Återigen klarade vi en skridskorunda med livet i behåll och inga brutna ben 
Fast ett litet missöde inträffade dock…eller två.
1. Mor i huset har noll koll och hade packat med Gubbens skridskor ( storlek 44) till mellansonen som drar storlek 40, men det gick bra ändå med tjocka strumpor.
2. Efter en stunds piruettande och rally- körning med rullstolen på isen gav den upp! 250 kg…och däck som låste sig. Holy Macaroni, tänke vi 
Men till slut gick den att köra i sniiigelfart med armstödskontrollen så vi fick in grabben och stolen i bilen. Nu funkar den igen, så den tålde nog inte kylan från isen bara…
Nu har mor ont i fötterna och inser att jag inte är så tålig som förr 
Sist jag stod på skridskor var nog i skolan för ca 11 år sen och då tyckte idrottsläraren att jag såg ut som Bambi på hal is…
I och för sig hade hon säkert rätt men därmed avslutade jag min skridskokarriär helt och hållet… för att inte tala om hur ont i fötterna jag alltid fick …
Ont i fötterna får man, men jag åker ändå varje vinter
Här är också en Bambi på hal is. Senaste gången på skridskor var nog för kanske 7 år sen. Inget jag saknar, men visst var det kul när man var liten, då önskade man att man hade haft en skridskobana i närheten. Nu när man har det är man inte intresserad. Men ni ser ut att ha haft kul i alla fall!
Jo, när allt flyter på är det kul. Fast när det gäller oss händer nåt oförutsett jämt