Award! Wow!

award4_70335324_70416256Fått en fin utmärkelse av Yvonne för en kreativ blogg. Tack! Den värmde! Visserligen flödar kreativiteten allra mest på min andra blogg där jag huserat ett par år. Men det hinns ju med en del inlägg även i denna blogg.
Alltså antar jag utmaningen att föra utmärkelsen vidare. Därmed har jag också kopierat listan nedan och följer den slaviskt.

1. Kopiera awarden på din blogg
2. Länka till personen som gett dig awarden
3. Berätta 7 intressanta fakta om dig själv
4. Välj 7 andra bloggare som du vill ge awarden till
5. Länka till deras bloggar
6. Lägg en kommentar i deras blogg att du har gett dem denna award.

Sju intressanta fakta om mig själv ska jag då bidra med. Dessa tål att tänkas på. Vad kan det finnas för intressanta upplysningar att lämna i form av en lista? Hela sju stycken också! Typ så här då;

1. Jag har alltid varit väldigt förtjust i ord. I alla fall ord som finns på papper i någon form. Har alltid läst och skrivit mycket. Svenska (eller modersmål som det hette) har alltid varit mitt favoritämne i skolan och biblioteken har alltid varit mina favoritställen. Däremot är jag inte alltid så pratsam utan mer av en tyst iakttagare. Orden formuleras omsorgsfullt i diverse skrivprojekt och i bloggarna och bokhyllorna tyngs fortfarande av en massa böcker.

2.Det bästa med att en gång behöva lämna hemlandet och uppväxtorten Nykarleby var att få slippa finskan. Vi kom aldrig vidare bra överens, jag och finskan. Språket ville som inte fastna i mig, trots tålmodiga språklärare och flera år av undervisning. Jag släppte gladeligen allt när jag flyttade till Sverige för mer än trettio år sedan. Numera tycker jag finskan är vacker och lyssnar gärna till den, även om jag inte förstår vad som sägs. Man skulle så att säga kunna sälja mig på vilket finskt torg som helst.

3. När jag var i sjuårsåldern åkte jag på mässlingen. Den orsakade sådan öronvärk att min ena trumhinna upphörde att existera. Jag minns ännu hur det ”lät”. Dagen efter tog doktorn sig en titt på mig. Med den avancerade undersökningsmetoden att viska till mig, från rummets ena hörn till mitt andra hörn, konstaterade han att jag inget hörde. Vilket jag redan kunnat tala om innan han ställde mig i hörnet. Det blev remiss till Vasa och operation. En ny trumhinna tillverkades och fästes där den gamla försvann. På grund av en förkylning strax efter operationen fäste aldrig den nya. Alltså blev det ännu en operation året efter. Den gången lyckades det.  Trumhinnan sitter där ännu. Den hör inte riktigt lika bra som originalet men den är fullt användbar.

4. Jag är ännu gift med den där killen jag träffade 1979 efter bara ett halvt år i denna svenska stad. När det gick upp för mig att han också hade rötterna i Österbotten blev han på inget vis mindre intressant. Däremot bleknade den där Gävlegrabben som försökte imponera på mig på festen. Jag tog Jeppisgrabben jag. Har inte ångrat det valet. :)

5. Konstärligt lagd. Gillar att måla akvareller, teckna, illustrera, sticka, göra smycken, pyssla, handarbeta och hantverka. Måste få hålla på med händerna på nåt sätt. Som en kontrast till orden och skrivandet.

6. Tycker kräldjur är oerhört obehagliga och helst inte borde finnas. I alla fall inte där jag är och jag kan inte se ett endaste dugg gulligt med små grodor.

7. Mycket förtjust i whisky. Därav min bloggadress. Jag dricker helst Skottsk single malt och den ska helst vara väldigt rökig. Caolila tillhör favoriterna men Laphroaig väljer jag allra helst. Skulle vilja ha en stor samling att välja och vraka ur om jag hade plats för den. Går gärna på whiskyprovningar och en vacker dag ska jag åka till Skottland och kolla in destillerierna!

