anci jylhä

Som beslutsfattare och opinionsbildare har man ett ansvar gentemot samhällets invånare.  Som näringsidkare och opinionsbildare har man ett ansvar gentemot den egna näringen, men även samhället. Vi lever i en samexistens ifall jag förstått saken rätt.

När man som företagare Vesa Keskinen (VBL lördag) tar på sig rollen som opinionsbildare, bör man vara medveten om att man också skapar en debatt kring sina uttalanden, oberoende ifall man är ansvarig utgivare eller inte. Att obehindrat uttala sig om en av de mest känsloladdade frågorna, och i samma andetag erkänna att detta görs utan känsla för frågan oroar mig. Jag ser en avsaknad av historiskt perspektiv och realiteter.

Jag som har svenska som mitt modersmål, har liksom många andra upplevt hur viktig ”nyttofinskan – hyötysuomi” är för mig. Språk är ett verktyg för kommunikation. Det skulle det vara förkastligt att som nu är fallet i många sammanhang, tvingas ta till ett främmande språk (engelskan) för att i fortsättningen kunna föra en enkel dialog språkgrupperna emellan i vårt lilla gemensamma land.

För att kunna idka handel behövs lite kunskap i matematik och företagskunskap. Geografi och historia behövs för att vi skall kunna sätta händelser och platser i relation till varandra. Hushållslära behövs för att stävja nyhjälplöshet och för att man skall veta vad man skall handla till hushållet, språk för att kunna kommunicera, etc. Genom mina egna ungdomar ser jag hur de vill lära sig det andra inhemska nationalspråket för att kunna föra ett enkelt samtal, kunna konkurrera på arbetsmarknaden och för att få en förståelse för hela landets kultur. De har haft förmånen att integreras i både finska och engelska från första klass. De rör sig obehindrat med engelska och svenska. Jag vill inte vara delaktig i ”språkflykt” av ungdomar med språkkunskap, sakkunskap och ett öppet sinne. Detta till annat land p.g.a. av att de inte upplever sitt eget land välkomnande och accepterande på grund av annat modersmål än majoritetsspråkets. I detta sammanhang har opinionsbildaren en viktig uppgift och ett ansvar.

Jag själv tvingar ingen annan att använda mitt modersmål i en kommunikation, men jag vill att den andra parten förstår mig och jag vill själv bli förstådd – var och en på sitt eget modermål. Detta är också en del av fungerande tvåspråkighet. Därför ser jag engelska, spanska, ryska, kinesiska, etc. är ett värdefullt tillägg i en ungdoms kunskapsbank med tanke på den internationella marknaden, men inte på bekostnad av det som verkligen behövs för att kunna konkurrera på lika villkor i det egna landet. Inte vill vi väl att de finskspråkiga ungdomarna skall stå i ett sämre utgångsläge jämfört med de svensk- och tvåspråkiga. Vi har alla ett kollektivt ansvar för landets utveckling.

Jag ser att Vesa Keskinen borde konsekvensbedöma sitt uttalande som opinionsbildare och med egen näring i blickfånget. Ifall han med en liberal värdering – valfrihet; vill slå ett slag för fortsatt framsynthet och innovation, borde han vara mån om sina kunder oberoende av språk. Ett ”brand” bygger inte på en person, utan hur verksamheten uppfattas. Varför inte uppmuntra medarbetare och övriga näringsidkare i närheten – visa på rikedomen genom att skapa en positiv attityd kring ”nyttofinskan och nyttosvenskan”. Kanske detta skulle motivera till ytterligare buss- och billaster med ”kustsvenskar” som besökare i den finskspråkiga kommunen Alavus, med öppen börs i byn Tuuri. Ja, till och med den svenska marknaden över Kvarken ligger vidöppen, ifall isen lossnar.

Anci Jylhä

Det finns ett uttryck som jag lärt mig att älska – ”Det var Guds blinkning”. Det är ett uttryck som min fina kollega använder för att på ett vackert sätt tydliggöra ”att det var meningen”. Egentligen vill jag inte alls analyser uttrycket, men ju mera jag tänker på uttrycket, desto mera innebörd hittar jag i det.

Jag jämför motsvarande uttryck på engelska, ”Godwink”, som kanske syftar på ” lugnande budskap från ovan”. Kanske en tro på att man egentligen aldrig är ensam, och att det finns en mening med allt som sker. Någon vill kalla det slump eller tillfällighet. Man får väl kalla det man vill, men upplevelsen är kanske den samma.

Det är dags för mig att tänka till. Tiden rinner alltför snabbt förbi och dagarna känns som sekunder, veckorna som minuter. Jag tänker och känner, men i bara i bara farten glömmer jag bort mig själv, eller kanske bättre uttryckt – tappar bort mig själv. Men jag är ju fortfarande här, just nu. Det är inte lätt att lära sig att enbart tänka på sig själv, när man är uppfostrad till att bry sig, respektera och vara lojal. De få som lärt sig det – att enbart tänka på sig själv, håller sig flytande, men kan vara säkra på att bli missförstådda, ensamma – karma! De skjuter bort närhet och låter ingen komma in i deras djupaste kammare. Enkelt, för då behöver de inte heller känna, bli besviken eller visa att de bryr sig. De blundar för eller vill inte se Guds små blinkningar… eller så är de den farliga typen, som kokar invärtes, och vulkaniskt passionerat ger allt en stund, för att på nytt dra sig tillbaka och svalna. Dessa ”vulkaner” lämnar ödesdigra spår som fastnar och stelnar för att aldrig kunna lösgöras från tanken, känslan, tillvaron.

