Familjen lite annorlunda

Denna dag började med att barnen var helt omöjliga med varandra, man kan tydligen slåss om vad som helst, alla var irriterade på alla vid morgon målet.( Å jag var ensam hemma med barnen för min sambo har eget företag och han behövde bli färdig med ett arbete.) Hade så i nerverna vid morgon målet, tänkte att denna dag blir till inget. Men efter att barnen fick i sig nån macka mellan allt bråkas och retas lugnade dom ner sig. Barnen skötte tom. sina morgonsysslor utan bråk. Barnens morgon sysslor är : tömma diskmaskin, duka av bordet, mata hönorna, vaktlarna och kaninen.  Och inte länge efter att barnen var färdiga med sina sysslor så kom min sambo hem. Så då har hela familjen haft en härlig dag ute på gården med vatten rutschkana, sol, skratt, jordgubbar å glass. Men allt roligt tar slut, kl 18 kom min sambos ex fru efter flickorna, å dom ville inte hem till sin mamma (visst trivs dom hos sin mamma också, men det är alltid lite svårt med byte mot det hållet) . Båda flickorna gret å ville stanna hos oss, det tar så ont i hjärtat. De inte lätt för små barn att ha två hem, och de inte lätt att vara ”plastmamma”. Jag trodde inte att man kan älska nån annans barn som sina egna, men det kan man. De e så tomt i huset med bara 3 barn, en del av familjen fattas. Visst är det bra med individuell tid åt barnen också, men jag älskar då vi är hela stora familjen samlad. Barnen saknar varandra också fast dom inte är ”riktiga” syskon,  dom håller nog varandra som riktiga syskon och slåss som riktiga syskon, riktig syskon kärlek.

I morgon är vi två mindre vid morgonmåls bordet, det är lite tystare och lite tommare …. kanske man vänjer sig med tiden ?