adina

Har det varit i dag minsann…

Så vackert att det nästan varit en skam att sitta inomhus! Men om man inte klarar annat får man sitta inne!

Men ett vill jag säga gott folk, ni som kan ska absolut vara ute så mycket som möjligt när det är så vackert som i dag…

Det kan komma en dag när ni gläds över tanken på att ni var ute och rörde på er medan ni kunde. Jag har många såna minnen…

I dag var vi på besök till ett par där jag påmindes om damens gamle far som är borta sen många år. Jag fick en gång vara ute på en fiskefärd med honom en tidig morgon.

Ett vackert minne jag gläds över i dag…

Min önskan är att vi ska ta vara på tiden medan vi har den…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Lyckades jag få tillbaka…

Visserligen fick de en extra nolla på resan men de kan nu användas av alla igen!

Så jag hoppas de blir använda…

I går var det Runebergsdagen. Dottern min bakade tårtor. Mycket goda. Hon hade lärt sig i skolan. Ska även baka i dag för att ta med när vi ska besöka goda vänner i kväll…

Undrar vem hon ärvt sitt bakningsintresse från???

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Dem har jag just lyckats gömma…

Jag vill ju att de ska synas!!!

Varför blev detta så svårt???

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Ibland tror jag att jag är lite dum…

Kanske dummare än andra?

Jag vill ju så gärna lära mig hur jag ska göra här på bloggen. Jag vill lära mig hur jag kopierar utmärkelsen jag fått och går vidare med den.

Jag vill lära mig hur jag får in antalet besökare på min blogg…

Men ingenting av detta tycks vara möjligt för mig…

Så ibland tror jag att jag är lite dummare än andra. Jag begriper inte hur jag ska göra för att lära mig detta! Jag känner mig som en ”stockpino”…

Jag får nog vänta på min 16-årige datahjälp…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Fick jag…

TACK!!!

Den värmer. Men hur jag nu ska göra med den vet jag inte riktigt. Har lite svårt för allt det nya. Så hur går jag vidare?

För gammal för det här kanske…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

En del är ju så otroligt givmilda…

De vill helst dela med sig av livets goda till alla andra. Vill inte att någon ska behöva sakna någonting. Jag är gift med en sådan så jag tror mig veta. Och en dålig egenskap är det ju inte. Tvärtom…

Men ibland så kanske vi inte alltid kan dela med oss. Vi kanske inte har de resurserna. Ändå så tror jag vi gör det genom att bara vara. Vi får då dela med oss av vår erfarenhet av livet. Av den varan har vi en hel del när vi börjar tänka efter. Alla har en erfarenhet att dela med sig av. Alla har vi något att ge vidare! Vi får dela vårt liv med andra…

Jag fyller 50 år detta år. Känner ibland att jag börjar bli gammal. Men när vi diskuterade det här hemma säger min fantastiske son: ”Du är inte gammal mamma. 50 år är inte att vara gammal. Då är man ju erfaren!!!”

Och det är just den erfarenheten jag inte vill glömma utan försöka dela med mig av…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Heter en bok jag fick i present av min bästa vän och livskamrat en dag…

En present bara så där annars!

Det är roligt med presenter. Roligt när de överraskar oss. Speciellt roligt när ämnet berör det som även berör mitt liv.

Brödglädje…

En bok med recept, ideér, tänkvärda ord och funderingar. En bok som verkligen passar mig! Så nu är det bara att skrida till verket. I dag blir det

”Pastor Grahams tekakor” innehållande det som rubriken förespråkar.

”Jag har halm och foder till åsnorna, Herre, och bröd och vin åt mig och min kvinna och min tjänare. Vi har själva allt vi behöver!” (Den som har bröd klarar sig alltid – Domarboken 19:19)

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Har det blivit i dag trots kylan…

Jag åkte backhoppning via TV apparaten. Tryggt och bra kändes det som. Andra var ute i spåret på riktigt.

På nåt sätt håller jag mig helst till det trygga och invanda. Trots att jag ser att ingenting är omöjligt och allt går om man bara vill.