Så till nästa punkt. Att med varm hand skicka utmärkelsen vidare till sju bloggfavoriter som jag gillar skarpt och gärna tipsar om. Jag måste erkänna att jag är en slö kommenterare, tyvärr. Men jag läser och trivs ändå, fast jag inte alltid ger mig till känna. Ibland är det så att ett inlägg lite måste sjunka in, liksom gro lite, innan jag kan kommentera. Och det är lite i det här sammanhanget som min brist på pratsamhet visar sig. Jag kan lätt lägga ut texten i egna inlägg men tystnar när jag når slutet av andras inlägg och kommentarsfältet står där tomt och väntande. Men, detta är i alla fall ett gäng trevliga och kreativa bloggar som väl förtjänar både award och kommentarer!

1. Maria har jag följt sedan jag började blogga, typ. Kände henne inte innan men numera har vi träffats. Hennes blogg är trivsam och välskriven!
2. Johanna kände jag sedan förr och blev så glad när jag hittade henne på bloggen. Hon skriver intressant om sitt liv på andra sidan potten och det är roligt att få följa med på ett hörn! Livet därborta skiljer sig allt en del från livet här.
3. Med MajaPiis ögon får man följa i både det ena och det andra. Alltid lika välformulerat och intressant. Majapii är en god iakttagare och en varm människa. P:S Majapii! Mina kommentarer släpps inte in på din blogg så jag hoppas du hittar detta ändå!
4. Inge skriver långa, ibland korta men alltid lika trevliga och välskrivna inlägg.
5. Muminmammaisverige. Har jag inte följt så länge men hon skriver bra och kvickt, lite kåserande. Muminillustrationerna gör det inte sämre.
6. Mobilamamma en vitamininjektion i bloggform. Det är alltid lika uppfriskande att göra ett besök i hennes blogg.
7. Denna plats måste delas! Av ett gäng som jag gärna ser i min lista men som redan ”tagits” av andra. Detta är bloggar som jag ständigt följer. Som skriver välformulerat, vältänkt, så man rycks med, som får en att dra på munnen eller rentav skratta högt. Riktiga bloggkarameller fulla av liv och erfarenheter. Nämligen Yvonne, Mollalena, Svea, Bitte, Hapiness, Scriptrix

7 Kommentarer

Slöjdprojekt

Kom vi av någon anledning in på vid middagsbordet häromdagen. Alla hade gott om skolslöjdsminnen! Kanske var det apropå den där smörkniven som ligger i kökslådan. Ett av Dotterns alla alster från yngre skolår. Denna smörkniv är av det grövre slaget, ganska tjock och inte så finsnickrad skulle man väl kunna säga.
Hennes Pojkvän bidrog med en berättelse om en påse han sytt i syslöjden. Påsen som alla sytt nån gång för att förvara kommande syslöjdsarbeten i. Han hade valt de allra knalligaste färger och sedan sytt påsen. Så fick han en idé och sydde ihop påsen med en mittlinje längs med. Bildade två smala fack i stället för ett större. Smart tyckte han, ända tills han skulle öppna sin påse och insåg att denna idé hade sina begränsningar.
Maken berättade om virkningen. Som skulle bli grytlapp men som blev tre meter luftmaskor. Ingen lärde honom vända! Så han virkade på, tills syslöjdsfröken stod intill honom och tittade ner på högen luftmaskor på golvet. ”Vad har du gjort?” var hennes automatiska kommentar. Sedan tog den pedagogiska delen av henne över och hjälpte honom samla ihop luftmaskorna. Han fick en bit tyg och en limtub och gjorde en tavla i stället.
Själv mindes jag ett och annat syslöjdsminne också, i synnerhet från träslöjden. Vid träslöjden i Normens skola skulle det helst inte förekomma flickor. Och det gjorde det oundvikligen periodvis.
Slöjdläraren tyckte att dessa väna småflickors händer inte var gjorda för träslöjd. Vi fick inte använda de allra vassaste knivarna, såga var det inte tal om. På sin höjd fick vi tälja lite medan han stod bredvid och sedan fick vi sandpappra. Och sandpappra. Vi sandpapprade olika djur som han sågat ut åt oss. Skulle objektet sedan brännas fick vi titta på.
Emaljsmycken var också populära. En bit kopparplåt, som vi absolut inte fick klippa ut själva men som vi fick fila till så den inte var så vass. Sedan hälla det där pulvret och de små glasbitarna i färgrika mönster. Och så titta på medan han eldade så pulvret smälte. Jag tror han drog en lättnandens suck varenda gång en klass med tjejer gjort sitt och återgick till det vi var ämnade för (i hans värld). Nämligen syslöjd.
Så någon träslöjdare blev jag aldrig fast jag kom hem med ett och annat brunbränt, finslipat djur och snygga smycken.

