Röda Babsans blogg

Så gott som varje dag besöker jag min mamma Isabel som sedan flera år är intagen på ett långvårdssjukhus kallat Gullåsen. Vi är flera anhöriga som samlas hos våra nära och kära vid fyratiden på eftermiddag. Då är det middag och många behöver hjälp med maten. De anhörigas insatser är betydande. Jag vet att min mamma väntar varje dag på att jag ska komma. Det är dagens höjdpunkt. Så är det säkert också för de andra som är i samma situation. Med åren har vi anhöriga lärt känna varandra. Vi pratar och stöttar varandra. Just nu är oron stor att vården och servicen ska försämras eftersom det hänger ett permitteringshot över personalen. Uppgivenheten är ganska stor bland de anhöriga och personalen. Det är sällan som de äldres har de behov prioriterats inom sjukvården. Tvärtom upplever många att både vården, omsorgen och lokalerna kommer längst ner på listan. Något som går stick i stäv med de löften som avgavs inför valet 2007. Inte förrän de äldre får en laglig rätt till vård och omsorg, en lag lik barnomsorgen , kommer anhöriga och äldre att kunna känna sig trygga

Min blogg tog plötsligt slut i Japan. Men nu är jag på gång igen. Förbereder mig för två veckor i Sibirien. Svetlana som bor i Ekaterinburg i Ural tycker inte om att jag säger att hon bor i Sibirien men så lärde vi oss i skolan. Enligt Svetlana kommer Sibirien efter Ural och inte där Ural börjar. Så nu skall jag ”till Ural” som Mannerheim en gång i tiden trodde att han skulle komma med tuntematon sotilas. Det var verkligen att gapa efter för mycket. Tur att han inte förlorade hela stycket. Men många oskyldiga unga pojkars liv kostade också det högmodet. ned med vapnen. Bort med all manlighet som kpopplas till våld och dödande.

Tidig morgon. Dags för avfärd. Känns lite sorgligt att lämna denna fantastiska ö. På måndag gjorde vi vår längsta vandring. I drygt sex timmar kämpade vi oss upp och ner för berget ”Kuromi” oc h nådde toppen på 1831 meter. Det kändes otroligt att blicka ut över bergstopparna och oceanen. Dessutom lyckades vi med fint väder och hade den bästa tänbara utsikten. Efter vandringen åkte vi till mitt favorit-badhus, där vi badade på japanska, åt middag och sedan fick jag fotmassage. Min massör klämde till så att jag nästa skrek. Du har problem med magen upplyste mig den unga damen. Samma sak konstaterade hon när hon klämde mig på ryggen. Så nu vet jag det.
Om några timmar tar vi färjan till fastlandet och skall övernatta i Kagoshima som är huvudstaden i Kyushu prefecture. Det är samma sak som den sydligaste öns regionala huvudstad. Resan tar cirka fem timmar. Vädret ser ut att bli fint. Sol, varmt och nästan ingen moln. Sayonara Yakushima.

De senaste dagarna har vädret varit mycket bra. Sol, varmt och milda vindar. På söndag gjorde vi en paddeltur längs en av Yakushimas många floder. Förunderligt vackert och stämningsfullt. Det finns mycket vatten inte bara runt Yakushima men också på själva ön. Bergstopparna är snöklädda vintertid och det regnar rätt ofta. Vattnet forsar ner längs bergssluttningarna och ståtliga vattnefall finns lite varstans. Följaktligen är Yakushima självförsörjande på vatten och elektricitet. Något som inte gäller övriga öar. Den närmaste ön har 140 innevånare, har dåligt med vatten och förbindelserna. Ojämnt falla ödets lotter inte bara i den åländska skärgården utan också i japanska havet. Mycket är likt förhållandena hemma. Ungdomarna flyttar bort, turisterna är ca 400.000 i året och allt färre vill syssla med jordbruk. Måbraindustrin växer till sig och keramiker finns det lite överallt. Mångsyssleriet är vanligt och sjukvården är ett kapitel för sig. Andelen pensionärer är i tillväxt och många på fastlandet köper sig en bit mark för att leva ett gott pensionärsliv i Yakushima.

Bra dag, Obama fick fredspriset och Hertta Muller litteraturpriset. Två av mina favoriter. Läser just nu Obamas biografi och har under många år läst Hertta Muller. En märkliga författare med märkliga berättelser i en märklig tid i märkliga miljöer.
I japanskt TV frågade man folk på gatan vad de tyckte om valet av fredspristagare. Alla var mycket nöjda. Endast en ung kvinna från Nagasaki uttryckte en viss skepsis, för att hon var från Nagasaki sade hon. Jag undrar hur hon tänker.
Masao och jag har vandrat fyra timmer i bergen. Efteråt badade vi ett badhus som inrymmer en naturlig het källa. Vattnet var över fyrtio grader varmt. Det var härligt att tvätta sig och sedan slinka ner i det heta vattnet. Bysborna badar så gott som varje dag i detta fina badhus. Här träffas man och kollar läget.
Senare på kvällen gick vi på restaurang för att fira. Måltiderna serveras på en bricka och alla rätter läggs upp på små fat och i skålar. Mycket estetiskt och mycket välsmakande. Efter maten känner man sig nöjd. Jag lyckades med ett stordåd under middagen. Jag lyckades sitta med benen i kors en hel timme på ”tatami” dvs det sävtäckta golvet. Lite knöligt var det att komma upp. Man kan lätt känna sig som en elefant bland alla små kvicka japaner som bugar, sitter på huk och ligger på golvet hur lätt som helst. Men en elefant kan också röra sig lätt och smidigt på sitt sätt. Viktigast är ändå att man rör på sig.