Håller på och läser en omvälvande, fantastisk, inspirerande bok. Skriven av Mikael Andersson, född utan både armar och ben…

”Armlös, benlös men inte hopplös”

En bok jag varmt rekommenderar…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Fortfarande kallt här ute på prärien…

- 25 ° i dag….

• 
• 
• 
• 
• 
• 

- 20 °  kallt och stormar gör det…

Kan det bli värre än så? Säkert…

Vi har ju mat för dagen. Kläder på kroppen. Får elda i spisen. Jag får åka med grannens skjuts till frisören och lyxa mig. Barnen är i skolan. Mannen på jobbet. Föräldrarna i livet osv…

Bättre kan jag inte få det…

På Haiti går 50.000 barn och söker efter allt detta…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

över denna nya finess…

Kan inte hjälpa det men jag klarar mig inte utan hjälp för att kunna vara här på bloggen. Allt blev plötsligt så svårt. Tur att mannen är sjukskriven så hjälpen finns nära till hands…

Jag blir så irriterad men ska försöka igen…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

är det i dag…

Fast solen lyser visst bakom molnen! Så bukar det ju sägas och jag vill visst tro det. Annat kan jag ju inte göra. Tro på morgondagen och framtiden är det viktigaste vi kan göra. Annars orkar vi inte. Det har jag fått lära mig…

Mannen är lite piggare nu på fm. Sen får vi se igen. Det är smärtsamt att se den man älskar ha så ont! Känns bara för mycket ibland…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Har vi firat nu…

Det skedde i lugnets tecken. Visserligen är smärtorna från mannens diskbrock fortfarande envisa men de tycks lätta lite. Han har hoppet säger han…

Dottern och jag var på missionsbasar i lördags. Det var äkta julstämning! Riktigt roligt faktiskt. Jag köpte hem en jullimpa (!!!) och en lingonsyltburk. Vi fick aldrig plockat några lingon i höstas och jullimporna är ännu obakade här hos oss.  Men den köpta var mycket god. Ångrar att jag inte köpte flera!

Så går livet vidare. Dag för dag. Snart är det jul…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

är det redan…

Och det regnar!

Allt känns grått och trist och inte alls förväntan som det borde vara  denna tid. Jag har ont!

Ont i hela kroppen. Känner mig som en ung kvinna i en mycket gammal kropp.

Men jag ska inte klaga. Det finns de som har det värre.

Jag har mat på bordet, kläder på kroppen, en familj som älskar mig och allt vad jag behöver och lite mer därtill!

Alltså lever jag i advent – förväntan…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

En dörrkrans dottern gjort…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Är det äntligen ute…

Men inte här inne. Elden sprakar i vedspisen och det känns varmt och gott. Krämporna finns kvar även i dag. Men en ny trosvisshet om att det ljusa trots allt ska segra finns. Ljuset är starkare än mörkret. Dessutom ska en god vän komma på besök. Ett litet besök betyder så mycket…

Så mycket att jag bakar grahamssemlor nu. Det känns bra!

Jag tänker inte låta mörkret ta mig! Inte den här gången heller. Envisheten och hoppet om ljusare tider ska få segra…

Frosten hålls på utsidan…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Bakade jag i går…

smält 50 gram margarin

6 dl ljummet vatten

1/2 bit jäst (25 gram)

1 msk honung

3 dl grahamsmjöl

1 tsk salt

2 dl havregryn

vetemjöl tills degen inte klibbar längre

Låt degen jäsa 1/2 timme ca. Sen bakas semlorna ut och sätts på plåt. Den sätter jag ovanpå el-spisen medan ugnen värms till 225°.

Då ugnen är varm gräddas semlorna i 15 minuter ungefär.

Lycka till!

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Så var då julklappsköpen avklarade…

Vi har lovat varandra en så klappfri jul som möjligt i år. Bara något litet åt var och en.

