Välkommen till Carina Aaltonen

Om detta kan man läsa i DN här. Det är inte ok att sexuella trakasserier och mobbning har blivit så vanliga att de har utvecklats till ett normaliserat beteende. Och det kryper allt ner i åldrarna. Det kan jag bekräfta efter att ha följt med sonens och hans vänners chat på nätet. Kidsen är bara 11-12 år men språket de använder mot varandra, både bland killar och tjejer är inte heller ok. Enligt forskning har sexuella trakasserier stor betydelse för ungdomars ohälsa och man konstaterar att utsatta elever riskerar att skada sig själva eller utveckla depressionssymptom.

Jag sätter stort hopp till utbildningsprogrammet Fair Sex som ska börja i höst i de åländska gymnasieskolorna och som också ska utbilda lärare, både på gymnasial- och högstadienivå. Frågan är bara om vi inte borde börja ännu tidigare?

Ännu en kommunrunda med regeringen. Idag är det andlöst vackert i skärgården.

På lördagen följde vi med på Ålands natur och miljös vandring runt Gröndalsträsk i Geta. Ett tjugotal friskusar tog sig upp på toppen av Klintberget och spejade ut över Norrhavet. Bergen var hala och solen gömde sig bland molnen men naturupplevelsen var inte dessto mindre. Vi följde en rösad stig men det kändes som om denna vildmark inte får mänskligt besök så ofta. Däremot såg vi gott om spår av älg.

Vandringen runt träsket tog tre timmar i maklig takt. Med jämna mellanrum tog vi paus och avslutade med fika vid Norrhavets strand. Årets första svampfynd gav tre fina murklor.

Jag kan varmt rekommendera organiserade vandringar som ordnas av olika arrangörer runt om på Åland. Man får se och uppleva platser och miljöer som man annars inte skulle komma till på egen hand. Jag är säker på att jag kommer att gå kring Gröndalsträsket igen. Det är en fantastiskt fin vandring som har ”allt”.

I morgon bär det av till skärgården. Regeringen besöker Kökar och Sottunga för att tala samhälls- och strukturreform men också för att lyssna på skärgårdsbornas behov och förväntningar.

Igår träffade jag vännerna i föreningen PusselFamiljen. Vi blev intervjuade av Helena Forsgård för tidningen SOS Aktuellt.

Ikväll ska jag vara med på föreningen Resedas vårmöte och bland annat tala om mina visioner för psykiatrin, sjukkostnadsavdraget, tandvården och bostadsbidraget för pensionärer. Jag är tacksam för att jag får komma till föreningarna och fram för allt lyssna på de föreningsaktivas erfarenheter och synpunkter.

Om jag dessutom kan bidra med att sprida lite glädje, hopp och framtidstro så är det bara bra. Men viktigt för mig är att lyssna och lära mig om hur människor har det i sin vardag. Att ha psykisk ohälsa är fortfarande lite tabubelagt men jag vill aktivt vara med och ta bort skam- och skuldstämpeln. Jag vill också vara med och jobba för att människor inte går sönder, att vi ska ha ett sådant samhällsklimat som tillåter människor att vara sig själva.

Det har varigt fyra fantastiska dagar fyllda med närhet, värme, vänskap, motion och trädgårdsskötsel. Det känns som om vi har hunnit göra massor av trevliga saker.  Vi har också cyklat, beskurit äppelträd, varit på konsert, tittat på fotboll, vandrat på stenåkrar, lagat mat, firat första maj och bara varit. Jag har till och med läst en bok. Det var länge sen sist….

Tillbaka på jobbet igen känns det gott att kavla upp ärmarna och sätta igång med olika projekt. En av de känsligare frågorna som jag ska försöka ta tag i är skyltningen i vårt landskap. Det här med avfallet och producentansvaret känns som en lätt plätt jämfört med vem som ska få skylta och var. Jag tycker att man ska kunna få sätta upp skyltar vid vägen som visar var t ex gårdsbutiker och sommarcaféer finns. Men så tycker tydligen inte alla…. Fortsättning följer….

Mitt första maj-tal finns att läsa här. Jag är glad över all respons. Tack alla ni som har hört av er. Det känns gott att få stöd och uppmuntran.

Idag är det arbetarrörelsens stora högtidsdag. Vi samlas kl 12.00 vid Sittkoffs under vajande fanor för tal, sång, ärtsoppa och gemenskap.  Jag ska hålla det första talet och det ser jag fram emot. Det är en ynnest att få föra fram min och partiets politik och värderingar på första maj.

Jag kommer bland annat att säga det här: Många människor på Åland mår dåligt idag. Det är ett hårt samhällsklimat som gör att allt för många går sönder, blir deprimerade, blir sjuka. Det gör ont i mig när jag ser ett på ytan välmående Åland. Bakom fasaderna döljer sig ensamhet och psykisk ohälsa som går ner i åldrarna. Det är något i grunden fel på vårt samhälle när unga människor drabbas av depression och saknar livslust. Det här är något som vi politiker inte kan förändra själva. Vi måste förändra samhällsklimatet tillsammans. Vi måste sluta med jakten på materiell status och istället ge varandra mer omtanke, närhet, fler sociala sammanhang och ett aktivare föreningsliv där vi får vara människor. Tillåta varandra utrymme att växa. Vi behöver mer humanism. Mer mänsklighet.