,

5 Kommentarer

Kylslagna minnen.

Alla pratar om kylan. Den finns här också i 18 stadiga minusgrader just nu. Kvällskylan kryper närmare i takt med mörkret.
Det blir fina färger när världen är kall. Speciellt om man får vara inne och betrakta dem. Så här blå är aldrig himlen en sommardag.
Kommer ihåg kylan som en del av min Nykaabibarndom. Minns vintrarna som rejält kalla och somrarna som enbart soliga. Men det är väl så med minnen. De slipas till, kanske förbättras, kanske minns man det man vill minnas.
Jag minns skridskobanan vid polishuset. Där åkte vi skridskor, jag och brorsan och pappa. Tills kylan nöp oss i tårna och klistrade ihop näsborrarna. Jag minns det eviga skidåkandet på gympalektionerna. Åka skidor var inte alltid kul! Det var kallt och jävligt. Möjligen var det kul när vi var små och hade ett alldeles lagom spår runt huset!
Mamma hade varit en fena i skidspåret i sin ungdom. Hastat runt i Terjärvskogarna och vunnit pokaler. :) Pappa drog oss skidledes i pulka till villan på vinterbesök när vi ännu var för små att åka själva. Nerbäddade i filtar låg vi där och såg himlen. (Kanske är det därför jag ännu i dag finner en otrolig ro i att ligga och titta upp i himlen.)
Skidor var ett måste i min familj alltså. Har haft skidor ända sedan jag kunde gå, om man ska tro de svartvita bilderna i mitt album. När jag lämnade högstadiet lämnade jag också skidorna och har inte stått på ett par sedan dess. Inget jag längtar efter att återuppta heller.
Däremot tyckte jag det var jättekul med sparken. Fort gick det längs blankslipad vinterväg. Sladda kunde man också göra när man kommit upp i tillräcklig fart.
Dottern fick låna en liten spark när hon var liten. Den var hon mest arg på. Eftersom det ska strös ut en massa grus jämt så fort det blir sparkväder. Eller för att snön smälte när den äntligen kunde bilda sparkföre.
Så var det inte när jag var liten. Då var det kallt och sparkföre hela långa vintern och i mörkret skramlade reflexen som hängde fastknuten i handtaget.

, ,

14 Kommentarer

Ut med julen!