Det viktigaste är gemenskapen…

Och maten, upplyste sonen oss om…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Har jag äntligen lärt mig att lägga in…

Om du saknas får du förlåta. Det är så svårt det här. Jag vill ju egentligen vara vän med alla. Vill inte bara sätta ut ett namn. Men för att göra det enklare för mig själv har jag satt in några som jag läser dagligen. Andra läser jag också…

Men hur ska jag göra för att sätta in blogspot – vänner??? Det är ännu en gåta för mig…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Leonards röst ekar i huset…

Mannen kom in och undrade om det stämmer det han läst att kvinnor lär ska tycka att hans röst är sexig.

”Nå nä..” sa jag först. Men måste erkänna att så nog är fallet…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Bakar jag nu…

Eller, de är redan färdigbakade och väntar nu på gräddningen. Ska jäsa ordentligt först.

Eftersom jag har en lång ensam dag i dag blir det bakning som gäller. Kanske inte så dumt. Men ibland känner jag mig så less på att jag inte klarar så mycket annat än att sitta och diska och baka…

Jag är visserligen bra på det men ändå…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Kom det igen i dag med dagstidningen..

Inte illa alls.

Alltid nåt intressant att lära. Och jag har förstått att denna tidning riktar sig till de yngre. Men då kommer min fråga: Vad är det vi vill lära våra yngre vänner?

Dagens artiklar handlade om en präst som gjort könsbyte. Sen en om hur viktigt det är att kunna ragga upp ett engångsligg på krogen om man nu inte hittar någon bättre.

Sen en artikel om hur vi ska lära oss att dricka konjak…

Jag bara undrar jag…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Ska jag till i dag…

Ska bli julfin i håret!

Det är trevligt med förändringar och det brukar det ju bli vid frissa-besöket. Då känner man sig glad och nöjd igen en tid…

Sen säger folk till mig att ”du ser ju så pigg och frisk ut – precis som om du inte har nåt fel!”

Om de bara visste…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Efter dagens frissa besök…

Det gör alltid så gott åt själen att få förändra sig lite. Och när själen mår bra mår kroppen också bra! Märkligt…

Fast inte egentligen.

Det är ju bara så att kroppen och själen hör ihop. Beroende av varandra.  Och när en del lider så lider den andre och tvärtom…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Har jag just gjort…

Åkte och veckoslutshandlade tillsammans med vår snälla granne.

Dessutom bjöd butiken på julkaffe i dag. Inte illa alls. Och kaffet fick vi avnjuta till skönsjungande barn från dagiset på andra sidan vägen. Mycket trevligt alltihop…

Det betyder så mycket bara det att få komma sig till butiken och handla inför helgen!

Dessutom kunde jag ju för en gångs skull avhjälpa mannen lite. Han har så mycket ändå att göra här i hemmets vrå…

Det lackar mot jul…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Kan man ha på många olika sätt…

En gång fick jag frågan vem som har det värst. Den frågan kan nog inte besvaras…

Det beror så på hur man ser på sin situation. Vi upplever alla vår situation så olika. Det går inte att jämföra!

Jag tror inte man kan säga vem som har det värst.

För en del är det problemet att inte längre kunna gå som är det svåra. Det kämpar jag med och kommer nog aldrig att helt kunna acceptera…

För andra kan sus i öronen vara ett mycket svårt handikapp. Och det är ett minst lika stort problem för den som har det!

Alla har vi våra problem att kämpa med och det får vi fortsätta göra. Annat kan vi inte. Det är bara att ta emot livet som det kommer till oss.

Det viktiga för mig är dock att inte ge upp. Att leva det liv som getts till mig. Leva det så gott jag kan. Det tycker jag att jag är värd…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Har sonen just varit på…

Fick besked om att allt gått bra. Hoppas även på ett gott slutresultat av hans undersökningar.

Det är ju så att jag själv står ut med en hel del krämpor och problem. Jag kan acceptera att jag har dem, men …

… ingenting ska drabba mina barn!! Så är det bara.