I går hade jag två lagförslag till debatt i lagtinget. Den viktigaste var den som berör alla ålänningar, dvs förändringarna inom avfallssektorn. Jag känner mig riktigt nöjd med att vi nu har satt ner foten och påbörjat arbetet för att få en vettig lösning av producentansvaret och minska byråkratin för många småföretagare samtidigt som vi inte ger avkall på miljömålen eller höjer hushållens renhållningsavgifter. Det här är bara början på omställningen. Vi har redan satt igång arbetet med att ta fram en egen ny åländsk lag om producentansvar med målet att den ska träda i kraft 1.5 2014.

Det var också invigning av nya Ålands sjöfartsmuseum. Stiligt och modernt. Det kändes internationellt på något vis. Uteserveringen kommer att locka åtminstone mig till många besök i sommar.

Jag skippade alla andra kvällsprogram och deltog i Walters simavslutning. Han tog Primus Magister-märket och simmade samtidigt nytt personligt rekord under vattnet. 35 meter. Det är inte alls illa. Redan som liten mört så hade han huvudet mer under vattnet än ovanför. Fast det är lite tidigt att låta honom börja gå på Ålands freediving teams träningar.

Ikväll har jag varit på Ålands demensförenings vårmöte. Jag älskar föreningsliv. Det är verkligen där jag känner mig hemma. När jag ser människors engagemang och vilja att gemensamt jobba för det man är intresserad av och brinner för.  Sånt ger mig energi och framtidstro.

Om du har barn som ska börja skolan eller om du har barn som nyligen börjat skolan. Läs detta. Så här gör alla rutinerade föräldrar:

De kastar sig över uppdrag som att bli klassföräldrar och bli styrelsemedlemmar  i Hem&Skola-föreningen.

För fem år sedan förstod jag inte denna brådska. Jag tänkte att det där kan jag göra längre fram. Om något år när jag har lite färre uppdrag och mindre arbete på kvällar och helger. Nu är det dags. Nu kommer jag inte undan längre. På sonens klass går sex elever. Alla barnens föräldrar utom jag har varit klassförälder. I höst kommer jag att ta emot uppdraget med glädje, men inte utan att jag frågar mig själv varför. Varför väntade jag till årskurs sex? Nu finns det sex förväntansfulla tolv-trettonåringar som inte nöjer sig med att spela minigolf eller åka till bowlinghallen. Nu vill kidsen dra iväg till Gröna Lund. Gröna Lund!!!

När jag gick i sexan cyklade vi till Kökar. Det borde väl funka så här 35 år senare, eller?

Nu är fotbollsäsongen här på riktigt. I helgen blev det åtta matcher på två dagar för sonen och för mig en massa skönt häng med andra fotbollsföräldrar vid sidan av planen samt några timmars frivilligt arbete med att laga lunch åt 80 killar och tjejer. Det har blivit två tidigar morgnar men om sonen stiger upp före klockan sju både lördag och söndag för att åka på match så ska inte jag klaga.

Om ens barn vill spela fotboll så innebär det inte att det finns en stab av anställda som tar hand om allt. Som förälder är det inte ok att bara lämna av sin son eller dotter vid idrottsanläggningen och hämta när träningen eller matchen är slut. Det är ingen kommunal fritidsverksamhet så som många tycks tro. Ett idrottslag – om det så är IFK Mariehamn, Åland United eller JIK P00 bygger på ett stort engagemang från frivilliga, entusiastiska och uthålliga eldsjälar. Om alla hjälps åt med arbetet så blir det roligare och mindre jobb på var och en.

Det är en intensiv vecka som väntar. Jag har en överfull agenda med möten både dagtid och kvällstid.

Jag har hamnat in någon slags bloggkramp. Vill skriva om än det ena, än det andra. Men så ångrar jag mig och börjar om från början. Och så skriver jag på nytt med samma resultat. Det känns som om det blir svårare och svårare dels att hinna vara ute på nätet men också att komma förbi min egen censurmekanism. Idag har jag censurerat en text om vattenvården och om vägräcket uppe vid Sparhallen-bygget. (Det kommer att kosta skjortan och jag hoppas för allt i världen att det inte blir Jomala kommun som ska betala den notan….)

Däremot berättar jag gärna om den otroligt fina föreningen PusselFamiljen – som fler ensamförsörjare borde gå med i. Det är en så bra stämning och så härliga människor som träffas under avslappnade former. Till vårt öppna styrelsemöte i måndags kom över tjugo personer. Barnen och de vuxna i föreningen är som en förlänging av familjen. Vid det här laget känner jag att många av medlemmarna är som mina systrar och bröder. Vi har hängt i hop i vått och torrt i så många år. Nu kommer också nya medlemmar med och det ger en extra vitamininjektion till föreningen.  Kom med och bowla och umgås på fredag kl 18-20 på Idrottsgården! Eller häng med på skärgårdssafari till Lappo i slutet av maj.

Ska skriva ett tal till vårt första maj-firande. Hoppas att jag får mer flyt på tangenterna tills dess…