Det har varit en fantastisk sommar. Jag har fått tillbringa nästan hela juli med min kärlek, Walter och med många goda vänner. Det har varit väldigt lite måsten och massor av sol, bad, god mat, skratt och prat. Nu har Laurent åkt tillbaka till Belgien och det känns väldigt tomt och tyst.  Men det går flyg varje dag till Bryssel…. och från Bryssel till Stockholm….

Nu pågår brödbakning inför kvällens middag med sommarlägerdeltagarna. Måste passa ugnen. Höres!

Jag skjutsade över hela gänget till Sommarö idag samt medförde även en släpkärra full av virke. Det kostade 30 euro med bil och släp. Döm om min förvåning när jag på tillbakaresan mot Svinö kom ner på bildäck och hittade min bil men ingen släpkärra. Jag greps av lätt panik innan blicken letade sig runt på det fulla bildäcket och fann släpkärran stående i en annan fil, helt ensam. Konstaterade att någon på m/s Skarven tydligen hade lossat släpet och att de antagligen skulle sätta fast det igen. Men inte. Killen på däck ville att jag skulle köra iland, men jag kunde ju inte lämna byggfirma Simons egendom efter mig. Till slut kom en däcksare fram och satte fast släpet, men det gick inte att koppla i elkontakten. Den hade han dragit sönder redan i Degerby då han lossade släpet…. Jag ville göra en skadeanmälan, men se det gick inte. Det hade man inte tid till. Jag fick uppmaningen att ringa till bryggan för att tala med kaptenen. Gissa om jag var sur. Mest av allt var jag förbannad över bristen på respekt över andra människors egendom. Att inte bry sig om att kontakta bilägaren då man gjort åverkan på dennes fordon, i detta fall bilsläpet, det är synnerligen oproffsigt och ohyfsat. När jag väl kom fram till gamla Simons byggträ hade kaptenen redan ringt dit och meddelat att en elektriker kommer till dem i morgonbitti och reparerar elstöpseln. Man kunde ha sökt upp mig och bett om ursäkt för det inträffade redan ombord på färjan innan vi kom iland i Svinö.

I morgon blir det en ny färjeresa. Då åker Anna och jag till Rättvik.

Det är dag 5 på sommarlägret här i Tegelen. Vi är ca 45 pers som jobbar,bor, äter och har kul ihop. Lägerdeltagarna kommer från 8-10 länder och här talas minst fyra språk, holländska, franska, engelska och spanska. Jag har tyvärr problem med både holländskan och spanskan men Walter pratar engelska som bara den och han lär sig till och med lite franska. Idag är det 37 grader varmt. Vi har cyklat och badat i floden Maas. Medan vi var borta ca 4 timmar så föddes en kalv men den dog vid födseln. Tyvärr. Det är en lite sorgsen stämning här på ”klostret” just nu. Emmaus Feniks är en ung grupp som startade för exakt tre år sedan. De håller hus i ett enormt trappistkloster och det är en utmaning att få kommuniteten att fungera, men Marja och Harry och deras kompanjoner kämpar på och jobbar stenhårt att utveckla andra inkomstmöjligheter än bara second-hand.