De barn som jag fött till denna jord vill jag beskydda så långt det går. Jag vill bevara dem från allt ont. Vill inte att de ska råka ut för sjukdomar och olyckor. Vill att det ska gå bra för dem i livet…

Ändå vet jag ju att de själva måste genomleva sitt liv…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

sänder vi inte i år heller…

Inte för att vi inte önskar våra vänner en trevlig julhögtid. Men det får vara bra som det är ändå…

Ingen onödig stress pga julkort alltså!

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Är mycket här i livet…

Just nu kämpar jag med tankarna på varför en del måste drabbas så medan andra tycks få gå genom livet nästan oskadda. Det känns så orättvist…

Varför det är som det är har jag inte ödslat desto mera funderingar på. Jag har heller aldrig försökt hitta en syndabock. Har ingen orsak att skylla på varken Gud eller Djävul. Folk säger att de inte tror på Gud men nog skyller de på Honom när något händer. Det är också orättvist!

Jag kan inte skylla på något eller Någon. Livet är som det är ändå…

Men att livet är orättvist kan jag inte komma ifrån. Det borde nog stavas med stora bokstäver  ORÄTTVIST…

En klok då 6-årig dotter sa en gång:

”Livet är nog orättvist mamma, men man måste leva det!”

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Är det…

- 23° visade det här. Och då har grannen alltid 6° kallare så då förstår jag att det är kallt!

Men den som sitter vid vedspisen och värmer sig kan även få värme i själen. Skönt det…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

När det måste…

Så brukar jag tänka.

Många gånger känns livet som att jag helst av allt skulle vilja ge upp det. Men så kommer de där små stunderna när allt blir så meningsfullt igen! Stunderna när kroppens vedermödor känns oviktiga och allt annat känns viktigt. Just nu har jag en sån stund…

Det viktiga i livet är inte just nu att få vara som ”alla andra”. (Det betyder alla ni som kan gå!) Det viktiga är att jag får känna mig viktig som den person jag är, här och nu…

Jag sörjer över att jag inte kan gå. Att jag är missunnad det lilla enkla som de flesta av er har. Men samtidigt har jag så mycket annat som jag får glädjas över. Det vill jag lära mig mera av…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Är vänner som förstår…

När vi själva inte förstår det som händer. När livet går emot oss. När ingenting blir som vi tänkt oss. När andra inte förstår vad vi menar. När ordet FÖRLÅT inte räcker till…

Då känns det svårt.

Men jag brukar tänka att om jag står för den jag är. Om jag ber om förlåtelse för mina felsteg. Om jag gör så gör så gott jag kan. Då måste jag ju vara fri att sträcka på ryggen och kämpa vidare…

Så kära vänner:

Ni som kämpar i dag. Ni som inte förstår varför det blev som det blev. Ni som vill vidare i livet.

Minns att ni är viktiga och värdefulla i Hans ögon som skapat er! Minns att det egentligen är för Hans skull vi än en gång får ta emot en jul…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Brukar det bli för mig på söndagar…

Så också i dag.

En lite annorlunda sådan. Ingen predikan. Sång, musik och bibelläsning. Det kändes bra…

För mig är gudstjänst inte alltid att ta emot en massa ord och undervisning. Det räcker oftast med att bara få vara. Sätta sig ned och lyssna in stillheten. Utan ord.

Ord har vi för många av i vår värld. De behövs inte alltid. Orden känns oftast onödiga. Det har sagts allt för många redan…

För mig räcker det med att sitta ner. Andas in atmosfären och säga: Här är jag…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Önskar jag er alla!

Själv kommer jag att fira en lugn och skön jul i hemmets vrå. Bättre kan det inte bli…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

lyssnar jag till just nu…

Det är som vanligt sonen som spelar. Denna gång på sin nytillverkade gitarr som han själv gjort i skolan!!

Otroligt vad de unga kan…

Det där skulle inte jag klarat av…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

När vi önskar alla …

… ALLT GOTT OCH EN UNDERBAR DAG!!!

