Alltid Hemma

Så har en dag nått sitt slut fast det varit mycket program. Började dagen med ett besök på HVC. Så blev det ett besök på socialen och därifrån bar det av till apoteket.
Hann bara hem och laga lite mat så bar det av ut till sommarstugan. Jag tog röjsågen med så jag fick kapa ner fjolårets gamla vass längs stranden. Då det var klart så tog jag mig en simtur i fjärden. Vattnet var redan 20 grader. Sedan var det bara att skynda sig därifrån så jag skulle hinna till fotbollsträningen i Kvevlax. Hade inte tid att vara ända till slutet för att hinna till Vörå frikyrka där det var lite lugnare program. Nu är jag hemma igen och solen håller nu på och går ner bakom horisonten. 22.20 borde den vara helt bakom horisonten.

God natt!

Visst finns det lite sanning i uttrycket att allt har sin tid. Skriva har sin tid. Om man inte har något att skriva om så kan man väl åtminstone skriva det. Det här är en sådan där dag då jag inte har något att skriva om. Men för att ha något att skriva så kan jag väl nämna om vad jag gjort idag.

Jag började dagen med att klyva lite ved i vedlidret. Sedan rensade jag bort resterna från fjolåret i rabatten på husgaveln.

Fastän det är först på kvällen det kommer sol dit så har det ju redan börjat komma upp nytt grönt.

Det är med en viss känsla man arbetar i blomrabatterna. Jag har ju inte planterat några blommor själv utan alla blommor är ett minne efter min livskamrat.

Här är några tulpaner som just slagit ut.

Här är några blommor som redan blommat en tid.

Efter rensningen tog jag fram röjsågen och tog bort lite sly som kommit upp bakom stugan och längs vägdiket. Jag märkte nog att krafterna började ta slut så jag tog en paus och gick in och mätte blodtrycket. Det hade sjunkit till 86/56 så det var ju inte så underligt att jag började känna mig lite matt.

Efter att jag vilat och läst i en bok så klippte jag med gräsklipparen en stund.

Gräset har blivit så långt redan så man kan se skillnad på det som är klippt och oklippt.

För några dagar sedan klippte jag mig själv men det påverkade inte vikten i någon större grad.
I morse läste jag något på facebook som jag inte kunde låta bli att kommentera. Någon hade skrivit att han hoppades på att åldern och vikten skulle mötas. Jag kommenterade ”Mötas och skiljas är livets gång, skiljas och mötas är hoppets sång. Jag hoppas att jag får leva så länge så de möts igen”.

Tanken slog mig att det tar nog alltför länge tid att vänta på att åldern ensam skulle åstadkomma mötet. Därför började jag idag medvetet försöka få ner vikten en aning. Jämfört med i gårmorgon har vikten redan gått ner 3,5 kg. Jag måste väl försöka sakta på takten så inte mötet sker alltför fort.

Nu går jag in och fortsätter läsa boken jag håller på med.

God natt!

Man kunde väl inte börja pingstdagen på ett bättre sätt än att lyssna på en gospelkör. Nå det skulle i så fall varit att få sjunga med själv. Tyvärr har jag nog fallit för åldersstrecket för att sådana fantasier skulle kunna bli verklighet. Jag får drömma mig tillbaka till den tid jag själv sjöng med i en gospelkör med samma dirigent men då hette kören Oikumene.

Nå det är ju inte bara åldern som sätter käppar i hjulet utan också utrymmesbrist. Men det löste dirigenten så att vi fick sjunga med från bänkarna.

Fastän jag inte sjunger med i den här kören så känner jag en stor samhörighet med den. Många av sångarna är mina facebookvänner. Jag träffade också någon bloggvän där.

Nå då det är pingst så hör det väl till att vara i kyrkan. Jag hann efteråt också besöka två andra kyrkor. Alla kyrkor jag besökte hade helt olika stil men ett hade de gemensamt. I alla tre predikningarna blev pingsten omnämnt.

Själv hade jag också olika funktion vid alla tre tillfällen. Vid första tillfället sjöng jag med, vid andra så satt jag vid orgeln och vid tredje var jag upp i talarstolen.

Men allt har sin tid, nu blir det sängen.

Gonatt!

Jag trodde ju att jag hade avslutat skogsarbetet i går men i dag slog abstinensen till så jag kunde inte låta grannens gårdsträn vara ifred.

