cessicecilia

Första turen för i år CHECK.

Vi skålade in nya tider under Vappen, och jag ska fortsätta på samma spår. I bloggen delar jag endast med mig en underbart vacker bild som A-K Åkers tagit på mig och Marikje. Den där hästen och jag passar nog bra tillsammans. Så är det bara.

Måste man vara närvarande.

Jag har en kompis. Hon heter Heidi. Ibland är hon rätt bra. För att ge ett exempel kan jag berätta att hon sprang nytt personbästa på 10km igår, och dessutom vann hon. När jag frågade hur det kändes under loppet nämnde hon något om att hon talade med flera cyklister. Alltså, min vän Heidi, vinner och springer personbästa OCH har inte ens sprungit sig trött. Sålänge hon talar är hon för pigg. Anledningen till varför jag förklarar detta är för att jag tror man blir som man umgås. Så varsågod Heidi för att jag är så bra.

Idag är en hata Mac dag. En ihärdig liten jävla ruta där det står att startskivan är full, radera filer dyker upp jämt och ständigt fastän jag har raderat alla bilder, filmer, onödiga program osv.

Skit ner dig ditt fula äpple.

Det må vara första dagen sedan jag återvänt från Frankrike som jag hållits inne hela dagen. Utan oväntat besök eller andra störningar. Orsaken är att jag för ett krig inom mig, mina friska celler vs mina sjuka celler. Jag pratar inte om snusk-sjuka celler, utan förkyld-sjuka celler. Jag som är så frisk. Febern har inte segrat eller uppenbarat sig för den delen, och så länge den är borta står jag som vinnare. Dessutom har jag fått ihop lite text till det ångestskapande skolarbetet. Och egentligen är ju min kropp stark nog att klara vilka sjukdomar som helst, det är mina nerver som får mig att kuva. Ångest är dödligt. Därför slutar jag slösa tid på att gräva ner mig i ångestens gruvor pga hyresavtal, förlängd skoltid och annat trams.

Såg ett Simpsons avsnitt med mitt favorit Homer quote (detta för att lyfta upp mitt inlägg innan jag slutar skriva): ”Masseuses, half-doctors half-hookers that solve everything”.

Det är grejer det. Ibland med lite mer närkontakt. Sadelklubben kan verkligen sin sak.

Nu går jag ensam i lägenheten och tänker tillbaka på allt som hänt här. Jag och mina bara fötter på det fina trägolvet. Och alla fina ljussken. Nostalgi, det är värre det.

Det behövdes en tillräcklig stor dos med ångest för att få mig att blogga igen.

1. Jag ska flytta

2. Jag ska skriva skolarbeten

Fy fan.

1. Jag har skrivit på nytt hyresavtal. Jag flyttar över gatan. Alltså jag flyttar i en 100 kvadrat mindre lägenhet, och alla ni som besökt the Mansion förstår att i princip alla lägenheter i Vasa är midre lyxiga. Men jag ska göra min nya lya mysig och hjärtvärmande och harmonisk och framförallt ska jag göra den MIN. Men fyfan vad jag har ångest.

2. Skolarbeten. FYFAN FYFAN. Ämnet är rätt intressant, men av någon anledning strejkar hela min kropp att göra något som berör min skola. Var hör jag hemma. Typiska livskris frågor.

Kära kropp och knopp, börja samarbeta annars anfaller jag er med choklad och disco aakkoset.

Allt vad jag gör, gör jag för dig.

Foto: Sara Holtkamp (www.saralene.blogg.se)

Det är rätt märkligt att något jag ogillar så mycket kan göra mig så glad. Drygt 15km bloggjogg CHECK.

Snabbast i byn hittar ni här.

Fastän ridplan är glashal, ena hästen är utan en sko, hagarna och ängen är ojämna och hårda så vill jag rida. Red GP-hästen i terräng, första gången hon fick vara i terräng under ryttare hos oss och det känns alltid lika bra när det går problemfritt. Sen blev det backträning med den tröga finnen som var allt annat än trög i backarna. Och sist tränade jag travöppnor från marken med friesern, och för första gången stoppade hon benen dit jag ville (i vänster aka det styva varvet) och ställde sig rätt, slappnade av och blev riktigt lösgjord. Nu tar jag cirkusen (Heidi & Mimmi) med mig till MOMMOS för att sen gå på långdoggyprommis med Candy och Diego. Desto mer jag försöker läsa på tent desto mer annat program hittar jag på. Kanske livet säger åt mig att byta huvudämne?

Man ska inte underskatta lärdomen av att se på från sidan. Är för trött för att förklara mera, bjuder på en av de fina bilderna Annu tagit förr i veckan. Uppdate: tre bilder till. Fortfarande för trött för att skriva.