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Är det i dag…

En dag när vi i vår familj bara är. Underbart skönt! ”Vi ska int göra annat än spela gitarr!” säger sonen i huset. Och han spelar…

Vi  har just ätit plommonkräm med vispgrädde. Mycket gott och välbehövligt för magen i dag. Julmaten sätter sina spår. Men god är den…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Lycklig blev jag…

Mannen kom in och skulle lägga sig i soffan i TV rummet där jag satt. Han funderade på vilken väg han skulle lägga sig. Vänd mot TVn eller mot mig…

Efter mycken fundering kom han fram till att han skulle göra klokaste valet genom att vända sig mot mig!!!

Tänk vilken seger…

Och dessutom lärde vi båda oss senare hur vi får in svaren på kommentarerna på rätt ställe.

Även det en seger…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Blev det här…

Visserligen är det jullov men jag tycker ändå inte att man ska sova bort dagen. Nätter är till för att sovas på…

Men nu var det så för min del att jag för en gångs skull sovit hela natten utan kramper och ryckningar i benen. Och när jag en gång somnat så sov jag tydligen väldigt bra…

”Jag ville inte väcka dig när du sov så sött…” sa han jag är gift med innan han åkte till jobbet. Och visst, det VAR skönt och sött…

Men nu är vi i gång igen, de unga och jag! I dag finns det snöskottning och skidåkning på deras program. Det senare är frivilligt och det förstnämnda är mindre frivilligt…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Önskar jag er alla vänner…

… så här på årets sista dag. Ett riktigt Gott och Spännande Nytt År!!!

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Var gång ett år har gått till ända

det gamla året har tagit slut

Då undrar jag vad som ska hända

och hur det nya året kommer att se ut

————————————————

Ett gott nytt år i alla land

Ett gott nytt år

i Jesu namn

Jag tror och hoppas och förstår

att ett år med Jesus

blir ett gott nytt år

———————————————–

Ännu ett år när barn ska födas

till denna värld där så många dör

Låt oss förhindra att någon dödas

visa kärlek och kämpa för

Ett gott nytt år…

Sång av Ingemar Olsson

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Börjar med hemska nyheter…

Dödsskjutningar, slagsmål, fyllebråk m.m.

Och vad kan vi göra? Inget annat än ta del av nyheterna. Oja oss åt dem en stund och sen går vi vidare med vår vardag igen…

Vi var som familj bjudna på afghansk middag i lördags. Intressant och mycket gott!

Men nog blir jag att fundera över dessa människor som inte tycks få ha en plats någonstans!

Tänk att vara tvungen att lämna hus och hem. Familj och släktingar. Leva på det som ryms i några kappsäckar. Lära sig ett nytt språk, en ny kultur…

Ja, vara tvungen att lära sig allt från början!!

Och dessutom inte vara säker på om de får stanna här. Inte veta något om framtiden. Inte få arbete och inte känna sig delaktiga i våra liv. Vilket öde! Tänk om det skulle handla om oss…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Så heter ju ett TV program…

Men jag tänker på att äntligen har vi fått återgå till vardagen och får vara hemma i lugn och ro! Inte för att jag inte skulle tycka om att ha de mina hos mig. Det trivs jag verkligen med. Men livet är ju ordnat så att vi behöver rutiner och det vardagliga. Vi behöver det verkligen…

Åtminstone jag…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Till mina vardagsrutiner hör att baka…

Eftersom det är tisdag i dag så blir det att baka vårt dagliga bröd. Det har jag märkt att jag gör var annan tisdag. Brödet som blir ett rågblandbröd är på jäsning nu…

Annars blandar jag med semlor, batonger och ljusa bondlimpor. Och jullimpor vid den årstiden. Allt bröd bakar jag själv. Dels för att jag tycker det är roligt. Dels för att det är en av de få saker jag kan göra när jag sitter…

Förra året blev det 277 rågblandbröd…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Huadå…

Termometern visade sig nere på – 30° när de unga ställde sig att vänta på skolbussen. Då är det kallt!

Svårt att förstå att vi om bara 3 mån börjar plantera och så i växthuset…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Fruktansvärda händelser vi får ta del av…

Det är ju så att alltid där det finns en liten liktänkande grupp som lever ett slutet liv. Mer eller mindre avskärmat från omvärlden. Där friheten att tänka själv ifrågasätts. Där den ene ska forma sig efter den andre. Där blir det lätt fel. Där spårar det lätt ur och är svårt att reda upp efteråt.

