Härmed flyttar jag mitt bloggande till nya marker. Behöver en nytändning med bloggandet och det får jag inte här, trots förnyelsen.
Från och med nu hittar ni mej på http://marcusbeijar.papper.fi/
Härmed flyttar jag mitt bloggande till nya marker. Behöver en nytändning med bloggandet och det får jag inte här, trots förnyelsen.
Från och med nu hittar ni mej på http://marcusbeijar.papper.fi/
Har inte hunnit blogga på ett par dagar nu, mest beroende på att det varit i och ur med både det ena och det andra.
I torsdags höjde vi fastighetsskatten i Korsholm i enlighet med styrelsens förslag. Det blev en försiktigare höjning jämfört med den som styrelsen först föreslagit. Den nya höjningen hade förhandlats fram i tisdags, och det var en höjning som en majoritet av fullmäktige kunde omfatta. Samtidigt var jag med om att förlora min första omröstning, på mitt femte fullmäktigemöte. 30-13 slöt rösterna i frågan om inkomstskatten. Den blev oförändrad, 19,25, vilket vi får hoppas räcker. Något säger mig dock att vi tvingas till en tilläggsbudget för att stöda upp åtminstone socialnämnden.
Igår fredag drog jag och större delen av mina fullmäktigekollegor iväg på ett seminarium till Kalajoki. Inkvartering på badhotell Sani, följt av en lång och utdragen rumba KSSR. Efter att Siv Sandberg ånyo tragglat sig igenom sin egen utredning och Rabbe Eklund föredragit för de ekonomiska konsekvenserna vid samgångar så kunde vi nästan enstämmigt konstatera att Korsholm ska förbli självständigt.
Av naturliga skäl så var MSK, de finskspråkiga, inte av samma åsikt. SFP-lägret kändes dock väldigt enat, och när de tyngre och rutinerade namnen ryter till och säger sitt så hakar man på. I januari tar vi ställning till samgång eller samarbete. Allt på denna jord tyder på att det blir samarbete.
Gårdagen avslutades med bastu, mat och en del vin. Därefter hyvlades både det ena och det andra av i hotellbaren, skratten blev många och nya band knöts.
Dagens seminarier inkluderade logistikcentret, hästsportcentret, Smedsbys nya centrum, bland annat. Efter lunch begav sig en trött fullmäktigeförsamling sig hemåt.
Imorgon blir det jobb, 12-18 på Prisma. I och med torsdagens sängköp så behöver man nog jobba någon timme nu. Å andra sidan var sängen en nödvändighet. Dessutom får man se investeringen som väldigt långsiktig.
Nu tar vi natten och laddar för söndagen!
Svaret just nu är i Engelska kanalen, på väg in till Weymouth. Egentligen borde det inte vara något intressant alls med att följa gamla Fennias väg mot Turkiet, men man kan helt enkelt inte låta bli. Mycket beroende på allt ståhej det var innan man alls kom iväg.
Det mest intressanta just nu är att se vad som egentligen händer med henne. Det finns inget som säger att hon blir speciellt långlivad som fraktbåt, då hon är liten till dimenssionerna och väldigt föråldrad. Det kan också hända att hon går raka spåret på skrotvarv.
I så fall ser nog indierna något vi inte ser. Att ha mödat sig att sätta Onyx i körbart skick i ett antal månader och sedan skicka henne till skrot med dåliga stålpriser går inte ihop. Nå, det är lång resa från England till Turkiet, mycket hinner hända på vägen.
Ikväll klubbar vi fastighets- och inkomstskatt i Korsholm. Läge för en nagelbitare av stora mått.
Fastighetsskatten lyckades styrelsen få dämpad. För företag så ligger förslaget nu på 0,80 %, en ökning med 0,30. Det första förslaget, som stött på hårt motstånd i tidningarna, var 1,10 % som total skattesats på t.ex. produktionshallar.