Den nya regeringen i Tokyo tar i ordentligt. Det demokratiska partiet har stora förväntningar på sig. I valet lovade man barnbidrag och gratis gymnasieskola. Större satsningar på välfärd och mindre på vägar, broar och jättelika bryggor och pirer. En genomgång av ”waste money” i budgeten ska finansiera de nya välfärdssatsningarna. Många tvivlar dock på att detta är en hållbar finansiering. Japanerna betalar fem procent i moms. De flesta motsätter sig ens en marginell höjning av momsen vilket med över 130 miljoner japaner naturligtvis skulle ge en hel del klirr i kassan. Dessutom har den nya regeringen lovat att inte höja skatterna utan istället stävja korruption, tygla en besvärlig och dyr byråkrati samt spara. Mönstret känns igen. Change är nödvändigt om demokratin skall överleva. Ett drömläge för kvinnor i politiken. Mänskor och miljöns välbefinnande prioriteras framom ensidiga satsningar på tunga stora projekt som avgörs mellan män på ljusskygga krogar i manligt samförstånd. Obama är den avgörande kraften för förändringen och han visar med hela handen i vilken riktning politiken måste gå. Nu bör kvinnorna stiga fram, inte förnöjsamt luta sig tillbaka när det finns en man som gör det som de själva vill åstadkomma.

NU SKA DEN KOMMA.|! På morgonen kl. 05.00 skall den ha nått Yakushima med 45 m/s. Alla fönster är tillbommade. Det blir varmt och väntan är pirrande. Det skall regna och det kommer att pågå länge. Aporna har gömt sig och hisbiscusen kastar sig oroligt fram och tillbaka. Lyckligtvis hann vi med en fin bergsvandring idag. Det finns många berg att bestiga och många stigar att följa. Japanerna går i den örörda skogen som i en katedral. De stannar och tittar. De pekar och viskar. De är fulla av vördnad över de tusenåriga cedrarna och bugar djupt när vi trängs längs stigen för att passera. Konitjua säger vi och ler till varandra. Man får inte  kasta något i skogen. Man får inte röka och ”when nature calls” är det bara att låta bli. Enda undantaget är om man lyckas tajma in ett utedass, som ser ut som en badhytt. Ren och fin. Inne i hytten tar man fram sin plastpåse, placerar den i något som ser ut som en regissörsstol och när man utfört sitt tarv, knyter man ihop påsen (typ hundbajspåse) och travar lyckligt vidare.

Grannpojken kom och inbjöd oss att delta i den årliga familjedagen med tävlingar på skolans sportsarena. När vi anlände vid elvatiden var tävlingarna i fullgång. Förädrarna tävlade mot barnen i stafettlopp. Däremellan tävlade det vita laget mot det röda. Också daghemsbarnen var med och tävlade. Föräldrarna, morförädrar och resten av familjen satt under soltak och följde det hela med upphöjt lugn. Stämningen var famijär och lättsam om också kontrollerad. Inget heja, heja utan när någon vunnit ropade man banzai tre gånger och bugade djupt. Det hela avslutades med att barnen, lärarna och övriga bildade tre bokstäver som utgjorde en förkortning för skolan och för att skolan fyllde 130 år.
Själv har jag också legat i hårdträning. Klättrat i berg och följt vattendrag i tät, nästan ogenomtränglig subtropisk skog. .Idag regnar det. Innedag i väntan på tyfonen.

Idag har vi åkt runt hela Yakushima. Det tog oss hela dagen även om det är endast cirka 130 km. Vi började med att bada i en het källa i klipporna med hela Stilla havet som panorma. Det finns många naturliga källor och hit kommer många bara för att ligga och flyta runt en stund.Allting är helt fritt och man betalar en slant i en spargris så att byborna har pengar för underhåll. Vägen går  längs berg och ner i djupa dalar längs kusten. Utsikten är storslagen. Uppe längs bergkanten sitter små apor ensamma eller i grupp på vägen och tittar på trafiken.De makar sig högdraget åt sidan när vi kommer körande. De väntar sig godis men Masao är omutlig. Sanden på stranden där sköldpaddorna lägger ägg är grov och vattnet sköljer in med kraft. Solen bränner och vi söker oss till bilen för att åka vidare. Snart börjar det regna. I Miyonara gör vi ett stopp och besöker badhuset. TV i bastun och massor av fina bad både ute och inne. Det regnar mer och mer medan jag får tryckmassage av en ung ständigt leende japanska. Dagen har förflutit i renhetens tecken. Regnet förebådar tyfonen.

Efter en resa på två dagar och två nätter kändes det nästan som att komma hem när det lilla JAL planet landade på den lilla flygplatsen i Nagamine i Yakushima. Fukten och hetta slog emot mig när jag steg av planet. Av med ylletröjan. Jag väntade ivrigt på att Masao skulle stå och vänta på mig och ta mig till någon fantastisk sval källa. Tji fick jag. Han var inte ens på flygplatsen. Många hemska tankar hann flyga genom mitt huvud. Dessutom hade jag tappat hans telefonnummer. Nåja jag hann inte hetsa upp mig så länge innan jag såg en liten Pajero mini svängde in med skrikande däck framför stationen och en flaxande Masao hoppar ur bilen. Han urskuldade sig med att han städat inte bara hela dagen utan tre dagar och därfär var han sen. Bättre ursäkt än om han tittat på fotboll på TV.
Masaos lilla hus och trädgård är precis så fint som jag tänkte mig. Dessutom är det mycket städat. Första dagen i Yakushima med 30 grader. Ovanligt för att vara i oktober. Allt beror tydligen på att TYFONEN är på kommande. Det är något alla här fruktar. Vi får väl ta det som en prövning som Saga på Äppelö brukade säga.