Det är hemskt!

Men att det kan bli SÅ fel…?…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Är det i dag…

- 33° hade vi i natt!  Nu är det kallt!!!

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Fåglarna kvittrar och…

Det är ju hur vackert som helst nu!  Och bara -17 ° har vi i dag…

Snart börjar det väl droppa vatten ner från taken…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Är det ute och inne…

Far och barn åkte ut i skidspåret. Passar på när temperaturen tillåter det och solen skiner så glatt…

Jag föredrar skidåkningen som visas på TVn…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Möter oss i dagens tidning…

Man hatar en lärare på fb.  Man hatar en religiös folkgrupp. Man hatar varandra inom politiken….

Vart är vi på väg med allt vårt hat???

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Kan inte låta bli att undra över allt detta som händer…

Det händer ju inte i USA eller på nåt annat ställe på jorden. Utan här hos oss. I vårt lilla skyddade samhälle. Tror vi…

Vart är vi på väg? Vad lär vi ut till våra barn?

För vi kan inte skylla på andra. Vi måste ta till oss och fråga oss själva! Vad är det vi vill förmedla vidare?

Jag bara undrar…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Måste vi alltid…

Oberoende av vad som händer omkring oss så kan vi inte stanna upp och sluta leva. Vi måste vidare!

Just nu har jag dagar när jag känner sorg. Sorg för att livet blev som det blev. Sorg för att det inte finns några mediciner som hjälper mig. Sorg för att jag måste acceptera att jag blir allt sämre…

Ändå vet jag ju att jag har det bra. Inte mycket jag önskar egentligen. Men just nu måste jag få sörja över det som jag aldrig kan få…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Till sorg för många…

Längtar jag till våren. Ännu känns det långt dit…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

I snö är inte så lätt att använda…

Det är tungt, vått och kallt att försöka sig på att framföra en rullstol i snön. Hur bra skottade trottoarerna än är. Ensam är det svårt att ta sig fram…

Dessutom förfryser man lätt sina ädlaste delar där. Åtminstone jag gör det. Nu senast resulterade det i två antibiotikakurer. Äntligen tycks de ha gjort sin verkan…

Alltså är det allra bästa och tryggaste att hålla sig inom hemmets väggar…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Lyckades sätta in den lokala väderleksprognosen!

Känner mig både stolt och glad för det. Tänka sig att jag lyckades med det!!! Än är undrens tid ej förbi…

Stolt berättade jag om min lyckade bragd för familjen. Helt onödigt enligt sonen…

Vädret har du ju när du ser ut genom fönstret, anser han…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Är jag som vanligt…

Det låter ju tråkigt och sentimentalt men är det egentligen inte!

Nu har jag tid att drömma och fantisera. Ingen stör mig. Inget oroar. Jag får göra precis vad jag vill.

Kan man ha det bättre än så?

Satt och tänkte på vår resa till Teneriffa för några år sen. Det var trevligt. Men jag har ingen lust att göra om det…

Det känns omoraliskt!

Vi människor vill resa till söderns länder i tid och otid. För att ligga och steka oss på en solhet strand, eller?

Samtidigt lever andra i dessa länder i armod och fattigdom. Vet inte varifrån de ska ta sitt dagliga bröd. Smutsigt och eländigt.

Och vi bidrar till miljöförstöringen med att sätta oss i dessa stora bränsledrickande flygplan. Medan andra inte vet hur de ska ta sig framåt här i livet.

Dyra pengar betalar vi också för några dagar i solen och värmen!  Pengar som vi kanske kunde göra något roligare med…

Jag vet inte…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Borde jag ju kalla det i stället…

Möjligheter att göra precis det jag vill i dag. Så långt de ryms inom min begränsade värld.

Inte klaga. Inte sucka. Inte tänka på allt det jag kunde förr. Utan just det – se möjligheterna i dag…

För det är ju så att det är så lätt att tänka på allt det som var förr. Förgylla de minnen från i går som kanske inte alls var så förgyllda. Drömma tillbaka till den tid som en gång varit och som vi aldrig får igen.