Idag kom så äntligen en ledig dag.
Den ägnade jag åt att städa ut julen som stod och skräpade i ett hörn. När granen plockats på sitt glittrande tillbehör såg den naken och klen ut. Liksom barrfri på vissa delar. Och det var en ansenlig hög med barr som sopades ihop efter granens sorti. Misstänker att vi kommer att hitta barr i skrymslen och vrår länge än.
I samma anda åkte allt som liknade jul ner i kartongerna igen. Rosetter löstes upp, tomtar bäddades in och ljuslyktorna blåstes ut.
Julen varar inte till påska (int eins ti tjugonda knut!) här i huset. Men så börjar vi tidigt också med lagom mycket pynt till första advent och sedan smyger det sig liksom succesivt in. Efter över en månad i julelandet tröttnar jag.
Nu är det vinterfräscht och nystädat. Och som belöning för allt städande hittade jag en bortglömd skvätt av favoritwhiskyn (Laphroaig) i den där fina trälådan från Indiska som är som gjord för just en flaska Laphroaig. Om man inte glömmer att den finns där.
Så nu sitter jag här i soffhörnet med den nyfunna whiskyn i glaset och laddar för ännu ett par helgpass på jobbet. Ser fram emot en ledig fredag, lördag, söndag efter detta.
I morgon har jag lovat ta med Dottern till Ikea. Sedan väntar en kväll på jobbet. Nu väntar sängen och den där boken som är så bra.

, , ,

1 Kommentar

Det är nytt nu!

Gott nytt år alltså. God fortsättning dessutom. Nytt år, nya tag.
Inte alls speciellt många tag idag.
Jag jobbade under hela nyårsfirandet. Att jobba som personlig assistent just på nyårsafton är inte alls illa. Vi firade där med god mat och hade en riktigt trevlig kväll. Ända tills hon somnade och jag satt ensam kvar och väntade in det nya året. Ackompanjerad av Malmsjö på teve och grannarnas fyrverkerier utanför rutan. I det andra livet som jag inte deltog i. Skålande glada stod folk i snöyran medan stjärnorna sprakade omkring dem.
Jag stod ensam innanför och tittade. Gratis fyrverkerier som fyllde hela himlen likt ett regnbågsinferno av stjärnglans.
Sen tassade jag försiktigt för att inte störa, i säng. Hölls vaken ännu en stund av smällare utanför.
Som gör att ögonen känns lite grusiga denna nyårsdag. För lite sömn och vetskapen om ännu mer jobb innan helgen är slut gör mig slö idag. Så får det bli. Nyårsdagen behöver inga aktiviteter, vare sig man festat in året eller jobbat in det.
Ägnade mig åt att summera det gångna året. I min andra blogg. Det passade bäst där.

4 Kommentarer

God Jul!

aaaHär sitter familjen finklädda och klara för dagens firande. Helt uppslukade av ett härligt program om Finsk bastu. (Allt du behöver veta om finsk sauna heter programmet) ”Ett Finland utan bastu är otänkbart”, säger Jörn Donner. ”Men bastu utan Finland … det kanske går!” Och i programmet får man se badglada människor. Finländare som uppfinningsrikt ordnat med bastu var de än befunnit sig.
Vi har en finsk bastu. Givetvis, eftersom huset vi bor i byggdes av en finsk man. Vedeldad är den och sägs vara skön att bada bastu i.
Jag är väl ingen riktig finne jag. Bastar sällan, tycker det är jobbigt och blir tung i huvudet. Jag brukar gå in och värma mig en stund, kasta på lite vatten och sen måste jag ut. Inte ens en dag som denna har vi eldat den. Julafton och allt. När i princip alla i Finland badar bastu. Eller har jag fel?
Jag tog bara en helt vanlig dusch i morse. Och bastun står där kall och oanvänd utan julbastubesökare.
Men bastun är fullt möjlig att använda precis när som helst. Vi är inte som en del svenskar som använder bastun (om dom har en) till förråd. Och det har hänt att vi eldat bastun på julafton också. Oftast när pappa varit här. Han är en äkta bastubadande finsk man :)
I år är han inte här och vi badar ingen bastu heller. I alla fall inte idag.
Nu är det dags att ta tag i den här julaftonen. Vi ska iväg.

Hoppas alla får en alldeles underbar julhelg!

,

2 Kommentarer

Juleljus.