Då den värsta abstinensen lagt sig så gjorde jag det också. Tog en paus och gick in och läste i en bok. Grannen var ju fullt sysselsatt med jordfräsen så jag litar på att han inte hörde ljudet från motorsågen. Sedan han gått bort från trädgårdslandet så hämtade jag traktorn och tog mig över rådiket för att hämta veden.

Sedan jag plockat på veden var det bara att starta traktorn igen och ta sig tyst därifrån.

Jag är ganska övertygad att veden kom sig dit jag tänkt utan att någon såg det.

Jag har nu försökt tänka ut något annat bot mot abstinensbesvären. I kväll eldade jag bastun med förhoppningen att svettningen i bastun skulle ta bort behovet av att svettas i skogen. Skulle det hjälpa så skulle det vara en bättre lösning med tanke på grannsämjan.

Ordspråket säger ju att om man ger någon viss lillfingret så tar han hela handen. Visst har jag tidigare någon höstkväll i skymningen smugit mig över rådiket och gräftat upp ett potatiskok men jag hade aldrig kunnat tro att det skulle gå så långt att jag skulle ta motorsågen med och angripa gårdsträden.

Lite orolig är jag om de i morgon lyckas följa traktorspåren och ser vad jag har bakpå traktorn. Jag vågar ju inte plocka av veden förrän jag är helt säker på att jag inte blivit upptäckt. Det skulle ju bli dubbelt arbete om jag hamnar att plocka på det tillbaka.

Visst har vi nu en härlig årstid och det är väl inte så konstigt att tankarna går till psalmen ”Härlig är jorden, härlig är Guds himmel”.

Det här inlägget hade jag tänkt skriva i går men bloggen.fi tyckte något annat.

I går avslutade jag skogshuggningen med att städa upp efter mig.

Här är bildbevis på att jag städat bort det ris som lämnat ute på ängen.

Mina tankar gick 28 år tillbaka i tiden. Den vintern var jag arbetslös och hade förmånen att få arbeta med min pappa i skogen. Dagen efter att vi avslutat skogsarbetet dog han på kökssoffan under tiden han väntade på att kaffet skulle bli färdigt. Det här året uppnår jag samma ålder som han hade vid sin död. Om jag går i min fars fotspår så kanske det är min tur i dag. Oberoende hur det blir så borde vi vara tacksam för varje ny dag vi får.

Jag har i dag på förmiddagen tittat på gamla diabilder från den tiden. Trots att den ljusa tiden nu gör det svårt att ta bilder från diaskärmen så försökte jag ändå.

Så här såg det då ut utanför mitt barndomshem som inte längre finns kvar. Det enda som finns kvar är yxan som jag fortfarande använder. Eftersom grannen har flaggan i topp så måste bilden vara tagen på morsdag.

Virket som skulle säljas hade vi lagrat upp på ett annat ställe invid riksvägen.

Nu är virkesupplaget borta och även skogsarbetaren som finns på bilden. Det enda som är kvar av honom är en gammal gråhårig gubbe som livet farit hårt fram med. Under de tjugoåtta år som gått har han minsann fått uppleva att livet inte bara är en dans på rosor.
Men han har också fått uppleva att även i dödsskuggans dal så har han aldrig behövt gå ensam. Han kan med hela sitt hjärta stämma in i sången.

Tidevarv kommer,
tidevarv försvinner,
släkten följer släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

Så är det torsdag igen då det finns möjlighet att bli bjuden på kaffe och uppleva lite gemenskap. Men först blir det en stund i skogen så att traktorn och motorsågen också får uppleva lite gemenskap.

Samaria group i samarbete med församlingarna i Vörå ordnar Dagcenter alla torsdagar under våren och förhoppningsvis startar de på hösten igen. Enligt annonseringen så blir det sommaruppehåll efter den 20.6.

På förmiddagarna ordnas Dagcenter i Oravais i Ungdomens hus Amigo kl 9.30-11.30.
På eftermiddagarna är det i Vörå frikyrka kl 13-15.

Om inte traktorn och motorsågen får övertalat mig att göra något annat så tänker jag fara till Vörå frikyrka i dag. Som jag tidigare nämnt så kokar jag inte kaffe här hemma om jag inte får något besök. För mig är kaffe en sällskapsdryck som inte skall missbrukas i andra sammanhang.

Om vi skulle överraska arrangörerna och ordna bloggträff där i dag. Bara det att vi är bloggare avslöjar väl att vi känner ett visst behov av gemenskap.