I stället borde vi ( = JAG)  lära mig att det är i dag jag lever. Just nu.

Min tid är NU…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Blev jag i går…

Satt här på vinden vid datorn i all sköns ro. Hörde sirener av utryckningsfordon på avstånd. De kom allt närmare och närmare…

Gick ner för att koka mig en kopp kaffe. Såg ut genom fönstret och såg…

… brandbilar, polis, blinkande blåljus och sirener. Här på min lilla backe….

Det var en liten brand i grannens pannrum. Elden blev släckt innan brandkåren hann fram. Allt gick bra. Bättre än det såg ut…

… men nog blev jag förskräckt…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Läste jag om nyligen…

Inte vill väl någon ha det men alla har ju inte möjlighet att lyfta tyngder eller springa för att få bort det heller. En annan möjlighet är ju operation…

Har sett några gånger på ett program i TV som handlar om skönhetsoperationer och allt möjligt. Visste ju från förr att man kan operera brösten och näsan. Men man kan också fettsuga magen, låren, hakan, överarmarna m.m. Dessutom kan man operera och förlänga delar som ändå inte syns. T.ex. finns det penisförlängningar för att förbättra sexlivet…

Mycket ska man då höra om…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Var jag på i går. Intressant!

Men nog kunde jag ha sagt samma saker själv. Inget nytt under solen framkom. Visserligen var talaren karismatisk och inspirerande. Samlade 600 andra människor än mig så det var ju bra bara det…

Men nog är det märkligt att bara för att man är en känd journalist som talar om sin nya livsväg så drar det så många intresserade!

En vanlig präst lockar inte alls lika många. Hur intressant man än är. Det är väl kändisskapet som gör det…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Av mig själv kan jag väl säga…

Det betyder i dag att jag försöker det genom att baka vårt dagliga bröd!

Sista brödet åts till frukosten i dag. Semlor finns men på morgonen ska det vara råg-bland-bröd…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Med bakningen är jag…

Som vanligt känner jag mig både stolt och nöjd när jag lyckats klara av något. Det tycker jag gott och väl att jag kan få göra…

Jag känner mig så glad när jag lyckas med det som egentligen är för svårt för mig!  Sitta  och arbeta klarar jag av, men stå och dammsuga är det värre med. Så det överlåter jag åt andra. Måste ändå medge att jag kan sakna det kunnandet ibland. Tänk att människan aldrig blir nöjd…

Dessutom känner jag mig så oerhört rik när jag får sätta nybakt bröd i frysen – så en ros är jag nog värd för det…

• 
• 
• 
• 
• 
• 

Är det inte alltid så lätt att få…

Ibland tar det så oerhört länge innan läkarna kommer fram till var problemet finns. Ibland går det fort. Så var det i mitt fall…

Jag fick nästan genast remiss till en neurolog som kunde konstatera genom ryggmärgsprov och magnetröntgen att det var MS jag drabbats av.

Detta var 1991.

Vi hade inte varit gifta ett helt år ännu. Vi hade inga barn. Och domen föll…

Så kändes det!

Precis som om någon dragit undan mattan under fötterna där jag stod (eller satt). Det kändes så fel!

Svårast var det att då få höra att det kanske inte var så bra om vi fick barn. Men två barn fick vi. Ett tredje skulle vi också haft men livet ville inte så.  Det  blev så annorlunda än vi tänkte då i början…

Doktorn sa att  jag hade en lindrig form av MS. Att jag inte var någon rullstolspatient. Så fel hon hade! Hon kunde ju inte veta!

Men i dag är jag glad att hon inte visste!!

Glad att jag inte visste allt jag skulle gå genom. Då hade jag kanske inte klarat det. Men det gör jag nu tack vare att min man redan då sa att ” det här ska vi klara tillsammans”…

Och det gör vi!

Det går att leva med en diagnos om man bestämmer sig för det…

• 
• 
• 
• 
• 
•