Sitter på jobbet denna kväll med datorn i famnen och gäspar lite. På teven håller Ernst på och grejar inför julen.
Mina egna julförberedelser är under kontroll. Eventuellt ska jag klämma in ett par julklappar till undermorgondagen. Och handla mat.
Vi ska inte äta hemma på julafton. Så julmaten får någon annan handla. Men jag ska bidra med något. Då är kålrotslådan given. Min absoluta favorit på julbordet. Men svenskarna brukar rynka på näsan åt den. Jag tar med den ändå, av rent själviska skäl. Jag brukar med nöje göra min egen. Förpesta huset med lukten av kokt kålrot som familjen avskyr.
Någon färdiggjord kålrotslåda brukar man inte kunna köpa här. Dessutom är den egna godare.
Men idag fick jag syn på några folieförpackningar i kyldisken på konsum. Där brukar jag slinka in innan jobbet ibland. För att fixa lite kvällsmatsäck. Äkta finsk kålrotslåda stod det på lappen. Och det fanns även äkta finsk morotslåda och äkta finsk leverlåda. Hmm. Nä. Jag ska göra egen i alla fall.
Fast leverlådan lockar lite. Evigheter sedan jag åt det.
Funderade över om jag skulle ta med nåt mer. Kanske limpa? Om jag hinner baka också vet jag att Svea har ett recept någonstans i sin blogg.
Det får mig att tänka på ett inte så roligt julminne från förr. En gång för många år sedan när jag tänkte baka bröd på julafton, för doftens skull. Men först behövde vi åka till stan för någon sista minuten grej. Min bror bodde hos oss då och vi åt frukost tillsammans innan vi åkte. Han valde att stanna hemma. Som tur var! För vi glömde ljusen! På köksbordet stod adventsljusen och brann ner i mossan och vidare ner i träbrickan den stod på.
Bror hade gått och lagt sig igen och vaknade av att katten kröp upp på hans bröst så nära och jamande. Då var lägenheten svart av rök. Han lyckades släcka köksbordet. Där träbrickan knappt fanns mer och plastkrukan på julgruppen intill brann och fyllde lägenheten med den där svarta röken. Lågan var några centimeter från kökslampan av plast och tyg.
Han släckte med handdukar tror jag. Eller om det var en matta. Och sotade ner sin dyra ljusgula Bagheraoverall.
Men släckte gjorde han.
Bordet brann inte ännu men hade en cirkelformad bränd fläck efter den där brickan. Dessutom var det sotigt så pass att det inte gick att städa bort.
Det blev en annorlunda jul. Istället för den där lukten av nybakat bröd som jag tänkt att mamma och pappa skulle mötas av när de kom, möttes de av röklukt. Vi ägnade eftermiddagen åt att vädra och försöka bli av med sotet som täckte hela taket och smitit in överallt.
Men det blev en bra julafton ändå, för det hade gått bra trots allt. Katten och lillebror var julens hjältar. Även om han klagade över att jag eldat upp den fina julgruppen han köpt som tack för att han fick bo hos oss.
Vi fick köket rustat efter detta och brorsan fick en ny overall på försäkringen. Det gick bra, den där gången och jag har slutat med mossa i adventsljustaken.

Ha en riktigt God Jul, var rädda om er och tänk på ljusen!

4 Kommentarer

Fredag i advent

Njuter av en för tillfället lugn och stillsam fredagskväll. Med julmusik i Spotify och en massa tända ljus så att vi snart har tropisk värme i huset.
Julen närmar sig med stormsteg. Hittills är typ en enda julklapp inhandlad men … det där löser sig. Vägrar känna stress över denna fridens högtid. Kanske blir det någon typ av lussebakning under morgondagen. Och kanske åker vi någonstans för att inhandla ett par klappar till.
Här i Gävle är tillvaron ännu grön och plusgradig. Bocken står kvar, kan jag meddela. För den som vill kan man hälsa på den via nätet om man klickar här. Åkte förbi Bocken idag också, där den står i det gröna och ser blötlagd ut. Den gör sig bättre i ett vitt landskap. Men tydligen ska temperaturen dra sig åt minushållet under helgen. Då kanske det blir frost åtminstone.
Ha en trevlig helg!

