är i jobb, då är det alltid sms som gäller.
Det tog en stund innan jag fattade att det var i verkligheten det ringde och inte i drömmen. Först tänkte jag inte gå upp när jag såg hur lite klockan var, men det kunde vara viktigt. Innan jag hade tagit mig till köket så hade telefonen slutat ringa, men jag såg vem som ringt. Kom inte på något som kunde vara kvarglömt här som behövdes på deras dag hemma.
Gick och lade mig igen, och hann bara dra täcket över öronen så fick jag ett meddelande där det stod att läsa att X kommer lite senare i dag…VA ??
Men nu är det så att jag har utjämningsledigt i dag, och har delat ut påminnelselappar om det.

Ingen vits att gå och lägga sig tillbaka, så jag började med lite hårfärgning i stället. Jag som inte skulle lägga någon färg i mitt hår mera, men det här är bara en toning så jag behöver inte bekymra mig i någon utväxt.

Vad jag sedan ska hitta på får tiden utvisa. Har nog några planer, men det blir väl som vanligt på mina lediga dagar. Jag vill så mycket men gör så lite.

Det blev en kort vecka igen. Ledigt har jag till måndag, förutom två pass kvällsjobb, men det räknas inte.
Efter jobbet i dag borde jag farit på lite trappstädning, men eftersom det ser ut att bli regn i morgon passar det bättre att jag far då.
I stället for jag och köpte blommor och cyklade iväg till gravgården och gjorde fint på gravarna.
Det tog hela tre timmar att fixa fem gravar. Egentligen borde det inte tagit så länge men jag gjorde något som jag funderat på i många år. Jag sköter om en gammal grav från -30 talet, som har varit helt överväxt av Bergenia.
Har tagit bort lite varje år, men det har ändå varit onödigt mycket.
Så i dag tog jag bort allt, det blev en hel skottkärra med rötter. Säkert finns det rotbitar kvar, men jag skulle säkert fått hålla på där ännu om jag inte haft förstånd att sluta. Hade varken klocka eller telefon med mig så jag hade ingen aning om vad klockan blivit, förrän jag kom hem. Tiden går fort när man har roligt.

Katten på bilden är inte så död som den ser ut, den njuter bara i solen.

Jag fortsätter med mina stenar. Det skulle bli ganska tomt och naket i min trädgård om man skulle plocka bort alla stenarna. Det skulle inte kännas som min längre. Förstås blir det annorlunda när alla växter och blommor kommer upp i bänkarna, då syns inte stenarna så mycket.
Redan innan jag började forma min trädgård så hade jag samlat stenar i en hög, så det hörde nog till planen att där skulle finnas stenar. Och det samlas flera hela tiden, det händer ofta att jag har någon med mig i cykelkorgen när jag varit på en tur. Väntar bara att botten på korgen ska braka sönder någon dag, när jag hittat en för tung sten.
Jag har sett så fina stenar när jag varit ute och promenerat i skogen, men det är sällan jag brukar ha skottkärran med mig, så de har fått lämna kvar. Egentligen har jag en förkärlek till ”röda” stenar, men har ändå inte många av dem.
Vissa av stenarna har bytt plats några gånger också. Vart efter perennerna blir större så tycker jag att jag vill byta till en modell större på stenarna också. Stenarna har samma funktion som prydnadssakerna inomhus, ibland vill man byta ut och möblera om.
Så om jag inte har något annat för mig någon dag så kan jag alltid flytta stenar.