Jag har så svårt, även om jag försöker förstå varför man vill skjuta ifrån sig mänskor som bryr sig. När man agera som om de aldrig funnits, som om de raderats från världskartan, då vågar man inte vila i livet…

När jag tänker till vet jag, att mycket av det som hänt mig skett i just rätt ögonblick. Jag har varit på rätt plats vid rätt tid, kontaktat rätt människa vid rätt ögonblick, tagit mig till en plats i rätt tid. Sen finns det saker som inte alls gått som jag tänkt mig, och då har Guds öga varit stängt. Ett ögonblick är en mycket kort stund och man kan inte vänta på att blinkningen skall komma ifall ögat är stängt. Man måste hålla ögonen öppna.

Det finns bara en tid. Nuets ögonblick – Guds blinkning.  Allt annat är historia, och det kan inte förändra nuet, den förändringen borde ha skett i historien.  Framtiden bygger på det som varit och vad som sker just nu.

Jag har själv ett ansvar för de ”Guds blinkningar” som i framtida ögonblick kommer att ske. Jag gör både medvetna, men även omedvetna val. Men jag bör hålla ögonen öppna. Det finns så många tecken jag annars kan missa.

Att du och jag överhuvudtaget träffades, är det en Guds blinkning? Var det någon som hörde min bön – wow, vad är oddsen för det! Ifall man inte vill ta till vara de blinkningar som gjorts, utan starkt och envist skapar en mur omkring sig, kanske blinkningarna slutar. Man blir då tvungen att själv försöka hitta fram, och då finns det en risk att man orientera fel och får leta efter kontrollerna hela livet, såtillvida man inte har en inbyggd pannlampa…

Under exakt fem månader plus ytterligare en månad till, har saker hänt, sådant som jag aldrig i mitt liv trodde skulle hända. Jag har igen lärt mig nya saker om mig själv, men framförallt om andra. Jag har varit med om saker som jag aldrig trodde var möjliga, eller som jag ens kunnat drömma om. Jag har lärt mig att se sanningen och lögnen i vitögat. Jag har lärt mig urskilja vän från ”låtsasvän”, falskhet från sanning och sett glädje blandat med sorg. Jag vet vad sann vänskap är, och när den är fejkad.

Jag har upplevt många olika mänskor, och någon har lämnat spår – vissa, väldigt djupa… Jag föredrar att hålla kvar de positiva…

”Han har det” brukar man säga när personen utstrålar det magiska skimret som får alla att falla i tamburen. Men varifrån kommer det magiska skimret?  Är det möjligt att förfalska ett magiskt skimmer? Kan man stråla som en stjärna med enkla medel? Kanske det är möjligt genom ”coaching” och stylister, men nej det finns nog djupare än så. Kanske du kan luras lite, men vid närmare granskning faller den masken av vid det första, andra eller tredje klubbslaget.

Om mänskan med stark utstrålning brukar det sägas, att det ser ut som om Gud viskat en hemlighet i dess öra. Kanske det är hela hemligheten…vem vet….eller kanske den har tittat djupt i den hemliga påsen med stoftet av stjärnor och månen.

Allt som är äkta börjar nog inifrån hjärtat, där själen bor. Den som strålar av härlighet och självförtroende, tror att den äger dessa egenskaper, och det syns! Mänskan märks! Den tittar dig i ögonen med ett leende och dess glädje attraherar likt sockervatten attraherar getingar.

Den lyssnar aktivt på dig när du pratar, den är närvarande och du känner dig utvald och intressant. Jag tror att dess hemliga knep är, att likt en förälskad, attrahera med stora pupiller, avslappnade ansiktsmuskler, djup andning och en utstrålning av liv och lekfullhet.

Det är vetenskapligt bevisat att vi gillar dem som är lika oss till sättet. Det kan man ju alltid fejka med vackra ord ifall man vill, men det lär man nog också ganska snabbt märka att är struntprat i slutändan. Speciellt, ifall man likt mig gärna testar sina medmänniskor, ibland till det yttersta. Har ni hört om ”Följa John” och ”Trasiga telefonen”…

Jag respekterar alla mänskor som respekterar mig som mänska, men de som beter sig illa eller på annat sätt visar en nonchalans och respektlöshet är inte värd min vänskap eller ens notis. Det är de mänskor som lyckats fånga mitt intresse, och som dessutom visar på en total vänskap, som lämnar kvar i mitt hjärta för evigt. Det bästa är, att jag själv får välja vem som är min vän eller inte.

Tack alla vänner, ni vet vilka ni är!