3 Kommentarer

Lördagsmorgon

coloursSomnade med modersmålet i huvudet efter att ha tittat på Colorado Avenue som jag tack vare MajaPii upptäckte att tvåan sände. Coolt otextat dessutom men på en ganska besvärlig undanskymd sändningstid.
Att höra dialekten pratas på teve är något alldeles speciellt faktiskt. Eller läsa den, till exempel på Internet någonstans.
Jag som inte vare sig hör eller pratar dialekten dagligen här hemma. Eller ens använder den i tankarna längre, blir fruktansvärt nostalgisk av att ha den så tydlig i teve.
Där finns ord och uttryck jag nästan glömt och det blir som att återse gamla och kära vänner.
Så för en stund övergår mitt tankearbete till modersmålets dialekt. Orden trissar runt och lever upp på nytt. Som ett språkligt fyrverkeri i hjärnan.
Ändå avslutas det alltid med detta mitt uttrycksspråk. Jag formulerar mig bäst på mitt Sverigesvenska tungomål. Det finns saker som är otroligt svåra att uttrycka dialektalt numera.
Så är det.

Nu jobbar en ihärdig eld upp värmen i bastun. Ungdomarna önskade sig en varm bastu denna morgon. Men mamman får sköta eldandet. Det gör mig inget eftersom det är en rätt trivsam syssla.
Dagen har bara börjat!

, , ,

4 Kommentarer

Julpyntat lite

Första ljuset tändes

Första ljuset tändes

Julpyntat lite, här i bloggen också.
Hemma i huset är det ordentligt pyntat redan. Men jag kom på häromdagen att jag alldeles glömt bort Tro-Hopp-Kärlek belysningen. Den har hängt i vårt vardagsrumsfönster varje jul ända sedan förutseende vänner gav oss dem i bröllopspresent. Förra året konstaterade jag att delar av dem skulle behöva genomgå en renovering. Hål i pappret och lite blekta har de blivit. Hade tänkt hänga dem på plats ändå nu eftersom ingen renoverat dem i tid för Advent. Men helgen har trillat i väg i kalasande och ingen Jeppisbelysning har hängts upp. Idag ska det dock ske. Ingen jul utan TiikaTaari som svärfar kallade dem.
Skulle också vilja ha en Nykaabi-stjärna att hänga i fönstret men den står ännu på önskelistan. Inget inköp man prioriterar i sommarvärmen precis.
Bakade också stjärnorna. Jultårtorna med den riktiga plommonsylten i. Här finns ingen plommonsylt att köpa. Tidigare år har jag hackat plommon i småbitar i stället. Och tryckt i hop dem i stjärnorna. Eller kokat egen sylt av plommonen. Men nu har en finsk man fattat vad som saknas i Sverigelivet. Han importerar finska godsaker och säljer dem i sin lilla kiosk utanför en större affär en bit utanför stan. Där finns plommonsylten. Bara därför köpte jag finsk smördeg också, fast den svenska funkar alldeles utmärkt. Så nu har den första stjärnan (nja de första om man ska vara noga med mängderna) ätits. Den första kålrotslådan likaså. Den hade mamma gjort själv. Jag brukar också göra en varje år. Mammas åt vi upp och jag ska ha mer till julafton.
Första ljuset har tänts i helgen också.
Adventstid är en trevlig tid att njuta av. Bara man inte tillåter någon stress att smyga sig emellan.

Ute skiner en vintrigt blekt sol idag. Men ingen frost finns för solen att glimma i. Temperaturen hotar med kallare väder och någon måste rulla fram vinterdäcken och muttermaskinen idag.
Första december är ett måste för vinterdäcken, om det är vinterväglag. Och det kan det bli med blixthalkans hastighet.

,

4 Kommentarer

bloggen.fi © bloggen.fi 2006 - 2009 upprätthålls av HSS Media Ab
Anmäl olagligheter på denna blogg till support@hssmedia.fi