Vi ses!

I dag har jag växlat över från motorsågen till gräsklipparen. Nå det är nog bara tillfälligt för jag har nog åtminstone en dags arbete i skogen ännu innan jag tar sommarlov.
Det bästa med skogsarbetet den här tiden på året är ju att man inte behöver arbeta för att hålla sig varm. Ännu i dag behövde man inte heller arbeta för att hålla myggen på avstånd.

Trots att jag inte behövde arbeta för värmen så hann jag ändå få hem tre lass i dag. Sista lasset syns här på bilden. Efteråt tog jag ut gräsklipparen och lyckades också få den att starta. Klippte några varv framför trappan.

Mellan lassen så hann jag också per telefon gratulera ett av barnbarnen som har namnsdag i dag. Efter skogsarbetet tog jag mig tid att i sängläge läsa en stund i en bok jag nyligen fått som gåva.

Visst borde man vara ännu tacksammare över gåvan att få ha goda vänner.

Här på bloggen verkar det som vi aldrig skulle vara nöjda. En ganska lång tid rasade här ett ordkrig som de flesta tyckte förstörde stämningen på hela bloggen. Nu då den striden tystnade för två månader sedan tycker vi att det blivit så dött på bloggen. Visst kan det kännas så ibland så jag beslöt göra en forskning hur läget egentligen är här på bloggen.

Jag kom till följande:
Herbert har många arbetsplatser, arbete bakom varje knut.
Greta har sökt sig ut på en naturstig.
Runeparo har väl flyttat till en ljusare bostad för att bättre kunna njuta av de ljusa sommarnätterna.
Elovena tapetserar lika ofta som vi andra byter kanal på TV.
Scriptrix mediterar över olika sorts bananer.
Lma7 har fått ompröva sin ålder och har nu börjat räkna sig bland oss yngre bloggare.
Liv hjälper till så det skall bli livat i holken.
Yvonne meddelar att hon lever men det visste jag från förut. Då jag mött henne med bil har ju både hon och hunden sett levande ut.
Centerfamiljen är inte så aktiv men tänker hålla ut tills döden skiljer oss åt.
Vandravidare verkar att ha vandrat vidare men vi kan ju alltid hoppas.
Mumsen verkar vässa sina klor.
Kicki väntar på krankan.
Själv har jag också varit ut på naturstig i dag i sällskap med traktorn och motorsågen.

Nu önskar jag alla bloggare en trevlig kväll!

Telefonen ringde just och jag hörde rösten av en vänlig dam som ville ställa några frågor. Nå det kom inte som någon överraskning. Hon ringde redan i går och frågade när det passar att hon ringer upp.

Utöver många andra frågor så var väl kärnfrågan om jag var nöjd med mitt liv och mina relationer. Alternativen var från mycket nöjd till mycket missnöjd. I mitten fanns alternativet varken eller. Tyvärr fanns inte alternativet både och. Denna fråga var ett typiskt exempel på att statistik ljuger. Oberoende av vad jag skulle ha svarat så skulle det ha blivit fel. Jag har ju många goda relationer men också alltför många relationer av motsatsen. Är det då inte att ljuga att påstå att jag har varken eller fastän medeltalet skulle ge det svaret.

Som en motvikt till belysningen av ensamhet frågade hon om jag deltar i någon församlings verksamhet eller i någon kör. På den frågan var det ju lite lättare att svara då jag aktivt deltar i tre församlingars verksamhet och sjunger med i fyra körer.

En fråga som hon inte ställde men som jag ställer mig själv är hur min relation till bloggen.fi är. Kanske den är likadan som i det verkliga livet. Kanske finns det fortfarande någon man har en god relation till och fortfarande är man väl blockerad av vissa andra bloggare. Statistiskt heter det väl då ”varken eller”.

Önskar ändå alla bloggare en fin dag!

I kväll blev jag arbetslös igen. Har nu en veckas tid fått ha ett korttidsvikariat som hästskötare. Visst är det lite ovant att umgås med hästar. De är inte så lätt att förstå sig på. De har ju den ovanan att de visar vad de tycker om en utan att försöka hålla upp någon falsk fasad.

Så här nöjd såg den första hästen ut då den förstod att jag tog in den för sista gången. Nå de två andra var nog också lika nöjda. Men mest nöjd av alla var väl jag som efter en veckas bortavaro igen får sova i egen säng.