Inkomstskatten var det inte många som ville höja. Man vill inte höja nu, utan vänta till nästa år. Underskottet är idag beräknat till 1,8 miljoner euro. De 700000 som en skattehöjning med 0,25 procent skulle ge skulle dämpa minuset en aning. Dock ville en majoritet av gruppen inte höja på allt, och därför vill man ha kvar inkomstskatten på 19,25.
Något säger mig att vi inte är så få som vill höja skatten på torsdag. Väl hemkomna kommer folk att tänka över sina beslut. Det faktum att vi nästa år måste betala 350000 euro till staten för utjämning av skattepengar avskräcker kanske några, det syntes idag.
När man nått en viss nivå med skatteinkomster så blir man tvungen att betala en summa till staten som i sin tur delar ut denna till kommuner med lägre skatteinkomster. Nästa år måste vi betala, vilket vi givetvis får göra om vi höjer skatten mer. Men, är den smällen värd att ta? Är skatten värd att höja till nästa år? Jag tycker det.
SFP:s fullmäktigegrupp i Korsholm håller gruppmöte ikväll. På agendan står de ärenden som ska behandlas på fullmäktiges sammanträde i övermorgon. De hetaste potatisarna är skattesatserna, det vill säga inkomst- och fastighetsskatten.
Styrelsen vill höja fastighetsskatten ganska så dramatiskt, vilket drabbar företag tämligen hårt. Inkomstskatten skulle hållas oförändrad.
Jag vill inte höja fastighetsskatten så mycket som föreslagits, och dessutom vill jag ha upp inkomstskatten från 19,25 till 19,50. Vasas beslut igår kan säkert ha inverkan i Korsholm på torsdag.
Kring 20.00 ikväll är vi klokare!
Europeiska friidrottsförbundet tillkännagav idag att Helsingfors får friidrotts-EM 2012. Olympiastadion, byggd till de olympiska spelen i Helsingfors 1940, får nu ytterligare ett mästerskap på sin redan digra meritlista.
Nu skrapar sig säkert någon i huvudet, OS 1940? Jo, så var det tänkt. OS 1936 hölls i Berlin, OS 1940 hade tilldelats Tokyo. När det andra sino-japanska kriget bröt ut 1937 så flyttade spelen till Helsingfors, som kommit tvåa i den ursprungliga omröstningen. London skulle få OS 1944. När världskriget så kom ställdes spelen in både 1940 och 1944.
London fick OS 1948, Helsingfors stod värd fyra år senare, 1952. Sedan dessa har Olympiastadion stått värd för de första världsmästerskapen i friidrott 1983, samt 2005 års upplaga. Lägg därtill EM i friidrott 1971 samt 1994 och arenan har en meritlista som få kan slå.
Nu är det alltså tänkt att friidrotts-EM 2012 ska gå av stapeln i hufvudstaden. Problemen hopar sig dock redan nu. För det första har Yle krävt extrafinansiering för att alls kunna sända. Varför? Därför att fotbolls-EM går av stapeln i Polen och Ukraina i juni, medan OS går av stapeln i London i augusti.
Friidrotts-EM ska ordnas 27 juni – 1 juli. Finalen i fotbolls-EM spelas den 1 juli, elden i London tänds den 27 juli. Det är med andra ord en fullspäckad idrottssommar redan nu.
Ett annat problem kan vara antalet aktiva som vill tävla i ett EM med inte ens en månad kvar till OS. Hur många europeer vill riskera skador eller uteblivna formtoppar på ett EM? Detta kan i sin tur leda till uteblivna sponsor- och publikintäkter. Lätt blir det alltså inte.
EM har hittills ordnats vart fjärde år, för att inte krocka med VM eller OS. Helsingfors får alltså agera försökskanin i en stadionborg som har sett sina bästa dagar. Vi får hålla tummarna för att det lyckas, att idrottarna kommer och att Yle inte ruineras.
Begreppet respekt är någo
t som många, många människor skulle få använda sig av betydligt oftare än dom gör. Dagens ”respekt” går till den 27-årige FIFA-domaren Stuart Attwell som med stor pondus dömde Manchester City – Burnley på City of Manchester Stadium idag.
