Det är nu jag så småningom börjar panikera.

För mycket press och för mycket människor som är medvetna om saken.

Inte nu, inte nu. Helvete.

Har funderat en hel del kring att vara singel, vara attraherad av någon och inte vara det och allt däremellan. Dessutom på stora val man gör, kommer att göra och ifall man gör dem helt frivilligt.

Jag har då alltså varit singel i över två år. Har inte haft något desto vidare att göra med det motsatta könet under dessa två år. Om jag blivit intresserad av någon – tadaa! de har flickvän. Det är en moralisk fråga för mig och därmed håller jag hellre mig borta från dessa personer. Eller håller det hela på en vänskapsnivå.

För tillfället finns det inte någon person som får mitt hjärta att hoppa över ett slag då denna någon möter min blick. Det är dödstyst. Dött dött dött, inte ens på en utbildningskryssning med över 200 personer fanns det något. Förutom dendär norska föreläsaren som studerar juridik i Oslo, men nääh. Hann bara skåla med honom, såg inte desto mer av honom sedan.

Sedan förstår jag inte heller detdär med att det nästan verkar vara en självklarhet att man som både tutor och tutoransvarig samt ergostuderande skall vara vädligt social. Jag är inte det. Hittills har jag inte haft några problem med det.

Samtidigt som jag vet vad exakt jag skall göra och inte göra, är jag mer och mer osäker på hela framtiden. Vad lever jag för, sådär egentligen? Vad är min roll i denhär verkligheten?

Jag skrev ju tidigare om denna mystiska kille som allmänt kollar på mig och ofta. Jag började tänka på saken under en kväll, kom på att jag skall kolla dendär ena killen som min kompis är vän med på facebook.

Sagt och gjort. Killens ansikte stämmer in på honom. Jag har till och med skakat hand med honom någongång i maj i Majstranden under en grillkväll. Såklart. Det är sällan min hjärna glömmer bort en så pass snygg kille. Senare fick jag veta att han har flickvän, eller åtminstone då i maj. Nuläget är okänt.

Den mystiska killen, som inte längre är så mystisk för min del, kollar väl på mig för att han inte minns vart han träffat mig förr och vem jag sade mig vara samt vilken person vi hade som gemensam bekant. Dock finns det ju alltid den chansen att han ÄR intresserad. Detta påstående kan jag trots allt inte bevisa vara sant eller falskt.

Jag saknar rutiner. Jag är glad för att åka till Helsingfors snart. Allt blir bara så normalt och rutinerat och mig igen.

Jag är hemma i Vasa, jag har tråkigt.

Jag går omkring med en tröja med en halvnaken kvinna på. Dock står det både Kent och Röd på den. Resten kan ni räkna ut. Konstigt nog upplever jag inte den som en bild som skulle objektifera kvinnan. Ärligt sagt kunde jag också posera naken åt Kent.

Min yngre bror ser ut som Lassi Valtonen, som jag de facto sitter och lyssnar på för tillfället. Tacka vet man Spotify.

Jag trodde jag tyckte om en viss kille, men fy fan då han kramade mig alldeles för länge. Trodde jag skulle dö! Urk, jag ville bara riva mig loss ur hans grepp och buffa till honom. Då kändes det mer som om ”hur har han rätt att hålla om mig, trots allt han egentligen redan gjort vid dethär laget?” Allt han gjort som åstadkommer trusting issues hos mig mot honom. Huj, tror det var en wake-up call för mig.

Jag överkonsumerar kaffe. Dessutom äter jag en massa choko, fast det egentligen inte ens smakar gott.

Jag ser framemot nästa år, iaf blir det ett bra TV-år.

Det finns en kille, jag vet varken vad han heter eller vad han studerar. Men han tittar, tittar väldigt mycket och ofta, på mig. Låt honom titta, är han intresserad kan han gärna få komma och tala med mig. Jag bits inte trots att jag är finlandssvensk, feminist och vegetarian.

Amen & Pavlovs hundar.

Kära Bullen,

du hittade mig. Nu har du något roligt och nytt att läsa igen.

Have fun!

Har som sagt börjat med soffpotatisens träningsprogram idag. Dagens ”uppgift” var att gå 5 minuter och sedan springa 2 minuter. Vända om och utföra samma sak på vägen hem.

Som tur var tog det 5 minuter till ett ställe där jag kunde lugnt springa ensam utan att det fanns en massa andra människor omkring. Tycker nämligen inte om att träna ”inför” andra människor.

Jag gjorde lite annorlunda än vad det sades, jag gick, sprang och gick en liten stund (inte 5 min.) och sprang samma sträcka på nytt. Sedan gick jag hem (vilket tog 5 min.). Huj, den andra gången jag sprang måste jag riktigt tvinga mig själv till att springa. Men det var värt det, om jag inte tvingar mig själv kan jag inte klara av dethär.

