I tisdags tog jag del av en föreläsning om ockultism som ordandes av SLEF (Svenska lutherska evangeliföreningen i Finland) här i Vasa. Blev lite sen eftersom jag A) startade försent och B) hade svårt att hitta till platsen… men de hade som tur inte hunnit börja än när jag och F dök upp. Det kändes lite nervigt att sitta där och märka att prästen som skall hålla föreläsningen är med i samma fäktningsklubb som jag…
Men han visste nog vad han pratade om och gjorde det riktigt intressant. Visserligen såg man på ockultismen ur en väldigt kristen synvinkel och vissa saker han sade var kanske inte riktigt så som jag själv läst/hört, men absolut tillräckligt nära för att jag inte ville säga nått. Däremot använde han satanism som exempel lite väl ofta, vilket gav mig intrycket att man lite väl lätt skulle kunna räkna 1+1 angående ämnet, men han lyckades ändå hålla sig väldigt saklig.
Dock måste jag ju ändå erkänna att jag nog satt och vred mig lite när han tog upp saker som låg mig nära om hjärtat (spådom, astrologi och healing främst). Alla kan ju inte tänka och tro lika, så skall det ju också vara, men det skär ändå i hjärtat att höra hur någon säger att sådana här saker är skadliga. Vissa saker han sade kändes nästan som förolämpningar så där spontant, men det förstår jag ju nog att det absolut inte var egentligen.
Däremot tyckte jag genast betydligt bättre om föreläsaren när han sade att man aldrig (som kristen antar jag) skulle se ner eller hacka ner på andra. Jag minns inte exakt vad han sade, men då kände jag mig lite säkrare i stolen jag satt.
F blev tvungen att gå där i nått skede mot slutet, men jag hade nog inget emot att stanna ett tag till. Kände mig däremot ganska så obekväm och ur kontext när alla andra satt och bad Fader Vår. Impulsen att bara stiga upp och gå var ganska stark där (och på en del tidigare ställen), men det skulle minst ha varit oförskämt så jag satt tyst där och lyssnade på de andra.
Jag försvann nog ändå ganska snabbt när det hela var slut och trampade med väldigt raska steg hem genom vinter kylan. Nog är det vinter i Vasa nu allt!
- – -
Som ett snabbt sidospår tänker jag också nämna att jag härmed kommer att börja signera mina inlägg som Selena, men det är nog fortfarande samma flicka som sitter med tangentbordet i famnen!
Blessed be!
~ Selena ~