Attwell, som är den yngste huvuddomaren någonsin i Premier League, gjorde ingen 100-procentig insats, men långt ifrån var han inte. Att vara yngre än hälften av spelarna och ändå gå in på en arena med närapå 50000 åskådare och prestera, det ger respekt.
Att prestera så pass bra, att hålla i spelet, lugna ner känslorna som svallade, ta skiten och vara cool i avgörande lägen är få förunnat. Attwell, som blev FIFA-domare i år, är med god tur med i svängen i åtminstone 20 år till.
Att respektera den som håller i visselpipan, går in och tar skit och dömer en match i 2 x 45 minuter är något man måste kunna som fotbollsspelare. Jag ska ärligt säga att jag inte är någon galjonsfigur för att hålla humöret i schack som spelare, men att jag fått bita ihop och vara tyst.
Som domare gäller det att sätta sig i respekt från första början, med den första visslingen, med den första frisparken. Det gäller att visa vem som bestämmer, vad man tolererar och inte tolererar och var gränserna går. Det gjorde Attwell idag. Det ska jag också göra i sommar och många, många somrar framöver.
6 november är av tradition den dag då det svenska språket i Finland får som mest uppmärksamhet. Svenska dagen firas längs kusterna med den blåvita fanan i topp. Den gulröda, finlandssvenska, kunde gott finnas med här och var den också.
Svenska dagen är instiftad av Svenska folkpartiet, för finlandssvenskarnas sammanhållning, och firades för första gången 1908. På de 101 år som förflutit sedan dess har svenskans ställning förblivit i det närmaste orörd. Trots att minister Kiviniemi och Centerpartiet gör allt för att undergräva svenskan i Karleby så vill hon och de övriga ministrarna behålla svenskan som ett nationalspråk.
Egentligen är det inget konstigt alls med det, jag menar, vad skulle de annars säga? Vad skulle det ge för sken av regeringen, dess partier och ministrar, om ens någon skulle uttala sig för ett enspråkigt land? Det skulle användas som argument mot denne och dennes parti i tid och otid.
Svenskans ställning förblir alltså orörd, och det har vi fäderna att tacka för. Det var dom som stod på sig och försvarade svenskan en gång i tiden. Det var dom som som stred för oss och för språket. Svenska dagen är en dag då svenskan och fädren hedras, med all rätt.
Som alltid när budgetfrågor ska debatteras så lär diskussionen bli väldigt livlig. Var och en ska få sina röster och viljor igenom och var och en lär se till att den egna nämnden får så mycket pengar som bara är möjligt, konstigt vore det väl annars. I Korsholm tar vi ställning till den slutliga budgeten i december, nästa vecka ska skattesatserna slås fast.
I ett tidigare inlägg (som jag inte vet om man lyckas importera hit) så uttryckte jag mig positiv till en inkomstskattehöjning. Flera i SFP-gruppen lär säkert dela mina åsikter, vilket kan leda till att gruppen splittras i just denna fråga. Jag skulle vara mycket förvånad om gruppen kan enas kring nästa års skatteprocent. Istället kan det bli ett gruppmöte fyllt av diskussion och het debatt, något jag gått och väntat på ett bra tag.
Nu är jag inte den som förespråkar splittring och oenighet, tvärtom tycker jag att det är snudd på ett måste att agera som grupp i vissa typer av frågor. Just budgetfrågor är ett undantag. Det märktes redan ifjol att det fanns en oenighet. Den är kvar i år.
Med andra ord kan fullmäktigesammanträdet den 12.11. ge en debatt och överrenskommelser över partigränserna. Frågan är bara var skatteprocenten landar.
Provar nu den nya bloggen för första gången. Har ingen aning om hur detta ser ur eller hur det hela fungerar, men WordPress i sig är ganska bekant, då Pampas Nationaldags hemsidor redigerades via detta.
Vi testar vidare och återkommer!
Arclite theme by digitalnature | powered by WordPress
© bloggen.fi 2006 - 2009 upprätthålls av HSS Media Ab