Enligt programmet borde jag kunna springa 10 km. om 11 veckor. Jag vill uppnå det målet! I’m ready to do this!

Det är en hel del på gång just nu. Både sådär aktivitetsmässigt som emotionellt. Det är den emotionella sidan jag hatar.

Jag hatar hela dethär, hela grejen. Då man bryr sig om någon, lite mer än vanligt, och det verkar som om den personen inte fattar det eller helt enkelt inte tar notis över saken. Helvete!

Vad skall man riktigt göra då man gett personen en, två, tre chanser redan, men inget verkar hända, bollen ligger vid den personen fortfarande. Inget kast tillbaka, bara ett enda jävla stillastående.

Dethär är en av orsakerna varför jag hållit mig borta, för att jag inte vill att den emotionella sidan av mig skall fucka upp hela det jag har nu. För tillfället känns det som om det bara lönar sig att lämna hela saken, stänga dörren och gå vidare. Jag har försökt, men det verkar inte ha gått fram.

Har hittat ett träningsprogram som jag skall försöka med. Tack, Tititu för tipset! Möjligtvis kan jag börja uppdatera hur det går och därmed uppdatera min relativt dammiga blogg mer.

Det finns mycket i mitt liv som är bra också; musiken, skolan, tutoreringen, mat, nya människor jag träffat… Jag tycker om det jag har för tillfället.

Hurts-Affair

Jag kan inte bestämma mig ifall jag skall ha den kalendern jag redan köpt eller köpa en ny av samma serie som förra året. Jag vet inte om den nuvarande är det jag söker helt enkelt. I och för sig skulle det vara dumt att köpa en ny, då jag redan har en kalender som borde duga. Allt som krävs är att jag blir van med den jag har nu.

Det  jag gjort under sommaren är att jobba. Nu har jag sk. sommarlov innan allt med skolan börjar. Jag har inte gjort så hemskt mycket annat under sommaren, men å andra sidan, kan jag klaga på det? Jag har trots allt fått hyran betald i tre månader och kunna köpa allt det jag har velat (ex. telefon, kläder, skor…) och dessutom kunnat äta vad jag har velat. Överlag vet jag inte vad annat jag skulle ha kunnat göra under sommaren. Visst, resa. Men det behöver man pengar till, vilket jag som studerande inte har överflödigt av.

Jag har spenderat närmare tre månader hemma, umgåtts med min familj och andra släktingar. Jag har träffat väldigt få kompisar, väldigt lite. Nästa gång jag kommer hem igen är kanske först till julen.

Nu är jag i Helsingfors igen och känner att det är svårt att hitta på något att göra, fast jag har sommarlov. Jag fördriver min tid med lite vad som dyker upp. Men det är väl så det skall vara, eller?

Jag längtar tillbaka till Helsingfors.

Jag har en katt som väger närmare 7 kilo. Han är min bebis.

Jag vill ha kaffe, fast jag inte borde dricka mer än en kopp per dag.

Min hjärna behöver sommarlov. Har inte haft någon som helst ledighet och jag börjar vara trött. Skola -> praktik -> jobb -> en vecka ledigt start 12.8 -> introdagar och tutoruppgifter 25-26.8 -> läsåret 2011-2012 börjar.

Hur har jag orkat?!

Jag behöver en man, fast jag tröttnar så lätt. Kanske jag bara inte har funnit honom ännu som jag inte tröttnar på.

Jag borde borsta katten, han hårar oranget hår.

Jag är trött, stigit upp klockan 5:10 idag. Nu skall jag läsa.

Det har varit en allmänt tråkig dag för mig idag. Jag har inte gjort något idag, förutom tvättat några lass byke. Det var meningen att jag och en kompis skulle ta en kaffe någonstans inne i stan, men det blev inte av. Är jag helt ärlig, förvånar det mig inte alls.

I princip kunde jag läsa Siri Hustvedts nya bok Kesä ilman miehiä som jag lånade från bibban för någon vecka sedan. Nu har jag dock en lillasyster här som konstant frågar om jag vågar åka i den o den o den nöjespark-attraktionen i Särkänniemi eller Borgbacken. Skall försöka driva en timme tills jag skall hämta kläderna från torkrummet nere i källaren.

Imorgon är det Katthusets 15-års dag, så jag tänkte ta ett varv dit. Kom ni också! De gör ett värdefullt arbete, vilket alla människor tyvärr inte förstår.

Men ja, nu skall jag fortsätta äta choklad och föröska hitta på något lite mer vettigt att göra.

Dagens låt: Adele-Set Fire to the Rain

Bilden: min äldre katt och min brors katt trängs vid fönstret